Snö i smält form kallas för vatten.

Man kanske kan säja att det inte händer särskilt mycket här på Geilo just nu, helgerna är över och danskarna har inte kommit än. Då händer det mycket, fulla danskar i skidbackar och på barer och restauranger kan ställa till med en hel del. Det lär komma en buss på fredag och två bussar nästa weekend.
Vädermässigt händer det förstås en hel del, Hardangervidda är öppen för trafik igen efter att ha varit stängd drygt två dygn. Ja, det var inte enbart Rv7 utan också ett antal andra riksvägar och fylkesvägar som har varit stängda. Men nu är det full fart på snöplogar och snöslungor.

Kring Sognefjorden har det varit väldigt besvärligt, dikeskörningar av både små och väldigt stora bilar, bilar som blivit stående i relativt måttliga backar, som t ex från Flåm upp till Flenjatunneln och medan vi ändå befinner oss i de trakterna så har det varit snöras på vägen från Gudvangen till Bakka. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men för några år sedan så sprängde man en tunnel där, för att de som bor i Bakka skulle kunna köra till Gudvangen utan risk för både sten- och snöras. Tunneln kostade många, många miljoner och i Bakka fanns det då 17 fastboende. Och nu gick snöraset vid sidan av tunneln. Här i Vestlia körde en varubil och en buss av vägen igår. Inget allvarligt, men trafiken stod förstås still medan bärgningen pågick.

Men våra väderbekymmer är nu inget emot dem som de har i Australien. David hade fått tag på en armétjej (tant?) som bor i staden med det mysiga namnet Toowoomba. Den drabbades av en inlandstsunami - kolla på You Tube! Hon bor på en liten höjd i utkantenav stan, så de var bara indirekt drabbade. Elektricitet hade de någon kort stund ibland, det fanns inget vatten i kranarna och från sitt hus kunde hon se bilar som i rasande fart sköljdes med vattnet. Kårlokalen hade fått sig en rejäl dos vatten, men jämfört med hur det såg ut i andra delar av stan, så var det tydligen överkomligt. Dessutom var hennes bil inlämnad för service och hon hade inte stora förhoppningar om att få se den igen. Och nu drar vattnet vidare mot Brisbane. Vad är då lite snö och stängda vägar i jämförelse med det?

Vet ni vad jag gör nu? Förutom att skriva lite här alltså. Jag ägnar mig åt matlagning. Rickard hade fått en  stor hoprullad och fylld fläskstek. Enligt instruktionerna skall den först brynas i stekpanna (det har jag gjort)och sedan sättas in i ugnen i 130 grader i två-tre timmar. Den befinner sig där nu. Under tiden som den står där, skall den ösas med mörkt öl och i morgon skall den ätas med potetstopp, alltså potatismos. Rickard åkte hem till Uvdal efter väl förrättat värv idag, och jag är alltså uppmanad att ha maten klar när han jobbat färdigt i morgon. Lisa säjer att han inte får "köra" med mig, men om jag får äta av den, så är det väl OK.