Politik, Putin och gamla läsarsånger.

 

Det händer så mycket här i världen att man knappast kan följa med. Valet i Sverige är förstås en bagatell i sammanhanget men i vilken riktning kommer Sverige att utvecklas? Kan politiken få stopp på skjutningarna och all annan kriminalitet? Respekten för liv och för andras egendom verkar bli allt mindre, sociala medier flödar över av hat och desinformation.

Samtidigt gör man i tv reklam för alla dessa betalkanaler där våld är en självklar ingrediens i publiksuccéerna. Där det är underhållning att se alla slags grova brott. Kom inte och påstå att inte det påverkat utvecklingen.

Hur blir det med Sverigedemokraterna? Kommer de att manipulera sig till stor makt i regeringen utan att vara med som ministrar och därmed slippa ta ett tydligare ansvar för vad som händer – om man inte lyckas så bra.

Hur stark kommer oppositionen att bli? Det finns möjligheter för sittande regering att reducera deras inflytande högst väsentligt, även om det inte sker med demokratiska medel. Och vad kommer den falukorvsviftande ”krist”demokraten att kunna ställa til med?

Och så har vi Putin. Nu blir det alltmer tydligt att även om han skulle känna sig pressad av att ”specialoperationen” går dåligt, så har han en samling hökar bakom sig som är beredda att gå nästan hur långt som helst. Nu skall det tvångsrekryteras nya soldater som kommer att bli kanonmat om väst ger Ukraina ännu mer och bättre vapen. ”Vi måste skydda vårt land” säjer han. Från vad? Skydda Ryssland från Putin och hans vänner borde vara det mest effektiva sättet att skydda landet.

Torka, översvämningar, smältande glaciärer och djurarter som utplånas. Svält och utbrott av svåra sjukdomar. Allt drabbar de fattiga värst.

David hade egentligen pensionerat sig, men blev ”inkallad” för att ta prover på smältvattnet från glaciärer i alpområdet. Just nu är han i Vorarlberg och lite vid sidan av det egentliga uppdraget fann de på ett ställe bitar av ett träslag som nu analyserats. De bedöms vara minst mellan 10 och 20 000 år gamla och är från ett lövträd.

Igår kväll letade jag efter en norsk sång på YouTube, ”Mitt liv er lik en reise”.  Jag hittade den förstås och upptäckte sedan att i den högra listen på sidan fanns det flera sånger med Calle Öst. Ett av mina fina barndomsminnen var när jag fick följa med mormor på stugmöte där han sjöng.  Jag var det enda barnet som var med och han uppmärksammade mig lite extra. Jag fick sjunga tillsammans med honom i Sjung Halleluja. Han sjöng verserna och sedan fick jag var med och sjunga refrängen. Nu sjöng vi tillsammans via YouTube.

Sjung halleluja, det blir bättre och bättre dag för dag, synes vägen stundom lång, så stäm upp en jubelsång, sjung, ja sjung halleluja.

Sen var det en sång som hette ”Jag vill ha mycket mer”. I en av verserna sjunger han ”- och nog är jag tacksam för Andens dop, att få tillhöra pingstfokets saliga hop...” Då blev det liv i tanterna!

Och så var det ”Vi skall fara bortom månen”. Den kunde alla barn i trakterna kring Edsbyn, oavsett om de kom från troende hem eller inte. Trots att den publicerades på 1960-talet var den lika populär tjugo år senare.

Nu när jag har skrivit boken, så har det varit många tillfällen när jag känt stor tacksamhet mot mina morföräldrar. Mormor var glad och nyfiken på allt nytt, morfar var mer stillsam och en mycket ansvarskännande person. De var gedigna kristna.

På söndag är det gudstjänst i den nya kyrkan i Lugano. Det har framställts önskemål om sång från vår grupp. Jag avstår den här gången, känner mig alldeles för ringrostig. Måste nog plocka fram några fler gamla läsarsånger på YouTube och sjunga med så jag får lite fart på stämbanden.