Ingen återvändo.

Igår var vi samlade uppe i Orselina, det var David som ansvarade och temat var förstås vatten, levande vatten. Gruppen var fulltalig så när som på Lotta och Dwight, som bara var hemma och vände innan de reste till England. Jen och Nigel är tillbaka från USA och de berättar om en underlig stämning i landet. Trumps vänner kan inte se något tvivelaktigt i hans handlingar och yttranden, man tror att landets ekonomi är i ordning därför att han påstår det och finns det problem så är det de illegala invandrarnas fel. Jen och Nigel ångrar inte att de lämnade USA.

Jag har inte hört något från förlaget så jag ringde dem nu på förmiddagen. De visste inget men trodde att ett besked om konkurs kan komma inom ett par veckor, alternativt blir det en företagsrekonstruktion. Då sade jag att om jag inte får något besked under veckan – senast den första november, så hoppar jag av. ”Menar du allvar” var svaret jag fick. Ett så snabbt besked om framtiden för projektet var inte att räkna med, fick jag höra och då avslutade jag samtalet med att säja att jag skickar mail om att jag avslutar mitt deltagande omgående. Så nu är det gjort och jag känner mig fri som fågeln.

En anledning till att jag kunde vara så bestämd, är att jag har blivit kontaktad av en förlagsredaktör med rötterna i Hälsingland. Han hade fått höra av Martin att jag funderade på att skriva en bok och då ville han höra vilket geografiskt område och vilken tidsperiod som boken skulle handla om. Vi skall hålla kontakten, det känns bra.

Så nu är det ”bara” att börja jobba. Jag är faktiskt inte orolig för det jag har satt igång, jag har så mycket material.

MEN – nu tar jag ledigt resten av veckan och börjar på allvar måndagen den 4 november.