söndag 14 november 2021

Mörketiden...

 

Dom säjer så i Norge vill jag minnas. Nu är det mörkt, om solen visar sig, så går den upp klockan åtta och ner kvart över tre. Men skymningen kommer mycket tidigare och är det dessutom mulet... Ja ni förstår.

Elvy har övertygat mig om att jag måste ta en vitamintablett vid frukost och nu när det är som mörkast, skall den kompletteras med en D-vitamintablett. Dessutom bör man inte äta alltför grovt bröd till frukost, det reducerar nyttan av vitaminerna. Säjs det och jag gör som jag blir tillsagd. Det är lugnast så.

Jag har disciplinerat mig och jobbar mellan tio och halv ett, sedan är det lunch och så fortsätter jag fram till klockan tre eller kanske lite längre. Jag tycker att jag har fått ganska mycket gjort sedan jag kom hit. Kan det vara så att ”lokalfärgen” gör mig effektivare?

En dag var vi i Gävle. Martins brutna arm fick opereras. Brottet var väl inte så allvarligt men man bedömde att det inte skulle läka ordentligt utan ett ingrepp. Han fick stanna över natten och sen åkte Villy och Alice dit och hämtade honom. Nu mår han rätt bra men är förstås irriterad över att han måste ha hjälp av Märtha med ett och annat.

Jag har varit hemma hos Janne två gånger och under erfaren ledning har jag fått bekanta mig med delar av himlavalvet. En kväll var det riktigt, riktigt stjärnklart fram till midnatt, då mulnade det på riktigt rejält. Den andra gången var det inte någon lika magisk stjärnhimmel men med teleskopets hjälp kunde jag se en hel del. På sätt och vis är det lite enklare om man inte ser myriader av stjärnor, så som det var första gången. Nu får vi hoppas på klart kallt vinterväder, det är då man ser bäst. Och fryser mest.

Jannes två katter, Rigel och Maia är kolossalt trevliga. Keliga och samtidigt två personligheter. Rigel är otroligt sällskaplig medan Maia kräver att man skall fjäska lite för henne, då kommer hon och man förstår verkligen att det är en ynnest att hon kommer upp i knät. 

Svensk politik ser ut att bli spännande. Damen som leder Vänsterpartiet (hon med det svåra namnet) tycks ha ett enormt självförtroende. Jag tänker på ordspråket ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.” Skulle hon bereda väg för en ärkekonservativ regering med M, KD och SD så lär väl hennes ranking sjunka högst betydligt. Jag undrar vad Jonas Sjöstedt tänker...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.