Torsdag förmiddag i Ascona.

Det har regnat och regnat och regnat. Nu ser det ut att bli mer normalt väder, ganska milt faktiskt. Tidningarna hade kunnat skriva spaltmeter om vad allt regn ställt till med men det har bara varit artiklar om valresultatet. Det har alltså varit val till förbundsdagen och nationalistiska SVP är fortfarande det största partiet men de två gröna partierna gick glädjande nog rejält framåt. Egentligen så bryr jag mig inte om den schweiziska inrikespolitiken, jag får inte rösta och dessutom så är Schweiz en federal stat vilket innebär att kantonerna ändå har en god portion självbestämmande.

Just nu lägger jag min energi på att planera för den eventuella boken. Ju mer jag funderar på projektet, ju mer idéer får jag. Det finns några brev som mormor och morfar skrev till varandra när han var inkallad under beredskapstiden. De speglade mycket av tidsandan. Morfar hade faktiskt tur, han började med att i norra Värmland bevaka gränsen mot Norge. Sedan fick han, fortfarande som inkallad militär komma tillbaka till sågen, där han hade sitt arbete, och vara arbetsledare för sex ”malajer”.  Staten hade ett akut behov av virke, och morfar blev plötsligt befordrad. Han var kvar på sågen i åtta månader, sen blev han inte inkallad mer.. Jag vet inte om det var vanligt att man gjorde så, detta är något som jag måste kolla upp.

När han var på sågen, så kunde han förstås hälsa på hemma ibland. Men ”malajerna” var tydligen inte helt att lita på, så han tog inte ”ledigt” så ofta.  (Malaj, det var ett nedsättande namn på de värnpliktiga vilka betraktades som icke vapenföra.)

Mormor skriver mycket om livet under krigstiden i den omfattande och utförliga levnadsbeskrivning som hon lämnade efter sig, men hon skrev också dagbok och så finns det en hel del information att hämta i breven.

När den första kalla vintern kom, så insåg mormor att hönsen inte skulle kunna överleva i hönshuset, så hon slaktade dem och konserverade köttet. Sånt hade hon lärt sig på hushållsskolan. Mormor var intresseras av att sy och på Westermarks vind fanns det en hel skattkammare med omoderna kläder. Mormor sydde om och hon repade upp garnet i slitna tröjor och stickade nytt. Ellen Westermark fick en fin svart dräkt av sin svärfars bonjour. Gubben hade tydligen varit ganska fet, så det fanns gott om tyg att ta av. Sigurd Westermark hade ett gengasaggregat till sin bil och på söndagarna kom han och hämtade mormor, morfar och Alf-Bertil så de kunde vara med på gudstjänsten i kapellet.

Mormor skriver en hel del om hur man ordnade med maten när allt var ransonerat. Hon tog vara på allt som hon odlade, hon  torkade, gjorde inläggningar eller syrade grönsakerna, skivade och torkade äpplen och torkade även vinbären. Kantarellerna hängdes upp på trådar och fick torka, lingonen lades i flaskor och blev vattenlingon, något som vi faktiskt fortfarande gör. Så enkelt och så gott att ta fram till t ex en stek under vintern.

Det är naturligtvis en fantastisk kunskapsbank som gått förlorad när generationen som var husmödrar på den tiden inte finns med oss längre.

Nej, jag orkar inte skriva något om vare sig Trump eller Johnson, inte heller om Putin och Erdogan. Och så väntar vi på svar om den hemska upptäckten i Grays. Det verkar märkligt om de döda i trailern skulle vara kineser-