Söndag kväll i Ascona.

 

Nu har det varit ett referendum igen... Jag har inte ens brytt mig om att ta reda på vad  man skulle rösta om förutom att SVP bl a ville införa restriktioner för EU-medborgare att arbeta och bo  i Schweiz. Men det tyckte inte majoriteten av de som röstade. Jag har permanent uppehållstillstånd så jag kände mig inte hotad. SVP kan väl kallas för ett systerparti till Sverigedemokraterna,

Idag var vi samlade hos Lotta och Dwight, en något reducerad skara. Diana och Yves var i Lugano på födelsedagsmiddag, Luca är förkyld, Marlene är hos sin mamma i Bellinzona, Regula och Annemarie är i Solothurn.

Lotta och Dwight hade fått infobladet för oktober-november från den församling, i närheten av fritidshuset, som de har kontakt med. Där stod det något intressant

”Det förekommer en hel del osunda spekulationer i samband med pandemin. Jag fick ta del av ett brev, skrivet av en pastor när spanska sjukan härjade som värst i Sverige. Förutom diverse mer eller mindre träffsäkra bibelreferenser som han hade letat fram så var spanska sjukan ett straff riktat mot katolska kyrkan, som var den dominerande trosriktningen i Spanien.

Nu vet vi att sjukdomen kom till Europa under första världskriget med amerikanska soldater. Den spreds i skyttegravarna och frisläppta krigsfångar spred den vidare. När pandemin spreds över världen fick den olika namn. I Brasilien fick den namnet ”tyska sjukan”, i Polen för ”bolsjeviksjukan” och i Persien för ”brittiska sjukan”. 

Begreppet ”spanska sjukan” fick fäste på den europeiska kontinenten därför att pressen i Tyskland, Frankrike och Italien var hårt censurerad och då var det läge att skylla på Spanien som förhöll sig neutralt under första världskriget.

”Amerikanska sjukan” skulle alltså vara ett mer korrekt namn. Man har t o m ett namn på den person som skall ha startat spridningen av sjukdomen i USA. Han hette Albert Gill och var på en militärförläggning i Kansas när han insjuknade den 4 mars 1918. Det var med soldater från denna förläggning som sjukdomen kom till Europa.”

Nu är det kväll och jag tänkte tillbringa en stund med Madeleine Albrights ”Hell and Other Destinations” Hon är en kvinna som jag beundrar mycket.

Torsdag kväll och ösregn.

 

Det regnar alltså. Mycket. Här är vi ändå fortfarande i gränstrakterna mellan sommar och höst men uppe i bergen har det kommit en hel del snö och skall komma ännu mera fredag – söndag. Då får bärgningsföretagen mycket att göra.

I Norge väntas säsongens första riktiga snöfall i de södra fjälltrakterna och vinden kan uppgå till ”liten storm”. Högsäsong för bärgare även där.

Det är mysigt med den första snön på Geilo, men den blir aldrig liggande utan övergår i snöslask och rinner bort. December eller kanske början av januari, då kan man räkna med att snön i bebyggelsen och nere i dalen stannar kvar. Men Hallingskarvet kan få sin ”mössa” betydligt tidigare.

Coronan verkar ta fart nästan överallt i Europa. Är det ett tecken på att folk efter sommarens nedgång inte tar riskerna på allvar? Jag tror så och det är först när vi ser dödsfallen stiga som man besinnar sig. Jag gör så gott jag kan, håller avstånd, bär mask i ”det offentliga rummet” och sedan är jag ju priviligierad som siter hemma och jobbar och bara behöver proviantera någon gång ibland. Och så träffar jag mina vänner ibland men de är alla väldigt försiktiga. Diana och Yves blev sjuka i våras, De är testade och har antikroppar, men ingen vet hur länge de får behålla dem. Vi har bestämt att inte avtala något om att träffas på söndagarna förrän på lördag kväll, den som känner sig det minsta snuvig stannar hemma och de som känner för det använder ansiktsmask när vi träffas. Handspriten flödar.

Situationen i USA är förstås lika skrämmande som pandemin, landet är en krutdurk som bara väntar på att explodera. Han som skall ha ansvar för landet och för att ordning och demokrati upprätthålls, han fattar inget. Det enda viktiga är att han blir omvald.  HJÄLP!

Bara elände, d v s covid 19 och Trump

 

Det blev ingen friluftsgudstjänst i Pregassona, på grund av förväntat dåligt väder så vi i vår lilla grupp samlades för en högst informell stund hos Jen och Nigel istället.

Jag har hunnit med en hel del den gångna veckan, känner mig nöjd med min insats när det gäller skrivandet. DESSUTOM har jag städat i köksskåpen. Gjorde några fynd, bl a mumifierade russin, härskna valnötskärnor och en halv burk lingonsylt. Den var det inget fel på.

Det råder en viss förvirring om vad som gäller för oss p g a covid 19. Kantonen skriver en sak och de listor som publiceras i Bern uppger något annat. Man får vara allmänt försiktig, än så länge har utvecklingen i Ticino varit betydligt lugnare än i västra Schweiz.

Nu skriver tidningarna här att oavsett om en kanton har få eller många sjukdomsfall, så får vi räkna med att den nuvarande situationen med restriktioner o s v kommer att hålla i sig hela 2021. Jag har också sett en lokal jämförelse med spanska sjukan, första vågen senvintern och våren, relativt lugnt över sommaren och den mest dödliga vågen kom på hösten, sen lite lugnare över vintern och nytt utbrott, men kanske lite färre döda under våren. Sedan klingade det av men det kom en hel del fall, ofta klustersmitta, under ett helt år efteråt. Skulle det vara så, borde vi vara extremt försiktiga under återstoden av året, även om hösten inte kommit ännu.

Vi får inte förlita oss helt på vaccination, det här viruset uppträder så oberäkneligt att man f n inte kan lova något mer än att det kommer vaccin, men hur brett spektra och vilken varaktighet det har, det kan man tydligen inte säja något om. Men Trump har ju lovat amerikanarna många, många miljoner vaccindoser inom fyra, högst åtta veckor. Väljarna skall alltså lita på honom över valet, sedan är det inte så noga med sanningshalten.

Jag får försöka vänja mig vid munskydd, eller skall vi kalla det för ansiktsmask, näsan skall ju också täckas. Det är så kladdigt, men blir kanske bättre när det blir kallare ute.

Beträffande Trump, så läste jag att han har flera olika möjligheter att sitta kvar oavsett hur valresultatet ser ut. Ett är att helt enkelt inte dyka upp till installationsceremonin om Biden blir vald till president. Då lämnas inte makten över, rent formellt. Men så svag kan väl inte lagstiftningen vara?  Å andra sidan har det inte varit en lika galen situation tidigare i USA.

Både Jen och Nigel får massor av konstig ”information” både på mail och SMS och Jen som är på facebook får aggressiv Trumpreklam där. De har bott i Schweiz  flera år nu, men på något vis har man kommit över deras mailadresser. Det bör tilläggas att de få digitala kontakter som de har haft med amerikanska myndigheter, det har de haft via gmail-konton, alltså inte de mailadresser som de använder till vardags.

Skillnaden mellan Belarus och USA blir allt mindre.

Solen har försvunnit bakom bergen för länge sedan, men officiell tid för solnedgången idag är 1926 och  i morgon går solen upp 0712. Jag trivs inte med mörkret, men som tur är, så är ändå vintern lite ljusare här än i Hälsingland. Det är fortfarande sommarvarmt, +20 eller lite mer på eftermiddagarna och  nattetid är det obetydligt svalare. Än så länge.

Släktforskning ,

 

I våras stötte jag oväntat på en kollega från förlaget. Hon jobbar kvar, håller på att utveckla it-baserat lärande. Det har hon gjort i flera år nu, och hennes erfarenheter har naturligtvis nu kommit extremt väl till pass. När jag berättade att jag f n inte har någon anställning utan jobbar heltid med att skriva vår släkthistoria, så berättade Jenny att hon hade tänkt sig att skriva ner det hon visste om sin mormors  förfäder. Hon hade fått reda på en del intressanta saker och en hel del pikanta detaljer.

Nu skypade vi igår kväll och Jenny ville veta hur jag förhåller mig till ”obekväma sanningar”. Hur hänsynsfull behöver man vara? För min del så tar jag med det som finns dokumenterat, de som berörs av det som hänt är borta sedan länge och även deras barn. Barnbarnen får stå ut med sanningen. För min del är det enbart på min morfars sida som det finns sådant som någon skulle kunna bli irriterad över, men där är faktiskt de efterlevande i tredje generationen informerade. På mormors sida finns det hästskojare, slagskämpar och en och annan horkarl. Men de var verksamma på 1800-talet och får faktiskt stå sitt kast.

Så mitt råd till Jenny var att hon skulle informera om det fanns någon som skulle kunna ta illa vid sig. men att det som finns ordentligt dokumenterat, t ex i domar, det skall hon ta med. Det finns en lokal tidskrift som behandlar arkeologi, folklivsforskning och liknande som redan har visat intresse för det som Jenny kommer att skriva om.

Det verkar finnas ett stigande intresse för att ta reda på vad som hänt tidigare generationer. Släktforskningsföreningar får fler medlemmar, allt mer finns att söka fram via internet – i all synnerhet om man är beredd att betala för det hos de kommersiella företagen i branschen.

Och så har vi företagen som erbjuder oss att få reda på mer om vårt ursprung och ändå mera om våra nu levande släktingar. Jag tänker inte överlämna mitt DNA till dem. Det verkar rätt oskyldigt att få höra att man kan leta reda på avlägsna släktingar som då, enligt företaget kommer att jubla över att få kontakt med mig. Men vad kan dessa DNA-register användas till mer? Det är ju bra att man kan klara upp svårlösta brott via dem, men hur skall jag kunna veta att t ex en eventuell arbetsgivare kan få reda på om det finns någon hälsorisk med att anställa mig? Hur kan en eventuell partner som man kanske vill skaffa barn med, i hemlighet få reda på om jag är medicinskt lämplig? Jag vet att något av dessa företag åtar sig att ta reda på om man är ”rasren”. Det luktar Tredje Riket.

Det som skulle vara intressant, det är att få reda på mitt geografiska ursprung. Var kommer mina förfäder ifrån? Är jag den genuina hälsingestinta på mors sida som jag inbillar mig? Den fördjupning i min släkt som jag hittills kunnat göra, den visar på att släkten sedan 1600-talet har bott i Hälsingland eller i landskapets omedelbara närhet.  På min fars sida finns det franskt blod, det vet jag, och det räcker kanske. Det är därifrån jag har fått mina bruna ögon. Jag, min far, farmor och farmors mor är bärare av den genen. Men var har jag fått mitt blonda hår ifrån? Min mor har riktigt mörkbrunt hår men knallblå ögon. Också en intressant kombination.

Med dessa funderingar lämnar jag min laptop för att gå ut i solskenet en stund. I eftermiddag kan det eventuellt komma häftiga skurar, kanske med åska. Jag kan jobba lite då.

Igår var det söndag och friluftsgudstjänst.

 

Tjugoåtta grader varmt, svag vind och nästan molnfritt. Det blev en perfekt friluftsgudstjänst i Pregassona där Roberto och Stella bor. Pregassona ligger strax utanför Lugano. Tidigare har det varit ett trädgårdsmästeri på tomten, man odlade på terrasser och nu blev det något av en amfiteater. Vi fick vänta i bilarna eller på vägen medan alla slussades in en för en och fick sitta på respektabelt avstånd från varandra, men de som kom i samma bil fick förstås sitta tillsammans. Om det är ok väder så kommer vi att samlas där nästa söndag igen. En märklig sak förvånade mig. Jag hade riktigt svårt att förstå italienskan – måste ha vant mig av med att lyssna till språket under mina nästan nio månader långa bortovaro. Det går liksom inte in i örat. Men det går säkert över. Jag förstår ju italienska rätt bra, även om jag inte precis älskar att tala detta språk. Eller rättare sagt, jag förstod det när jag lämnade Ascona i slutet av januari. Jag tror att det var den 27...

Efter gudstjänsten var det mingel och grill uppe hos David. Han känner sig rätt ensam nu när Pierre är i Chile. Dessutom är huset och tomten rejält tilltagna. Så länge det är sommartemperaturer och mörkret inte faller alltför tidigt, så är det väl ok, men till vintern kan det nog bli rätt ensamt för honom däruppe. Som tur är, så har Pierre tre veckors semester över jul och nyår – det är ju deras sommar på södra halvklotet, då kommer han hem. OM inte covid 19 saboterar hans planer.

Veckan som gått har varit rätt rörig. Det har funnits sådant som jag borde ha gjort, städat t ex, men så har mina vänner velat träffa Rickard och mig, efter vår långa exil och samtidigt bjuda på middag... Och det tackar man inte nej till.

I Ticino har det varit fyra nya sjukdomsfall det senaste dygnet, men nationellt så har det inte blivit någon nedgång. Nu kräver den schweiziska turistorganisationen att man skall förändra karensreglerna inför vintersäsongen. Turister från ”röda” länder som har ett 48 timmar gammalt negativt test skall kunna komma in i Schweiz. Det låter inte bra och jag tror inte att de kommer att få gehör för detta. Hela turistindustrin blöder och situationen blir allt mer desperat. Men att bara se till inkomster och beläggning och därmed skapa förutsättningar för att pandemin skall blossa upp, det är kortsiktigt.

Den kommande veckan skall jag vara flitig varje förmiddag, från åtta till tolv. Jag har åtminstone hållit den föresatsen idag. Eftermiddagar med fint väder skall vara lediga, regnar det så skall jag ta ett arbetspass på eftermiddagen också. Det är enkelt att ha sådana föresatser, vädret ser ut att vara riktigt fint och varmt den kommande veckan. Men samtidigt så finns det sådant som jag faktiskt känner behov av att sätta igång med, det finns en hel del tankar som har snurrat i huvudet på mig sedan jag reste från Sverige. Bra idéer – tror jag i alla fall.

 

 

En nästan alldeles vanlig torsdag i Ascona.

 

På förmiddagen var jag ute och snyggade till på terrassen. Då hörde jag att en bil kom körande, trodde att det var Lotta så jag gick upp och öppnade. Då stod det ett par i övre medelåldern och tittade in genom köksfönstret.  Jag frågade naturligtvis vad de gjorde där och de svarade på tyska att de var intresserade av att köpa huset. Jag förklarade att det inte var till salu, men de hävdade att en mäklare hade sagt att huset stod tomt och skulle komma att säljas.

Jag förklarade att det var helt galet, men att jag på grund av coronarestriktionerna hade tillbringat längre tid i Sverige än vad jag hade räknat med. Sen frågade jag vilken mäklare de hade fått informationen av. När jag ändå hade ett par ärenden ner i centrum så klev jag in på kontoret och fick se mitt hus på en bild på anslagstavlan för kommande försäljningar. Jag fick tala med en mäklare som naturligtvis inte hade en aning, men som lovade att ta bort bilden. Samtidigt kom en annan av mäklarna in och han visste besked, de hade fått en telefonpåringning om att huset skulle säljas men han kunde förstås inte röja vem som ringt. Nu anar jag vem det är, skvallerkäringen som bor längre upp på gatan.

Det här var dagens mest spännande händelse.

Det är nog oklart hur det skall vara med munskydd, somliga har det, andra har det inte. Inne i butiker och i kollektivtrafiken skall man ha det, och sedan vad uttrycket ”i det offentliga rummet” innebär, det är tydligen också lite oklart. Jag hade det på när jag var nere i stan och det är ganska jobbigt och kladdigt att gå omkring med munskydd när det är så varmt som vi har det nu, närmare +30 .

Igår var det 205 nya fall i Schweiz och två nya dödsfall. Det är kantonerna Geneve, Vaud  och Fribourg som har de flesta nya fallen just nu.

I Ticino var det fyra nya fall, det påstås att samtliga var i Bellinzona. För närvarande vårdas ingen i Ticino på sjukhus.

Kyrkan i Lugano har inte haft någon offentlig verksamhet över sommaren, Nu på söndag blir det friluftsgudstjänst i Pregassona, en av församlingsmedlem har en rejält tilltagen tomt där vi kan samlas. Det verkar bli väl organiserat med successivt insläpp och markerade platser med två meters mellanrum. Ingen församlingssång och inget kyrkkaffe och organiserat utsläpp. Det blir säkert bra.

Hade man talat om att ha en gudstjänst på det viset för ett år sedan, vad skulle folk ha sagt då? Nu är det kreativiteten som avgör om det kan bli något.

Jag skyller på miljöombytet.

 

Halv två klingade det till i min telefon, coronatestet var negativt. Rickard fick sitt en minut senare. Också negativt, men vem hade väntat sig något annat? Så nu är Rickard hemma hos sig och jag är ganska rådvill, vad skall jag hitta på nu? Städa? Även om man inte bor i ett hus så blir det ändå lite ofräscht. Det finns också en hel del skräp på tomten, jag borde sätta igång tvättmaskinen och kolla upp om jag behöver handla något. Jag tror att jag gör det sistnämnda.

Bilen är i alla fall i gott skick, den har Dwight och Lotta använt växelvis med Rickards bil, så att inte batterierna har laddat ur.  Solen skiner, det är +26 på nordsidan och jag har bestämt mig för att min ovilja att ta itu med något säkert beror på miljöombytet. Men en tur till Coop kan jag nog orka med.

Hemma igen.

Vi kom till Ascona vid fyratiden igår. Resan från Rostock gick faktiskt bättre och snabbare än vi förväntade. Vi hamnade i köer på fyra ställen där det hade inträffat något, men det var inte helt stopp i trafiken. Övernattning några mil norr om Nürnberg, på motellet var det krav på ansiktsmask och när vi skulle äta så fick vi välja mellan att sitta ute under tak eller ta med oss maten på bricka till rummet. Vi valde det senare.

Vid gränsen fick vi besked om att lämna coronatest inom 48 timmar efter ankomsten till Schweiz. Vi har gjort det på ett apotek i Locarno nu på förmiddagen och till dess vi får svar, så skall vi undvika att vistas i det offentliga rummet

Lotta och Jen har bunkrat upp i mitt kylskåp och det är mest praktiskt om Rickard stannar här tills provsvaret kommer. Vi skall få det på sms inom två dygn. Blir alltså förhoppningsvis på måndag. Jag fick fylla i ett ganska korkat frågeformulär när vi lämnade våra prover. Det var tjugo olika symtom som man skulle svara ja och nej på, från sådant som är högst relevant till frågor om stela leder och hudutslag. Var jag kom från det var tydligen ointressant.

Idag har det varit riktigt fint sommarväder men i morgon blir det regn. De andra samlas hemma hos Jen och Nigel i morgon, men vi är laglydiga och stannar hemma.

På väg.

 

Nu på förmiddagen körde Elvy och jag ner till Örebro, Anne var också med i bilen.  Sen kom Rickard och hämtade mig där, damerna skall stanna i Örebro ett par dagar. Shopping?

I morgon eftermiddag kör vi ner till Trelleborg, övernattar där, tar färjan till Rostock 0730 och är framme 1330, Det är inga restriktioner för ”transit” mer än att vi måste ha ansiktsmask på oss när vi har kontakt med andra, t ex på en bensinmack eller när vi skall övernatta. Vi räknar med att komma någonstans i närheten av Nürnberg, man får inte vara alltför sena att skaffa nattlogi, det är ungefär ”halvvägs” för många. Sen räknar vi med att vara hemma i Ascona fredag eftermiddag. ”Hemma i Ascona”, det känns ovant men väldigt skönt.

Det är oklart om vi kommer att åläggas några restriktioner vid inresan i Schweiz, karantän eller test. Som det är nu, så rekommenderas ansiktsmask när man befinner sig i ”det allmänna rummet” och är obligatoriskt i butiker och på allmänna kommunikationer, Det tror åtminstone Lotta och Dwight, det är nämligen inte så enkelt att få klara besked om vad som gäller i landet som helhet eller i de olika kantonerna. Men vi får väl anpassa oss.

Läget i Ticino är i alla fall lugnt, det är bara ett par konstaterade nya fall varje dag och det har inte varit något lokalt dödsfall på ett par veckor. Däremot har det varit någon som kommit inresande och varit i mycket dålig kondition och avlidit.

I Norge verkar smittan sprida sig ganska okontrollerat på olika platser. Det kanske blir inreseförbud för norrmän till Sverige? Rickard hade talat med en f d kollega i Bergen som tror att det finns ett högt dolt smittotal i staden. Rasmussens hade namngett några på Geilo som är eller har varit sjuka. De trodde också att smittan var mer spridd är vad statistiken kunde visa. Nu undrar man förstås om det är likadant i Sverige. Man har p g a att man är permitterad eller kan jobba hemifrån, kunnat ta det lugnt och vänta på tillfrisknandet – om man nu inte blivit riktigt ordentligt sjuk förstås.

Men huvudsaken är nu att Elvy och hennes vänner är försiktiga och ser till att rida ut den här stormen med hjälp av handsprit. Utvärtes.