Nu är köpet klart!

Nu har vi varit i Bergen och nu är hytta min och Rickards ”på riktigt” men det är inte ”vårt” hus. En sak som jag fortfarande inte förstår, men som har en viss betydelse, är att jag äger 51% och Rickard 49%. Vi kunde förstås också gjort tvärtom men Rickard är en sann gentleman. Bankens fastighetsjurist har förklarat att eftersom vi inte är ett ”par” utan två vänner som äger huset gemensamt, så skall det vara så. Vi har nu ett samägandeavtal med detaljer om betalningsansvar för de löpande omkostnaderna, eventuella reparationer o s v. När vi satt på tåget tillbaka till Geilo hade vi faktiskt rätt roligt åt alla detaljer.

Vi fick också rådet att se över våra testamenten och då kände jag mig plötsligt väldigt gammal. Jag har inget testamente, har aldrig haft trots att jag är mycket väl medveten om att det är viktigt att ha ett sådant om man inte har egna barn. Jag får ta och ordna den saken snarast, men det är lite knepigt, är det svensk eller schweizisk lagstiftning som gäller?

Men nu sitter vi här i Rickards och mitt hus – vi kan alltså inte säja vårt hus...Vår relation har alltid skapat huvudbry. Vi är vänner och Rickard är den storebror som jag aldrig haft. Jag blev bekant med honom ett halvår efter att mormor hade dött, vi träffades över en kopp kaffe och en våffla i cafeterian på Tunet en lördagsförmiddag 2001. Det var mycket folk och jag råkade sitta ensam vid ett bord. Rickard frågade om han fick slå sig ner och Innan våfflan var uppäten hade vi kommit på att jag faktiskt hade träffat Rickards syster Lisa i England i slutet av 80-talet och att han var salvationist. Ytterligare ett bevis på hur liten världen är. Rickard förstod att jag var lite vilsen när mormor, min fasta punkt i tillvaron, inte fanns längre och han tog självklart itu med vissa saker som jag inte hade orkat ta tag i. Och på den vägen är det. Som vän, hantverkare och fastighetsskötare är han oöverträffad. Även om han bara äger 49% av hytta.

Nu skall vi gå en tur, solen skiner och det är fem plusgrader, nästan vindstilla och frosten har inte helt förstört  de vackra höstfärgerna i naturen.