Rickard skulle åka och hälsa på sina gamla jobbarkompisar på Haukeland sjukhus, och han frågade om jag vill åka med. Han lockade med en god middag på en liten fiskrestaurang, okänd för de flesta utanför Bergen. Vi tog tåget i måndags och vad hände, när det skulle starta från Finse, så hade något hänt så tåget kom inte iväg. Medan vi satt där och väntade, så började det snöa. Fel uttryck ,det kom en riktig snöstorm. För den som inte vet det, så ligger Finse 1222 m ö h och stationen kan bara nås med järnväg. Ett undantag förstås: man kan under sommaren cykla dit från Haugastöl och vidare till Myrdal på den s k rallarvägen.
Nu är det så att Anne Holt har skrivit en deckare som heter 1222, och den hade inte bara jag och Rickard utan även ett flertal av passagerarna i kupén läst. Den handlar om ett tåg som under en snöstorm spårar ur vid Finse, passagerarna inkvarteras på hotellet och... ja, det är alltså en deckare.
Vi satt där i en dryg timma och inbillade oss alla möjliga saker, innan problemet var avhjälpt. Besöket i Bergen var trevligt, fiskrestaurangen höll femstjärning standard på maten och här var det ingen som talade om torsk som rödlistad fisk. Jag strövade omkring och shoppade lite, träffade av en ren slump Anne-Grete Brekke inne i ett shoppingcenter. Hon var i Bergen för att besöka sin svärmor som bor på ett äldreboende. Anne-Grete och Bjarne bor nuförtiden i Haugesund. Vi hade inte sett varandra på minst åtta år, så det var kul!
Nu är jag lite stressad, det är en del som jag måste se till innan jag kan åka härifrån. Jag har fått tag på biljett (billig sådan) till London Stanstead i morgon 1825 och skall ta morgontåget (1058) till Oslo. Jag stannar i London 4-5 dagar, skall se till mitt lilla, lilla krypin och träffa några vänner.
lördag 22 november 2008
lördag 15 november 2008
Vad skall man ha en blogg till?
Nu har jag bloggat en tid och det har mest blivit triviala anteckningar om vädret och vad jag har haft för mig. Kompisar har mailat och sagt att nu får du skriva om lite väsentligare saker. Problemet är bara att om jag börjar skriva om väsentligare saker, så blir det så långa bloggposter.
Och nu skall jag åka in till Geilo och handla, sedan kör jag bort till Rickard som skall ha en liten middag ikväll för ett par vänner från Oslo som kommer dit för att eventuellt åka skidor. De skall under alla omständigheter se till sin hytte, som ligger i det närbelägna fältet Brostrudlia. De är nästan grannar med kronprinsparet, vilket de egentligen skulle vilja slippa. De köpte sin tomt, som ligger nästan högst upp i fältet, innan deras kungliga högheter mutade in 5000 kvadratmeter lite längre upp. Troligen kommer det att bli en del ståhej med säkerhetsvakter o s v när de är där för att åka skidor. Förhoppningsvis blir det väl inte så ofta som de är där. Det var en hel del hemlighetsmakeri när kronprinsparet valde Uvdal, de som var inblandade i den förändrade tomtplaneringen var belagda med tystnadsplikt (inget demokratiskt beslut alltså), andra tomter är betydligt mindre. Däremot så fick de hålla sig till reglerna om 150 kvadratmeter BTA, alltså den golvyta i hytta som har en viss takhöjd. (Finurliga arkitekter kan trixa till det så att en hytta får betydligt större yta i realiteten.) Alla andra hytter skulle uppföras i ett byggnadskick som är typiskt för området, men deras hytta har tydligen väggar av prefabricerade element, täckt med fuskstockar. Kan förstås vara något slags säkerhetstänkande som ligger bakom. Förutom den stora hytta så finns det två mindre hytter på tomten, en för bevakningen och en för tja, kalla det för betjäning eller uppvaktning.
Rickard är glad att han byggde i det betydligt mindre exklusiva området Hök. Men han har utsikt till kronprinsparets hytta och man kan faktiskt kolla rätt bra vad som händer däruppe med en helt vanlig kikare. Enligt peeping Rickard.
Det är +2, snöblandat regn och rätt frisk vind.
Och nu skall jag åka in till Geilo och handla, sedan kör jag bort till Rickard som skall ha en liten middag ikväll för ett par vänner från Oslo som kommer dit för att eventuellt åka skidor. De skall under alla omständigheter se till sin hytte, som ligger i det närbelägna fältet Brostrudlia. De är nästan grannar med kronprinsparet, vilket de egentligen skulle vilja slippa. De köpte sin tomt, som ligger nästan högst upp i fältet, innan deras kungliga högheter mutade in 5000 kvadratmeter lite längre upp. Troligen kommer det att bli en del ståhej med säkerhetsvakter o s v när de är där för att åka skidor. Förhoppningsvis blir det väl inte så ofta som de är där. Det var en hel del hemlighetsmakeri när kronprinsparet valde Uvdal, de som var inblandade i den förändrade tomtplaneringen var belagda med tystnadsplikt (inget demokratiskt beslut alltså), andra tomter är betydligt mindre. Däremot så fick de hålla sig till reglerna om 150 kvadratmeter BTA, alltså den golvyta i hytta som har en viss takhöjd. (Finurliga arkitekter kan trixa till det så att en hytta får betydligt större yta i realiteten.) Alla andra hytter skulle uppföras i ett byggnadskick som är typiskt för området, men deras hytta har tydligen väggar av prefabricerade element, täckt med fuskstockar. Kan förstås vara något slags säkerhetstänkande som ligger bakom. Förutom den stora hytta så finns det två mindre hytter på tomten, en för bevakningen och en för tja, kalla det för betjäning eller uppvaktning.
Rickard är glad att han byggde i det betydligt mindre exklusiva området Hök. Men han har utsikt till kronprinsparets hytta och man kan faktiskt kolla rätt bra vad som händer däruppe med en helt vanlig kikare. Enligt peeping Rickard.
Det är +2, snöblandat regn och rätt frisk vind.
onsdag 12 november 2008
Ett härligt vinterväder!
Solen skiner, det är -5 ute och nästan vindstilla. Det har kommit lite mer snö, så nu ser det verkligen vinterlikt ut, men det är i och för sig lite av en kuliss, för om någon går på den snötäckta marken, så syns underlaget...
Bamse åkte hem igår kväll. En hund är trevligt sällskap, men det skulle bli alltför bundet i längden för mig.
Rickard kommer tillbaka från Oslo med 19-tåget i kväll. Jag har lovat att handla åt honom och sen kommer han hit upp och hämtar sin bil, innan han kör hem till Uvdal. Jag har använt den ett par gånger, så att inte batteriet lägger av helt. Jag räknar med att stanna här nästa vecka också, sen måste jag hem till Ascona och eventuellt tar jag vägen över London. Få se om det går att komma över några billiga flygbiljetter.
Nu skall jag städa. Bamse har dragit in en hel del grus och smuts och efterlämnat lite päls. Jag känner mig så duktig när jag har städat och plockat iordning.
Bamse åkte hem igår kväll. En hund är trevligt sällskap, men det skulle bli alltför bundet i längden för mig.
Rickard kommer tillbaka från Oslo med 19-tåget i kväll. Jag har lovat att handla åt honom och sen kommer han hit upp och hämtar sin bil, innan han kör hem till Uvdal. Jag har använt den ett par gånger, så att inte batteriet lägger av helt. Jag räknar med att stanna här nästa vecka också, sen måste jag hem till Ascona och eventuellt tar jag vägen över London. Få se om det går att komma över några billiga flygbiljetter.
Nu skall jag städa. Bamse har dragit in en hel del grus och smuts och efterlämnat lite päls. Jag känner mig så duktig när jag har städat och plockat iordning.
måndag 10 november 2008
Är vintern här nu?
Decimeterdjupt med snö, ett par minusgrader och stundtals lätt snöfall. Det har kommit en hel del snö uppe på Hardangervidda och nu på morgonen är det kolonnkörning. Det betyder att bilarna vackeert får vänta på vissa platser, vägen är stängd med en bom och när plogbilen kommer, får man ge sig iväg i sakta mak. Bamse gillar snön. Han rullar sig och grymtar av belåtenhet.
Igår fick jag besök av Merete och Andreas. De bor i Gol, ungefär sex mil härifrån. Båda två jobbar inom sjukvården i var sin grannkommun till Gol. Andreas är fysioterapeut och Merete är distriktssköterska. P g a besparingsskäl har Andreas fått sin arbetstid nedsatt till 50% och Merete har fått så många nya arbetsuppgifter att hon inte kan garantera att hon kan sköta dem på ett medicinskt godtagbart sätt. Det är mottagning, äldreboenden och skolor, dessutom rätt mycket administration. Så båda har sagt upp sig och skall börja arbeta i Oslo 1 dec.
Som tur är, jobbar Meretes far i ett fastighetsbolag, så det som kan vara det största problemet i Oslo, att skaffa sig bostad, det är tillfredsställande löst tills vidare. De har en hytte uppe på Golsfjellet och kommer förstås att behålla den. Men det är helt oförståeligt för mig att en liten kommun kan reducera arbetstiden för en fysioterapeut, när de ändå är helt medvetna om att det är brist på sådana och att ingen lär flytta dit eller långpendla för 50%. Eller också vill de helt undvika kostnaden för att erbjuda sådana behandlingar. Detta är ett väldigt fattigt land.
En annan sak som aldrig upphör att förvåna mig, är att man inte gör något åt RV 7, som går genom Hallingdal och över Hardangervidda. Den är smal, krokig, dålig beläggning och mycket tung trafik. Olycksfrekvensen är skrämmande. Nu skall man bygga bro över Hardangerfjorden för ett antal miljarder, vilket innebär att fler kommer trots olägenheterna, att välja RV7, när den blir färjefri från Bergen till Oslo. Det finns en färjefri väg nu, via Lerdalstunneln, men den är betydligt längre. De stora visionärerna påstår att det skall byggas en tunnel upp mot Vöringfoss, så att man bygger bort de farliga tunnlarna och kurvorna i Måbödalen, RV 7 skall sedan gå ett kort stycke uppe i friska luften för att sedan dyka ner i en drygt 3 mil lång tunnel under Hardangervidda. Men det finns inga pengar till att förbättra vägen när tunneln är slut någonstans strax väster om Haugastöl. Och den långa tunneln är inte enbart till för trafiken heller, man vill också skydda vildrenen som strövar omkring på Hardangervidda. Och så skulle man slippa kolonnkörning när det är busväder på vintern. Men som sagt, detta är ett fattigt land. Inte minst nu när man beviljar jättelån till Island. Det var någon H-politiker som menade att nu får Norge dra åt svångremmen ordentligt.
Igår fick jag besök av Merete och Andreas. De bor i Gol, ungefär sex mil härifrån. Båda två jobbar inom sjukvården i var sin grannkommun till Gol. Andreas är fysioterapeut och Merete är distriktssköterska. P g a besparingsskäl har Andreas fått sin arbetstid nedsatt till 50% och Merete har fått så många nya arbetsuppgifter att hon inte kan garantera att hon kan sköta dem på ett medicinskt godtagbart sätt. Det är mottagning, äldreboenden och skolor, dessutom rätt mycket administration. Så båda har sagt upp sig och skall börja arbeta i Oslo 1 dec.
Som tur är, jobbar Meretes far i ett fastighetsbolag, så det som kan vara det största problemet i Oslo, att skaffa sig bostad, det är tillfredsställande löst tills vidare. De har en hytte uppe på Golsfjellet och kommer förstås att behålla den. Men det är helt oförståeligt för mig att en liten kommun kan reducera arbetstiden för en fysioterapeut, när de ändå är helt medvetna om att det är brist på sådana och att ingen lär flytta dit eller långpendla för 50%. Eller också vill de helt undvika kostnaden för att erbjuda sådana behandlingar. Detta är ett väldigt fattigt land.
En annan sak som aldrig upphör att förvåna mig, är att man inte gör något åt RV 7, som går genom Hallingdal och över Hardangervidda. Den är smal, krokig, dålig beläggning och mycket tung trafik. Olycksfrekvensen är skrämmande. Nu skall man bygga bro över Hardangerfjorden för ett antal miljarder, vilket innebär att fler kommer trots olägenheterna, att välja RV7, när den blir färjefri från Bergen till Oslo. Det finns en färjefri väg nu, via Lerdalstunneln, men den är betydligt längre. De stora visionärerna påstår att det skall byggas en tunnel upp mot Vöringfoss, så att man bygger bort de farliga tunnlarna och kurvorna i Måbödalen, RV 7 skall sedan gå ett kort stycke uppe i friska luften för att sedan dyka ner i en drygt 3 mil lång tunnel under Hardangervidda. Men det finns inga pengar till att förbättra vägen när tunneln är slut någonstans strax väster om Haugastöl. Och den långa tunneln är inte enbart till för trafiken heller, man vill också skydda vildrenen som strövar omkring på Hardangervidda. Och så skulle man slippa kolonnkörning när det är busväder på vintern. Men som sagt, detta är ett fattigt land. Inte minst nu när man beviljar jättelån till Island. Det var någon H-politiker som menade att nu får Norge dra åt svångremmen ordentligt.
lördag 8 november 2008
Väderrapport
"Tåka" ligger tung över dalen, för en stund sedan kunde jag skymta Geilotoppen och det verkade som om någon av liftarna var igång. Jag har +2 på husets nordsida och det ser ut som om det har regnat lite också. Inte så kul för dem som åkt hit från Oslo och Bergen för att begå årets skidpremiär. Längre upp, på Hallingskarvets nordostsida, finns det några hytteområden. Där är det uppkörda skidspår för "langrenn" som just nu i alla fall fungerar bra.
Det blir så upphaussat med säsongstarten för utförsåkning här på Geilo. Samhället lever ju till rätt stor del av vintersport = utförsåkning, så nervositeten och förväntningarna är ju förståeliga. Undrar bara vad som sker på lång sikt här. Hittills har skidsäsongerna varit nästan normallånga, men med lite senare säsongstart.
Om bara dimman lättar, så blir det i alla fall lite muntrare här. Bamse väntar på att gå ut en promenad, och det skall vi göra nu.
Det blir så upphaussat med säsongstarten för utförsåkning här på Geilo. Samhället lever ju till rätt stor del av vintersport = utförsåkning, så nervositeten och förväntningarna är ju förståeliga. Undrar bara vad som sker på lång sikt här. Hittills har skidsäsongerna varit nästan normallånga, men med lite senare säsongstart.
Om bara dimman lättar, så blir det i alla fall lite muntrare här. Bamse väntar på att gå ut en promenad, och det skall vi göra nu.
fredag 7 november 2008
Kommer vintern nu?
Idag har det snöat lite, temperaturen ligger just nu på -3. Bamse och jag har varit ute på promenad tre gånger i dag. Han gapar, sträcker ut tungan och låter snöflingorna hamna där innan han slickar i sig dem. Rickard blev ombett att jobba en dag till i Oslo och sen hade han lovat att jobba på Buskerud söndag-tisdag, så han har fullt upp. Jag hade planerat att åka ner till Ascona i slutet av nästa vecka, men jag tror att jag stannar här minst en vecka till. Det börjar se så idylliskt ut med nysnön och den här helgen kommer det nog att vara fullt ös i ett par av backarna. Det lyser i de flesta husen runt omkring och snökanonerna är igång. Liftarna skulle börja gå i morgon kl 0800, har det sagts.
torsdag 6 november 2008
Nu har jag blivit med hund!
Igår förmiddag knackade det på dörren. Det var Stein, grannen till vänster. Vi känner inte varandra så väl, vi har hälsat och pratat lite när de har varit ute med sin hund, en stor newfoundland. Hunden är brun (vilket väl är rätt ovanligt) och han heter Bamse. Nu var det kris, de hade fått besked om att det hade blivit en riktigt stor vattenläcka i deras hus i Spanien och deras ordinarie hundvakt hemma i Oslo var bortrest. Kunde jag tänka mig? Flyget skulle gå från Rygge idag på morgonen och de måste hem till Oslo och hämta sina pass och packa.
Hunden är snäll, rätt så ålderstigen och han verkar gilla mig, så okej då. En timma senare var Bamse installerad hos mig med hundsäng, hundfilt, hundmat och hundskålar, hundmedicin (problem med lederna), en chic korg med borstar och diverse hundgodis. Så nu är jag reservmatte till och med onsdag kväll. De föreslog att deras ordinarie hundvakt skulle komma upp till Geilo och hämta Bamse på måndag, när hon kommit hem, men jag tyckte att det var helt onödigt att köra drygt 26+26 mil för två dagar. Hittills har allt gått väldigt bra. Bamse äter lite hundmat och sen står han och tittar på när jag äter. Vilket leder till att mina matportioner blir ovanligt små. (Tips för sådana som behöver banta, skaffa en stor hungrig hund!) Vi går ut med ett par timmars mellanrum, försedda med svart plastpåse. Intressant omväxling. Dessutom förstår hunden rätt så bra när man talar med honom, även på svenska. Jag funderar på om det kan vara idé att läsa högt för honom. Han kan ju inte bara ligga och slöa, äta mat och tigga mat och gå ut en sväng då och då. Hundar behöver väl mental stimulans?
Hunden är snäll, rätt så ålderstigen och han verkar gilla mig, så okej då. En timma senare var Bamse installerad hos mig med hundsäng, hundfilt, hundmat och hundskålar, hundmedicin (problem med lederna), en chic korg med borstar och diverse hundgodis. Så nu är jag reservmatte till och med onsdag kväll. De föreslog att deras ordinarie hundvakt skulle komma upp till Geilo och hämta Bamse på måndag, när hon kommit hem, men jag tyckte att det var helt onödigt att köra drygt 26+26 mil för två dagar. Hittills har allt gått väldigt bra. Bamse äter lite hundmat och sen står han och tittar på när jag äter. Vilket leder till att mina matportioner blir ovanligt små. (Tips för sådana som behöver banta, skaffa en stor hungrig hund!) Vi går ut med ett par timmars mellanrum, försedda med svart plastpåse. Intressant omväxling. Dessutom förstår hunden rätt så bra när man talar med honom, även på svenska. Jag funderar på om det kan vara idé att läsa högt för honom. Han kan ju inte bara ligga och slöa, äta mat och tigga mat och gå ut en sväng då och då. Hundar behöver väl mental stimulans?
tisdag 4 november 2008
Plusgrader och ett lätt/svårt beslut
Det är +4 och snön smälter bort. Den ser ut att minska i backarna på Geilotoppen också. Det påstås att det kostar 100 000 kr/dygn att hålla snökanonerna igång och gissningsvis blir det väl samma pris på Vestlia. Skillnaden där är då att Geilotoppen vetter mot söder och Vestlia mot norr. Så Vestlia kanske kan behålla snön lite längre. Då får vi se hur det blir med första "vintersporthelgen" instundande weekend. Det kan bli någon minusgrad längre fram i veckan. Problemet är när marken inte är frusen och man sätter igång snökanonerna, då smälter den dyra snön fort när termometern kommer över nollstrecket. Nog om detta.
Jag läste manuskriptet söndag kväll och fram till klockan två igår. Sen tog jag en promenad och funderade och klockan tre ringde jag förlaget och sa: "Detta är definitivt inget för mig. Jag kommer inte att kunna göra något bra jobb, det är alldeles för mycket angrepp och skitsnack och en del saker som jag tycker är helt oseriösa." Erik förstod nog vad jag menade, men försökte ändå med en liten övertalning. Det var då jag fick reda på att jag var nr 2 som tackat nej till uppdraget. Så no hard feelings från deras sida. Men det kostade mig en hel del vånda inna jag kom så långt, man vill ju inte bita den hand som bidrar till min försörjning. Just nu har de inget annat uppdrag till mig, men det kvittar, jag får sprätta upp hålet i madrassen igen.
Jag skickade tm till Monica igår kväll. Hon ringde upp mig i morses från någon plats med namn som jag inte kan stava till, det var uppe i bergen inte så långt från Melbourne. Nästa anhalt skulle bli Tasmanien och sedan hade de för avsikt att flyga till Chile och ta sig söderöver. De räknar med att vara tillbaka i Sverige i mars-april, efter Sydamerika blir det Afrika. Allt var OK utom att Ingrid hade fått något insektsbett som krävde läkarbesök.
Nu skall jag ner till Geilo och proviantera, mjölken är slut och utan mjölk inget kaffe.
Jag läste manuskriptet söndag kväll och fram till klockan två igår. Sen tog jag en promenad och funderade och klockan tre ringde jag förlaget och sa: "Detta är definitivt inget för mig. Jag kommer inte att kunna göra något bra jobb, det är alldeles för mycket angrepp och skitsnack och en del saker som jag tycker är helt oseriösa." Erik förstod nog vad jag menade, men försökte ändå med en liten övertalning. Det var då jag fick reda på att jag var nr 2 som tackat nej till uppdraget. Så no hard feelings från deras sida. Men det kostade mig en hel del vånda inna jag kom så långt, man vill ju inte bita den hand som bidrar till min försörjning. Just nu har de inget annat uppdrag till mig, men det kvittar, jag får sprätta upp hålet i madrassen igen.
Jag skickade tm till Monica igår kväll. Hon ringde upp mig i morses från någon plats med namn som jag inte kan stava till, det var uppe i bergen inte så långt från Melbourne. Nästa anhalt skulle bli Tasmanien och sedan hade de för avsikt att flyga till Chile och ta sig söderöver. De räknar med att vara tillbaka i Sverige i mars-april, efter Sydamerika blir det Afrika. Allt var OK utom att Ingrid hade fått något insektsbett som krävde läkarbesök.
Nu skall jag ner till Geilo och proviantera, mjölken är slut och utan mjölk inget kaffe.
söndag 2 november 2008
Lite mindre snö...
Det har varit plusgrader idag och snön här utanför har fallit samman rätt ordentligt. Snökanonerna tuffar på och man hoppas kunna annonsera starten av skidsäsongen till nästa helg. Men ändå har det varit rätt mycket folk häruppe nu i helgen och jag har sett att i någon av de mindre nedfarterna från Geilotoppen har det varit en del som prövat på att åka.
Rickard kom hit i förmiddags och vi gick en tur mot Skurdalen innan vi gick hem och drack kaffe, och såg en DVD som Lotta skickat till honom. Det var från "youth councils" på en lägergård uppe i bergen ovanför San Bernadino. Det var härligt att se så många ungdomar. Lotta har utvecklats till en fantastisk talare. "Wonders begin when the Lord comes in" som pappa Rutger uttryckte det.
Middagen bestod av köttgryta och peppardelle till varmrätt och nötkaka med varm fruktsallad, gjord på färska frukter. Toppas med iskall grädde.
Sen körde jag Rickard ner till stationen, han tog sextåget till Oslo, skall jobba måndag-torsdag på Rikshospitalet. Jag har lovat att stanna kvar här tills dess i alla fall, men det känns som om det kan bli lite längre också. Vädret nere i Ascona är f n inget vidare, regn och blåst och 6-8 grader på dagen. Då är det faktiskt roligare här. Och så måste jag läsa manuskriptet. Jag har avverkat drygt 200 sidor och det lutar åt att jag säjer "nej tack, det här får någon annan ta tag i". Men, jag skall läsa igenom allt först och därför så avstår jag från Internet och TV ikväll.
Rickard kom hit i förmiddags och vi gick en tur mot Skurdalen innan vi gick hem och drack kaffe, och såg en DVD som Lotta skickat till honom. Det var från "youth councils" på en lägergård uppe i bergen ovanför San Bernadino. Det var härligt att se så många ungdomar. Lotta har utvecklats till en fantastisk talare. "Wonders begin when the Lord comes in" som pappa Rutger uttryckte det.
Middagen bestod av köttgryta och peppardelle till varmrätt och nötkaka med varm fruktsallad, gjord på färska frukter. Toppas med iskall grädde.
Sen körde jag Rickard ner till stationen, han tog sextåget till Oslo, skall jobba måndag-torsdag på Rikshospitalet. Jag har lovat att stanna kvar här tills dess i alla fall, men det känns som om det kan bli lite längre också. Vädret nere i Ascona är f n inget vidare, regn och blåst och 6-8 grader på dagen. Då är det faktiskt roligare här. Och så måste jag läsa manuskriptet. Jag har avverkat drygt 200 sidor och det lutar åt att jag säjer "nej tack, det här får någon annan ta tag i". Men, jag skall läsa igenom allt först och därför så avstår jag från Internet och TV ikväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)