Hemma igen

Så var jag alltså hemma igen – och här är allt sig likt. Resan hem gick bra, både planet och tåget var ett under av punktlighet. Det regnar och är +6 ute, nu på morgonen såg jag en buske i full blom, det var några för mig okända små rosa blommor - som förmodligen inte visste att det var januari.

Mammas studiekamrat visade sig vara en mycket trevlig dam. Hon hade ju tagit kontakt med Elvy inne i en butik i tisdags, men förhistorien är den att hon såg oss inne på Åhléns i lördags och tyckte att det var något bekant över Elvy, funderade på vem det kunde vara och nästa morgon slog det henne att det kunde vara Elvy. Sen var det ju tur att de stötte ihop igen inne på Trolltyg. Jag funderade lite på om man kan vara så ”lik sig” efter så många år, det var i mitten av 60-talet som de läste engelska tillsammans. Men Elvy i sin tur är så lik mormor, lång och med en drottninglik hållning. Jag kände ju igen henne i vimlet på Oxford Street. (Beklagligtvis har jag bara fått längden i arv, inte den drottninglika hållningen. Dessutom påminner jag utseendemässigt om min farmor.) Nu på morgonen så letade jag bland mormors fotografier och hittade Elvys studentkort. Det finns två upplagor av det, ett där hon har studentmössan i knät och ett där hon har den på. Jag kan bara intyga att även om det naturligtvis syns att hon blivit betydligt äldre nu, så är det samma,  lätt igenkännliga person.

Vi har flyttat fram fredagkvällens nästan traditionella middag på Antica Osteria Vaccini tills i morgon, Marlene och Regula var upptagna med annat. Det är helt ok,men jag ser fram emot att få äta ”La Piodadella” i morgon. Om jag inte har beskrivit denna lokala rätt tidigare, så gör jag det nu – En stor platt sten ställs mitt på bordet, på den finns det fyra sorters kött, till det serveras pommes frites, sallad och tre sorters kalla såser. Sen sitter man där och plockar i sig efter hand, dricker en lokalt producerad Merlot till och mår bra. Men det blir i morgon.