Båttur på Lago Maggiore

Det var stiltje, så någon segling blev det inte igår utan vi fick använda oss av motorn. Först stannade vi till utanför Ronco så J&N kunde beskåda sitt hus från sjösidan, sen gick vi längs stranden ner till Verbania, och därefter tog vi turen ner till Sant´Anna, där sjön övergår till floden Ticino, som är en biflod till Po. Pierre hade gjort i ordning en riktigt trevlig picknick åt oss, vi åt frittata, nybakad focaccia och sallad när vi hade förtöjt i gästhamnen i Sant´Anna. Och så drack vi Cà dei Frati, ett vitt vin från Lombardiet. Nu råkar det vara så att vi hade förtöjt båten i Lombardiet, på andra sidan sjön är det Piemonte. Pierre är riktigt duktig på att få till det lite extra! På hemvägen följde vi den andra stranden, där man får en fantastiskt bra uppfattning om hur det ser ut på ”vår” sida av sjön samtidigt som man passerar flera pittoreska byar.

Ingen båttur utan sång, J&N fick en första lektion i våra ”båtsånger” - With Christ in the vessel, I´m bound for Caanans shore och I'm climbing up the golden stair to Glory. (Den där vi sjunger I´m climbing in the flight, istället för light. Flight är alltså en slusstrappa.) Jo, det var en och annan som stirrade på oss. Vi var tillbaka i Locarno vid halvniotiden och då började det faktiskt att skymma lite grann.

När jag kom hem, hade jag fått mina uppdrag från Erik. Jag tror att jag klarar av dem på en vecka. Eller tio dagar om det inträffar några trevliga störande moment. Sen reser jag till Geilo. Nu börjar jag jobba, håller på till två, det gäller att inte överanstränga min sommartrötta hjärna så här i starten.

Båttur idag.

Nu har vi fått en förklaring till den extrema hettan här fredag och natten till lördag. Det var ett extremt lågt lufttryck och hög luftfuktighet som skapar ett fenomen som kallas ”kaminrör”. Fenomenet inträffar någon enstaka gång i Europa, men förekommer mer frekvent i Kaukasus och Atlasbergen. Förklaringen var lång och på italienska, så jag avstår från att gå djupare in i ämnet. Och litar på att det inte inträffar igen. Det var ingen trevlig upplevelse.

Igår kom det mail från Erik. Jag får ett nytt uppdrag i mitten av september, det beräknas ta max tre månader och det betyder alltså att jag har hösten inbokad. Men så hade han ett par ”små saker” som han undrade om jag kunde ta mig an per express. Och det gör jag, det blir spännande att se vad han menar med ”små saker”. Filerna kommer idag, hoppas jag. Så snart jag är klar med dem, så reser jag till Geilo och stannar där tills det är dags att resa till England och kanalerna.

Om en liten stund skall vi ut med båten. Det är +26 just nu så det blir nog skönt, det är alltid några grader svalare ute på vattnet. Vi tar med oss Jennifer och Nigel och kör söderöver, mot Verbania och kanske lite längre.. Jag har just ringt och påmint dem om att de måste ta med sig passen.

Varmt, varmare, glödhett

I fredags körde jag upp till Regula, det regnade kraftigt, men var varmt, otäckt varmt. Man hade varnat för extremt höga temperaturer tidigare på förmiddagen, men tog bort varningen när regnet kom. Medan jag var hos Regula upphörde regnet och det blev ännu varmare. Termometern på husets baksida (norr) visade +40, det var mulet och vindstilla. När jag kom hem vid femtiden så var det +43 på nordsidan hos mig. Jag bor längre ner på sydsluttningen. Det brukar vara betydligt svalare i suterrängvåningen, men där var det +39. Då tog jag fram min portabla air conditioner – som jag sällan använder därför att den väsnas och drar mycket ström – och satte på den. Vi hade bestämt att träffas på Osterian klockan åtta, men David ringde och frågade om vi inte kunde träffas uppe i Orselina istället, där var det bara +35 och lite vind. När vi satt ute på deras terrass, så såg vi ett magnifikt men rätt skrämmande åskväder i söder. Och så började det regna över oss, det regnade så mycket att vi inte vågade köra den branta vägen nerför bergssidan. Regnet upphörde vid midnatt och vi fick köra ner försiktigt, det händer ofta att vägen blir underminerad. Men allt gick bra och sen var jag så trött att jag somnade trots värmen och trots att luftkonditioneringströskverket stod och brummade i suterrängvåningen. Sen dess har utetemperaturen gått ner till mer resonabla värden,nu är det bara cirka +25.

Idag har vi samlats hos Jennifer och Nigel. Vi satt ute på den stora terrassen, David hade tagit med gitarren och Regula stod för andakten. Som vanligt sjöng vi mycket och jag satt så att jag kunde se att grannarna ovanför och till höger stod ute och lyssnade. Det bjuder vi gärna på! Sen var det kall buffé och tack vare att det fläktade lite på terrassen så satt vi kvar hela eftermiddagen. Det var mulet, annars hade det blivit outhärdligt varmt.

Visst blir det varmt här på sommaren, men jag förstår av de andra att det i korta perioder har varit extremt varmt med hög luftfuktighet. Långtidsprognoserna talar visst om att det kommer att vara dagar med mycket regn som följs av extremvärme hela augusti. Då tror jag att jag skall resa till Geilo innan vi gör vår kanaltur. Där är det svalare. Garanterat.

Varje gång som jag sätter på min pc så undrar jag om det finns något mail från Erik. Han har sagt att de har ett större uppdrag för mig, som kommer att ta hela hösten. Men det får gärna dröja tills i september. Är det 35-40 grader ute, så fungerar min hjärna dåligt. Mycket dåligt.

Hemma igen! Acklimatisering pågår!

Planet kom iväg tjugo minuter försenat och landade i Zürich en halvtimma efter utsatt tid, men jag hann med tåget i alla fall. På tåget var det problem med ventilationen i flera av tågvagnarna så det var varmt därinne. Om man vill uttrycka det snällt. Det delades ut både vatten och annan dricka till resenärerna. Varje liten avvikelse från det ”normala” blir en stor grej för SBB, vare sig det gäller tidtabellen eller servicen. Plats för förbättringar svenska trafikverket och tågoperatörer!!!

Idag regnar det men är också riktigt varmt och jag räknar med att det blir åska senare under dagen.

Här är allt sig likt. Det har varit väldigt varmt men också häftiga regnskurar så både druvorna och kiwi på terrassen har klarat sig bra. De blå druvorna är klara att äta medan de gulgröna som vanligt behöver ha lite längre tid på sig. Marlene har tagit hand om de kiwi som mognat, de har en betydligt längre skördeperiod än druvorna, jag såg många kart där. Jag ser inte hur det blir med valnötsskörden i år, de gröna nötterna syns inte i lövverket.

Nu skall jag städa av lite här. Sen skall jag åka upp till Regula och äta lunch. I normala fall så går jag dit upp, men nu kan jag skylla på att bilen behöver rulla lite och så regnar det ju...

Uppsala onsdag förmiddag.

Nu är vi i Uppsala och det känns som en storstad efter hälsingeskogarna. Vi fick med oss ett par liter kantareller som ett litet minne därifrån. Dragspelet fick stanna hemma. Undrar hur grannarna här skulle uppfatta det om de fick höra Sions toner på dragspel? Huset är inte lyhört men man kan höra pianospel ibland.

I går var Susanne och jag ute och åt middag. Det kanske inte blir någon flytt till Atlanta för dem, nu har de fått erbjudande från var sitt Max Planck-institut i Tyskland. Susanne är realist och menar att det är André de vill åt, men för att få honom att nappa på erbjudandet så får de erbjuda henne något också. Jobbet som de erbjuder honom har förbindelse med CERN, så han är naturligtvis mycket intresserad. Susanne hade fått två förslag, men det som verkade bäst var något som handlade om enzymer. (Efter gårdagskvällen vet jag t o m vem Max Planck var – han fick nobelpriset i fysik 1918 för sin inledande forskning kring kvantfysiken.)

Susanne berättade andra intressanta saker. På en kår i Holland har man välsignat ett homosexuellt par. I Södra territoriet i USA har man nu några samkönade par som är soldater (även om det ändå är lite halvhemligt) och en av henne namngiven officer högt, högt upp i hierarkin har välsignat flera samkönade par. Men så långt som till att viga paren har man inte gått. Men det kommer. Pierre hade träffat några på Boundless, två engelska tjejer som har för avsikt att ställa frågan om samkönade äktenskap inom FA på sin spets. I sitt sällskap hade de två tjejer från Australien som på sin hemmafront skall göra likaledes. Vågar man hoppas på att det äntligen blir en vändning? Inte minst för Davids och Pierres skull!

Jag reser hem i morgon, lämnar Arlanda 0945 och räknar med att vara i Locarno kvart över fem.

Nu skall jag strax ut och handla. Bokhandeln och Ica står överst på listan. Få se om jag hittar några vettiga nyutkomna svenska böcker. Inte deckare. Jag är så trött på deckare... Ica får bistå med några burkar ansjovis. Till Jansson alltså. Det har blivit en populär rätt bland mina vänner. Först gjorde jag den till jul ett par gånger men nu efterfrågas Jansson året runt. Jag skall också kolla några butiker som har rea. Här blir sommarplagg snart inaktuella, men inte i solskenet i Ascona. Just nu är det riktigt svettigt där med eftermiddagstemperaturer över trettio grader. 

Mera snabba ryck!

Halv åtta lade jag ut gårdagens inlägg här. Fem över åtta hörde vi en bil som stannade utanför. Det var Maj som just hade läst mitt inlägg och skyndat hit för att höra Elvy spela. Maj hade inte en aning om att Elvy kunde spela dragspel och som hon själv sade, hon hade ingen aning om att hon fortfarande kunde, förrän hon satt där med Bengt-Görans dragspel i knät och upptäckte att hennes fingrar fortfarande var bekanta med hur knapparna satt. Det blev ytterligare en timmas dragspelande på kvällen.

Samma sak hände när vi var hos Maj förförra sommaren. Hon tog fram två gitarrer och räckte över den ena till Elvy och efter en stund så hängde hon med riktigt bra – men fick sedan riktigt ont i vänsterhanden. Nu är jag inte direkt omusikalisk, har skapligt gehör och taktsinne, men jag har fått jobba en hel del med mitt pianospel. Jag provade dragspelet nu på förmiddagen och fattade inte ett dugg... Det skulle nog gå lite bättre med ett pianodragspel. Men det är inte att tänka på!

Nu känns det faktiskt riktigt trist att vi skall resa härifrån på måndag. Jag fortsätter hem på torsdag. Först hade jag tänkt att ta vägen över Geilo, men Rickard skulle få besök av vänner från Bergen nästa vecka, så då skippar jag Norge. Jag reser dit före eller efter vår kanalfärd istället. Jennifer och Nigel reser hem på måndag, nu har de gjort en rejäl djupdykning i Norges natur och kultur. Jag blir lite orolig när någon ser bilder och filmer där det bara är blå himmel och strålande sol och sen bestämmer sig – dit reser vi - men de har tydligen lyckats att undvika de värsta skurarna.

Här är det skapligt väder och i eftermiddag klockan fyra blir det ”stugmöte utomhus” i Bodåker. Dags att ta fram myggoljan!

Snabba ryck!

När vi drack vårt helsvenska elvakaffe, så frågade Elvy om jag ville följa med på en liten utflykt. Jag frågade vart, men det var hemligt tills vidare. Vi gjorde oss i ordning och först körde Elvy hem till Bengt-Göran. Han och hans fru satt på altanen och väntade på oss. Sen körde Elvy till Bollnäs och norrut. Jag fick inte veta vart vi var på väg.. Så körde vi  in på en biväg ett stycke norr om Arbrå och stannade framför ett rött hus.

Det var där som B-G hade köpt sitt dragspel och nu skulle Elvy se på ett par andra begagnade och renoverade dragspel som han hade till salu. En stund senare körde vi därifrån med ett vackert rött dragspel, Hagström Skandia heter det. ”Jag blev så sugen på att försöka spela och när Bengt-Göran berättade att han hade ett par nyrenoverade mindre dragspel till salu, så måste jag bara ha ett av dem. Och här ute stör jag ingen.”

Sen bjöd Elvy på middag på Träslottet, Hälsingetallrik med lokala delikatesser. ”Ät snabbt för Elvy vill hem och spela,” sa B-G. Nu har Elvy spelat i tre timmar och det går bättre och bättre. Förmodligen är det som när man lärt sig att cykla, det går snabbt att återfå färdigheten. Elvy fick lära sig att spela på en tramporgel som stod här i salen, sen blev det inget spelat på många år, men när hon bodde i Toronto, så tog hon upp spelandet igen, tog lektioner under några år. Hon kunde inte låta bli, det fanns ett ”grand piano” i huset. Den här repertoaren är lite annorlunda.

”Säg till när klockan är halv åtta” sa hon. Det skall jag göra nu. Hon är fem i halv åtta. Jag måste fråga om hon kan ”Jag längtar att se Jesus först av allt.” Det var mormors älsklingssång. Kan hon den inte, får B-G lära henne den.

Det hade jag ingen aning om!

Jag har ibland blivit tillfrågad om vad jag anser om svensk tv. När jag då svarar helt sanningsenligt att jag tycker svensk tv och i all synnerhet svenskproducerad tv är bra, så har jag ibland mötts av förvåning och fått förklara mig. Svensk tv är inte alltid världens roligaste, men den tar upp väsentligheter. Antalet fåniga showprogram är få, nyheter presenteras på ett korrekt sätt och en hel del andra program är direkt eller indirekt folkbildning.

När jag är i Sverige så brukar jag se på nyhetspanelen fredag morgon i ettan. Tre åsiktsriktningar skall vara representerade och programledaren gör sitt bästa för att få balans i det som sägs. Nu på morgonen tog man upp att Marita Ulvskog hade uttryckt sig olämpligt på Twitter. Nu skall jag avslöja att jag vet inte ens hur man gör för att twittra. Däremot har jag under några korta perioder följt några twittrare men snabbt tröttnat. De två av dagens tre debattörer som twittrade medgav att det främst var ett uttrycksmedel för politiker och journalister. Så dom får väl fortsätta att twittra för varandra. Och så finns det instagram och ett antal andra sätt att informera världen om vad man gör och lägga ut bilder på det dukade frukostbordet eller ungen på pottan. Och förstås Facebook, eller fejan som jag hör man säjer här. Jag hittade en gammal lista med inloggningar och lösenord för en tid sedan. Försökte få upp mitt konto, som jag inaktiverat för länge sedan men det hade tydligen försvunnit ut i cyberrymden. Kollade på Linkedin, men där kom jag inte in, trots att det kontot är aktivt. Inget att sörja över. Jag vill ha kontakt IRL med folk jag känner, även om IRL också betyder Skype, telefon eller gammal hederlig e-post.

Nu kommer gårdagens sensation. Bengt-Göran kom förbi igår kväll. Han hade varit och köpt ett begagnat, gammalt men fullt funktionsdugligt knappdragspel. Han spelar på ett pianodragspel, men tyckte att det kunde vara roligt att försöka sig på den andra varianten. Då säjer Elvy ”får jag prova” och efter några trevande försök så spelar hon O hur saligt att få vandra. Jag satt nog bara och gapade. Hade aldrig kunnat föreställa mig att Elvy kunde spela dragspel. Men sen kom jag ihåg att jag hade hört att morfar spelade dragspel men när mössen hade kalasat på bälgen hade han kastat det. Det var alltså det dragspelet som Elvy lärde sig spela på en gång i tiden. Och fingersättningen fungerade fortfarande.

O hur saligt att få vandra, hemåt vid vår faders hand.

Snart vi slutat ökenfärden och gå in i Kaanans land.

Härligt sången där skall brusa, starkt som dånet av en vattuflod.

Äran tillhör Gud och Lammet som oss vunnit med sitt blod.

Sol ibland och däremellan regnskurar.

Skräpet i uthuset blev hämtat i fredags och i måndags fick Elvy kontakt med en man som kan det här med bevarande av gamla hus. Han kom hit igår och var förvånad över att uthuset är knuttimrat, det tyder på att det är äldre än boningshuset. Elvy berättade att hönshuset, som nu är rivet, också var knuttimrat och han skulle se om det fanns några gamla kartor som visade om det har funnits ett äldre boningshus på tomten. Han kollade uthuset och tyckte att det kunde räcka med att borsta stockarna och sen spola dem försiktigt, men då fick man se till att inget vatten blev stående på golvet. Han gillade inte idén om att ersätta dubbeldörrarna på gaveln med glasdörrar, men föreslog att man kunde sätta in en vägg med skjutdörrar av glas innanför, så kunde man ha dörrarna öppna när huset användes. Nu har Elvy fått en del att tänka på.

I söndags fick vi vara hundvakt, Maj var i Hudiksvall på barndop. Är vädret fint och myggen håller sig undan, så är det ett sant nöje att passa en snäll hund. Vi har en katt som kommer på besök ibland. Den verkar inte vara hemlös, är välfödd och har blank päls och kommer nog för att se om man kan få en godbit. Den majuar och stryker sig runt benen, äter det som serveras och lägger sig i knät en stund. Sen sticker den iväg. Favoritmaten är kallskuret.

Igår plockade vi mer kantareller och om vädret är ok så skall vi i morgon gå dit där vi plockade kantareller förra veckan och se om det kommit upp nytt. Det finns inte så mycket blåbär här, däremot lingon men de kommer att bli sena i år.

Elvy skall åka till Uppsala på måndag och då följer jag med Jag har avtalat med Susanne att vi skall träffas. De reser till Atlanta om ett par veckor för att se på sina blivande arbetsplatser. Jag har inte bestämt om jag reser direkt hem eller tar en tur till Geilo först.

. 

Projekt på gång

Nu ser det ut som om vädret kommer att bli lite bättre framöver, men man kan knappast tala om sommarvärme. Gardinerna på plats, överblivet tyg - det var mycket mönsterpassning på gardinerna i salen, det blev till två kuddar och två dukar. Köket ser riktigt hemtrevligt ut med rödrutiga gardiner och uppe i övre hallen möts man nu av ett tyg som heter ”mitt i prick” och som designades redan på 40-talet.

Idag skall vi städa i uthuset. Vi skall få hjälp med att köra bort skräpet, men där finns också några saker som man borde ta vara på; en byrå, grovt tillyxad och målad i en blågrön nyans, troligen äggoljetempera, ett klaffbord och tre helt okej pinnstolar. Elvy har sett på ”Ernst” i TV och tycker att man kan göra ett rum för sommarfester där. Det är ingen dum idé, sällskapslivet blomstrar, det har jag förstått. Golvet i uthuset är av cement och taket är helt så det är ”bara” att snygga till väggarna, som är knuttimrade. Elvy funderar på att ersätta de stora dubbeldörrarna på ena gaveln med d:o i glas. Denne ”Ernst” har tydligen lyckats sätta griller i huvudet på hela svenska folket.

En av Elvys vänner har byggt ett klassiskt utedass, men utan dass. Där finns istället en platsbyggd soffa och det kan användas som en plats för stillhet och meditation. Hans fru kallade det för ”bönedasset” men det föll inte i god jord hos byggaren.

Trots att vi gör saker hela tiden, så är det så vilsamt att vara här. Jag går på en helt annan växel, även om jag inte stressar särskilt mycket hemma i Ascona. Jag tycker ändå att jag flänger runt en hel del, trodde att det skulle bli lite lugnare när jag sålde lägenheten i London, men nu reser jag till Elvy i Sverige istället. Det är naturligtvis otroligt fantastiskt roligt att jag kan göra det, men nu börjar hytta på Geilo att kännas som ett stressmoment. Lyckligtvis så är Rickard där ganska mycket och han har gäster där också. Men ändå så känns det som lite av en plikt att vara där minst ett par månader på året.

Nu på förmiddagen reser Marlene, Melanie och Regula hem från Helsingfors. De verkar vara nöjda med vistelsen i Finland trots att det varit ett par dagar med riktigt busväder. Vädret i Norge har tydligen varit helt ok för Jennifer och Nigel, Rickard är rätt duktig på att tolka fjällväder. De har varit söderut, bl a i Setesdal och Rjukan och efter mellanlandning på Geilo skall de nu köra norrut.

Jag är lite förvånad över att inte Erik hört av sig om något expressjobb, men nu har han väl gått på semester så jag kan förmodligen och förhoppningsvis ta det lugnt ett par veckor till. Nu väntar vi bara på att Elias skall komma med sin lilla lastbil. När skräpet är borta skall vi sopa och dammsuga i uthuset. Elvy skall kontakta någon som håller på med byggnadsvård och höra hur man skall göra med väggarna i uthuset, kan man tvätta med något så att de blir lite ljusare? Att måla dem är förstås uteslutet. Mycket att tänka på...

Regn...

Vi plockade två liter fina kantareller igår kväll. De skall bli lunch idag, jag skall göra ugnsomelett med kantarellstuvning. Det var nog tur att vi plockade dem igår, nu ser det ut att bli dagsregn både idag och i morgon.

Maj kom för en stund sedan och hon och Elvy är nu sysselsatta med att klippa till gardinerna. Jag håller mig undan. Elvy köpte gardiner förra sommaren, men hon var inte nöjd med dem, det blev för färglöst. Nu skall det bli nytt i ”salen”, köket och övre hallen.

Jag hörde nyss på radion att trafiken norrut från Uppsala står stilla på grund av ett signalfel och att problemet kommer att kvarstå ”minst under förmiddagen” som man uttryckte det. Jag begriper inte hur man kan ha ett så dåligt underhållet järnvägsnät i Sverige. Förhållandena är naturligtvis inte jämförbara med Schweiz, men det är både på gott och ont. Där är naturen mer vildsint och trycket på banorna mycket större men det tillhör undantagen att tågen inte går som planerat. Här är nätet betydligt mer utsträckt och kanske mer svårövervakat, men de banor, ledningar och kontrollsystem som berör de mest tätbefolkade områdena borde man väl ha kontroll över och underhåll på???

I går kväll hade jag kontakt med Pierre på Skype. Han är kvar i England, hade varit på många av kongressmötena och... ja, han var inte entusiastisk. Det var alldeles för pompöst och han saknade armékänslan. Sången och musiken var av hög musikalisk klass, men det var alldeles för mycket av show, ytliga framträdanden och elitprestationer. Och för lite av ”give to Jesus glory” och möjlighet till eftertanke. Det som var positivt, var att man gett utrymme för så många av ”gräsrötterna” att medverka. Pierres mamma hade varit med på flera av mötena i Millennium Dome och hon hade inte heller varit så entusiastisk, men av förståeliga skäl inte så uttalat kritisk som Pierre. Och nu, när jag skriver det här så kommer jag på att hon fyller 87 i morgon, det är förstås därför Pierre är kvar i England. Jag måste komma ihåg att ringa och gratulera världens bästa Hilda. Sån tur att jag kom på det!

Och nu skall jag ta itu med att rensa kantarellerna. Det är kärt besvär, kantareller är fantastiskt gott.

Hälsingland tisdag kväll

Idag kan man skymta solen solen i Hälsingland, igår var det busväder och i morgon lär det bli ännu värre. Men man får sysselsätta sig inomhus. Igår kollade Elvy och jag bilderna från våra resor och kunde konstatera att vi hade fått besöka och se i stort sett samma saker. Elvy, som kan betydligt mer om svensk historia än vad jag kan, hade gärna rest till Narva. Hon fick trösta sig med besöket på ett stort slott i Lettland som bl a använts till magasin, men som nu har återuppstått i all sin forna glans. Vi hade ungefär samma upplevelse av de tre huvudstäderna, Tallinn var trevligt, Riga var mer spännande och även om det inte är så väldigt många mil mellan Riga och Vilnius, så var det två helt skilda världar.

Vi hade också samma upplevelse av maten, det var framför allt gott och vackert serverat, men det var också rejäl mat och även Elvy och Alice hade fått rödbetor i någon form nästan varje dag. Men framför allt, så var det här en otroligt ambitiös resa för den som ville lära sig mer om Baltikum.

Det uppenbaras ibland för mig att jag inte kan särskilt mycket om svensk historia. När jag var hos mormor, hände det att jag rotade i lådan där Alf-Bertils och Elvys skolböcker fanns och läste nog lite i ”Historia för realskolan” men jag saknar sammanhangen. Birger Jarl, Gustav Vasa och Karl XII, det är väl det jag känner till. Jag borde nog skaffa mig en modern historiebok och läsa på lite.

Det kanske behövs, för de andra som var med på resan tyckte att det kunde vara intressant med en resa i Sverige. Jag förklarade att sådana ”kunskapsresor” knappast finns och att avstånden i Sverige är så mycket större att man får koncentrera sig på ett begränsat område. Jag märkte att David var mycket entusiastisk för en ”gruppresa” i Sverige, har han tröttnat på att kuska runt på kanalerna? Just nu är han kvar i Finland, guidar Marlene, Melanie och Regula. De skall resa hem fredag morgon, medan David stannar en vecka till för att träffa andra experter och diskutera de sinande grundvattenreserverna.

Idag flyger Jennifer och Nigel till Norge. Rickard reste dit med bil förra veckan, han kommer sedan att stanna kvar där till slutet av september, kanske ändå längre om vädret är bra. J&N tar eftermiddagståget till Geilo och sen får de väl anpassa sig efter väder och vind, men känner jag Rickard rätt så blir det ”worst of Norway”.

I morgon kommer det att regna. Mycket. Men då skall det sys gardiner. Huset här är väl i stort sett färdiginrett nu, det är lantligt, med lite tillbakablickar på 40- och 50-talet och jag förstår att Elvy har i första hand velat återskapa känslan av sitt barndomshem, utan att göra någon kopia av det. Nu blir det alltså nya gardiner i morgon. Jag är inte till så stor hjälp i det arbetet. Maj kommer och medför symaskin och hon har förmodligen mer erfarenhet av gardinsömnad än vad Elvy har.

Jag stannar nog kvar i Sverige ett par veckor till. På hemvägen skall jag hälsa på Susanne i Uppsala. Det är tänkbart, men inte helt bestämt att de skall flytta till Atlanta. André, Susannes man forskar i något extremt abstrakt och nu kommer han inte längre inom det området i Sverige. Han kan få jobb på Georgia Tech och de har ordnat med ett jobberbjudande för Susanne på Emory. 

Jo, en sak till måste jag skriva om: MYGGOR! Vi har ett överskott av den varan här. Det finns olika sätt att skrämma bort dem men det som verkar vara mest effektivt för att man skall skydda sig själv, är att ta receptfria allergitabletter. Jag har tagit dem sedan jag kom hit och visserligen biter de, trots att man sprayar på myggmedel, men betten blir inte alls lika irriterade och irriterande. Majs hund är insmord med något som luktar tjära. Jag undrar hur en hund, med sitt känsliga luktsinne uppfattar detta? 

Vet ni vad vi skall göra nu? Trots myggorna, så skall vi kolla två svampställen. Förra veckan var det små, små gula prickar där, hoppas att de har blivit skördefärdiga idag. Eller i övermorgon. Kantareller är väldigt gott, smörstekta tillsammans med lite finhackad lök som får bada i lite grädde och sen placeras på en skiva rostat bröd. 

Helsingfors lördag

Lördag var det alltså fritt ett par timmar efter frukost. Vi gick den långa backen upp till Gediminastornet och såg på utsikten därifrån och shoppade på en utomhusmarknad. Jag köpte en kasse av grovt naturellt lin. Sen var det gemensam lunch (jättestora kroppkakor ”zeppelinare” som är nationalrätt i Litauen) och bussen avgick till flygplatsen klockan tre. När vi kom ut till flygplatsen så skulle vi resa tillbaka till Helsingfors i ett litet flygplan som tog max 42 passagerare, vi var 36 i bussen. Det såg i alla fall ut att vara nytt och fräscht och pålitligt. Det hade kommit dit på förmiddagen med en grupp från Helsingfors som skulle göra sin bussresa i andra riktningen. (Smart lösning).

Det har varit en mycket givande tur och det var precis som Elvy berättade, en otroligt välorganiserad resa, schemat var perfekt, vi hade dels en trevlig och aktiv reseledare men också mycket kunniga guider. Elvy och Alice hade fått göra en lite annan tur, de var inte i Narva men hade fått se mer i Lettland, bland annat ett stort slott som hade stått öde i många år men nu hade blivit restaurerat och möblerat.

Marlene, som har erfarenhet från resebranschen, var imponerad. Vi fick exakt det som stod i broschyren och det program som vi fick vid start, incheckning vid hotellen sköttes av reseledaren redan i bussen och hon samlade ihop nycklar eller nyckelkort och såg till att vi kom iväg så gott som på minuten. Nu är vi på hotellet i Helsingfors och vi har varit ute på stan och ätit en lättare middag, piroger och öl – Lapin kulta som betyder Lapplands guld. Tjugo i tolv, dags att sova nu.

Jag reser över till Arlanda i morgon eftermiddag, stannar i Sverige en vecka eller mer medan de andra kuskar runt i hyrbil måndag – torsdag innan de reser hem på fredag..

Vilnius fredag – skrivet lördag morgon

Igår var det först sightseeing med buss och sen rundvandring i den äldre delen av centrum. Vi besökte katedralen och kunde konstatera att kampanilen utanför lutade lite, vi gick förbi den fina lilla Annakyrkan (som Napoleon ville montera ner och ta med till Paris) upp till Ausros Vartai (som lär betyda Morgonrodnadens port) där det finns ett kapell med en undergörande Mariabild. När vi gick till fots från centrum och dit, så kändes det som Italien! Kyrkor, nunnor... Jag såg ingen i munkdräkt, däremot två frodiga prelater som rökte cigarr. Några i bussen som är katoliker gjorde turen upp till den undergörande bilden. Efter lunch (nötkött, rödbetsstuvning!!! och potatis) körde bussen till den plats som av franska geografer anses vara Europas geografiska mittpunkt. Den ligger ett par mil norr om Vilnius och är en klassisk turistfälla. Därefter körde bussen till Trakai, en liten stad väster om Vilnius med en vacker medeltida borg ute på en ö. En gång i tiden, för länge sedan var Trakai Litauens huvudstad. Där bor en minoritet ”karaites”, de är turkar som ursprungligen kommer från Krim, men är inte krimtartarer. De har ett eget språk och en religion som har sitt ursprung i judendomen, men som också har en del ortodoxa inslag. Den här minoriteten tog under århundradena vägen via Serbien till Östeuropa. Det finns en gata med en lång rad av deras hus och alla har tre fönster på gaveln som vetter ut mot gatan, ett för Gud, ett för familjen och ett för den store litauiske nationalhjälten Vytautas.

Vi fick en storslagen middag ute på borgen, fyra rätter och inför serveringen av varje rätt sjöng serveringspersonalen en folkvisa. Menyn? Först var det sallad med pickles, därefter svampsoppa. Huvudrätten hette kibinai, en karaitisk rätt. Det var pastejer med lammkött och lök. Desserten bestod av kaffe och en plommonkaka, indränkt med något starkt. Man gillar att krydda desserterna med något uppiggande i den här delen av världen, det har vi förstått. Efter middagen var det konsert med medeltida musik och sång. Det blev en mycket sen, fantastisk kväll! Och ytterligare en dag med fantastiskt väder!

Nu har vi ätit frukost och skall strax checka ut. Sen är det fritt fram till klockan ett, då är det lunch och sedan avfärd ut till flygplatsen.

Vilnius torsdag

Idag körde bussen från Riga söderut till Litauen och i den första staden efter gränsen kom det på en ung bildskön man som skulle vara vår litauiska guide. Vårt första stopp var på Korskullen. Där finns miljoner kors i alla storlekar och material. Det har varit en plats för motståndet mot ryssarna ända sedan 1800-talet men platsen formligen exploderade med kors då Litauen blev fritt. Under sovjettiden skickade man in bulldozers som mejade ner korsen vid ett par tillfällen, men trots militär bevakning kom korsen upp igen. Den ursprungliga kullen är nu bara en liten del av ”anläggningen” som faktiskt är en riktig turistmagnet. Lunch i en trevlig stad som hette Sialuiai, en kort promenad i Litauens andra stad Kaunas (som under en period var huvudstad i Litauen) och därefter till Vilnius. Vi bor på ett fräscht men lite opersonligt hotell i centrum. Vi har nu ätit gemensam middag på en mycket folklig restaurang i närheten och det var litauisk mat som serverades. Men jag tyckte nog att den var rätt lik all annan mat vi fått, kanske lite mer internationellt präglad än det vi fått i Estland och Lettland. Till lunchen serverades det något slags platta, kokta kåldolmar med vit sås, rårivna morötter och kokt potatis. Det var en riktigt god kombination. Kvällens middag bestod av kycklingfilé med två sorters sås, grönsaker och potatiskaka. Till det serverades moldaviskt rött vin. Maten i Baltikum är otroligt god, lagad med omsorg och vackert serverad. När några ville ha en drink i baren efter maten, så rekommenderades de ett rejält glas med lokalt brännvin som skulle drickas tillsammans (inte blandas) med äppelmust. Vi avstod. Och inga rödbetor idag heller. Inte för någon av oss. Efter middagen gick vi ut på stan, varmt och mycket folk, god stämning, gatumusikanter lite här och var.

Vår nya guide Mareks talar riktigt bra svenska. Han har delvis finansierat sina universitetsstudier med arbete i Sverige, allt från diskning till skogsplantering. Nu läser han affärsjuridik som avslutning på en ekonomutbildning. Han har som mål att få ett arbete inom EU. Han hoppas på en traineeplats där efter avslutade studier.  

Riga onsdag

Idag var det tidig frukost och 0900 körde bussen till Jurmala, badorten som ligger strax utanför Riga. Nej, vi badade inte, gick bara en liten tur på stranden och såg sen en del intressanta hus från bussen. Vi fortsatte på en ringväg utanför Riga och fick åka över en stor fördämning. Under Sovjettiden reglerades Daugava, floden som flyter genom Riga och när det blev folkliga protester mot att några historiska platser skulle läggas under vatten, så var det första gången som det förekom en organiserad protest mot Sovjetregimen. Vi kom till en minnesplats där det legat ett koncentrationsläger under kriget. När man gick genom portalen in på minnesplatsen stod det ”bakom denna port gråter jorden”. Det fanns inga hus kvar men platsen hade fått en uppsättning kolossalstatyer av betong, föreställande människor. De skulle symbolisera modet och motståndet hos dem som fördes till koncentrationslägret. Det var mäktigt.

Vi åt lunch på en märklig restaurang i utkanten av Riga, det var ett enormt timmerhus med en tillbyggd väderkvarn. Där fick man hämta mat vid olika stationer, på ett ställe fanns det ett antal varianter av potatis, på ett annat fågel o s v. Jag valde färskpotatis, paté med grön sås och en skål sallad. Inga rödbetor för mig, men det fanns att tillgå för dem som blivit tillvanda. När vi kom tillbaka till Riga så blev det guidad rundtur till fots i centrum. Den började vid de enorma saluhallarna och slutade vid ”tris brali” tre bröder som är Rigas äldsta hus. Vår guide hade ett annat par skor idag, lika höga klackar och platåsula, men det var bara några smala turkos remmar som höll härligheten på plats. Hon gick helt obehindrat inne i gamla stan på de ojämna, stenlagda gatorna modell ä. Helt otroligt, jag vinglade med mina platta skor. Efter guidningen var det fri tid tills vi skulle äta gemensam middag halv åtta. Först fick vi potatispannkakor med syrlig grädde och tranbär, sen blev det en riktigt fräsch grönsakssoppa och till dessert fantastiskt goda jordgubbar med vispad grädde på en bädd av något slags smuldeg indränkt med något starkt. En ovanlig meny men alla verkade uppskatta den. Kvällen avslutades med kaffe och Rigabalsam. Man kan hälla den i kaffet, fylla på med socker och toppa med vispgrädde. Latvian coffee sade någon. Jag vågade inte prova, men hjälper Rigabalsam mot allt, så kunde jag ju hälla i mig den här svarta soppan i originalskick. Notera; jag har inte ätit rödbetor i dag. Riga är en intressant stad, inte lika medeltida och vacker som Tallinn, men mer spännande på något svårdefinierbart sätt och jag förstår att det finns många fler intressanta saker att se här.

Idag har det varit solsken hela dagen och +22 på eftermiddagen. Alldeles lagom.