Norge är ett farligt land.

Mitt uppdrag blev klart för en stund sedan, nu återstår bara den sista genomläsningen men den måste jag vänta med tills i kväll eller i morgon. Det fungerar så att när man får ett tidsmässigt avstånd, så upptäcker man alltid något som kan uttryckas bättre. Men – då tänkte jag att nu tar jag en kopp kaffe och en bulle och sen tar jag en promenad och fräschar upp hjärnan lite. Men vad hände då? Jo, det kom en riktigt rejäl störtskur och när den upphört så fortsatte regnet. Det ser ganska grått ut här, Hallingskarvet är gömt bakom moln och... det blir nog ingen promenad. Rickard är på Ustaoset och hjälper Verena att montera upp en ny duschkabin. Verena är en schweizisk dam som bor i Norge sedan många år tillbaka och som har hytte på Ustaoset.

Nu har Alice och Elvy avslutat sin rundtur. Jag frågade var i Finland de varit, men fick till svar ”du kan väl inte begära att vi skall komma ihåg de där konstiga namnen”. Finland fick i alla fall klart godkänt, folk var trevliga och hjälpsamma, maten var exotisk men god och städerna överraskande vackra. De övernattade i Haparanda, förundrades över att det fanns ett stort Ikea där och fortsatte sen via Luleå till Arvidsjaur. Resan gick sen till Vilhelmina och Östersund och tillbaka till Hälsingland. De hade kört nästan 2200 km! Jag antar att när man bott i ett så vidsträckt land som Kanada har man helt annan relation till avstånd. Jag som bor i lilla Schweiz tycker att avstånden både i Sverige och Norge är stora.

Jag hade fel, det är den 16, nu på lördag som Alice reser hem. Jag reser till Uppsala på söndag.

Ni har förstås läst något om den hemska olyckan vid Nigardsbreen. Om inte, så var det ett tyskt par som tillsammans med sina barn trotsade både varningsskyltar och avspärrningar och gick fram till brekanten. Breen ”kalvade” och ett stort isblock föll över föräldrarna som dog mitt framför sina barn. Jag tror barnen var 6 och 8 år. Nu skulle man kunna tro att en sån här händelse avskräcker andra från att göra sådana här dumheter, men två dagar efter så var det en tysk (!) dam som tillsammans med ett litet barn gav sig upp på brekanten. Bara en kort stund efter att man fått ner dem helskinnade kom det ett sällskap om fem personer som skulle ge sig upp på breen. Nationalitet? Gissa!

En tysk tidning hade mage att anklaga personalen på brecentret för dödsolyckan, de skulle naturligtvis ha patrullerat längs avspärrningarna om det var farligt att gå innanför dem. Det händer ständigt olyckor med tyska turister. Belgien och Holland ligger också i topp på olycks- och tillbudslistan. Det verkar som om man tycker att det är helt naturligt att samhället skall ställa upp med ögonblickliga och kvalificerade hjälpinsatser när folk bär sig dumt, rent idiotiskt åt.

För några veckor sedan var det en rysk kvinna som inte respekterade varningsskyltar och staket utan föll i Vöringfossen med ett totalt fall på 182 meter varav den sista delen är ett lodrätt fall på 145 meter. Ett par grannar här har varit vid Vöringfossen nyligen. Nu var de på andra sidan vägen, där man ser mot fossen. Däremot så har man där en riktigt häftig vy över Måbödalen och där stod folk intill stupet och tog selfies. Varningsskyltar och avspärrningar ignorerades helt.

Basehoppning i Lysefjorden är en riskabel sysselsättning. Då är det för det mesta frivilliga fjällräddare som får ge sig ut när någon fastnar i fjällbranterna. Jag minns en händelse för några år sedan. En engelsman fastnade där, han hoppade trots att det var både stark vind och riktigt dåligt väder i antågande och han var bestämt avrådd från att hoppa. Han fastnade och det gick inte att undsätta honom, och han hämtades ner två dagar senare och var då död, troligen på grund av en kombination av allvarliga skador och regn och kyla. Hans anhöriga i England startade då en process mot de frivilliga räddarna som, ansåg man, inte hade gjort sin plikt. Jag tror att det inte blev någon process i Norge – men de anhöriga hade krävt en miljon pund i skadestånd från de fega och försumliga fjällräddarna. Ett av de anhörigas (eller deras advokats) argument var att om det finns fjällräddare så är det deras skyldighet att rycka ut för att rädda liv, oavsett väderförhållanden eller fara för dem själva.

Igår var det en tågolycka i Graubünden, tåget mellan St Moritz och Chur spårade ur när det körde in i ett jordras i närheten av Tiefencastel. Det har tydligen rasat lite här och där i östra Schweiz och söder om alperna efter allt regnande. Och för några dagar sedan förolyckades sex alpinister på Mont Blanc. Det är farligt med sommar och ferieaktiviteter.

Men om regnet upphör så tar jag nog en liten promenad.