Här växlar det från välsignad till förbannad.

Det är tre månader sedan jag var hemma senast. Vi kom till Locarno med tåg kvart över tio söndag kväll efter en fantastisk övningshelg.

Jag landade torsdag i Zürich enligt tidtabellen. Tåget till Biel gick som på räls (katastrofalt dåligt skämt) och Rickard hämtade mig på stationen. Resten av gänget kom inte förrän vid femtiden dagen därpå så jag tog bergbanan upp till Magglingen och hjälpte Lisa med alla matförberedelserna – vi skulle bli sjutton! Det är fantastiskt hur det som började som spontan sång på en kanalbåt i England har växt.

Fredagen började med en liten buffé (smorgasbord enligt Nigel) och sen drog vi igång med övningen. Dwight har arrangerat en ”ny” sång, There is sunshine in my soul today, en riktig gammal goding med kören ”O there´s sunshine, blessed sunshine, while the peaceful happy moments roll. When Jesus shows his smiling face, there is sunshine in my soul”. Den är perfekt även för vår mindre kör när vi sjunger i kyrkan i Lugano. Vi övade på den och ett par av våra gamla sånger innan det var tid att dela på oss för natten. Vi började öva klockan tio lördag förmiddag, gjorde avbrott för lunch och promenad. Sen fortsatte vi fram till kvällens grillning och sen var det ”praise and prayer” fram till elvatiden – vi hade så mycket att dela med varandra.

Dwight tyckte att vi kunde ha vår egen gudstjänst på söndag, det är ju lite väl mycket begärt att Jen och Nigel skulle kunna förstå vad som sägs på ”schweizertyska” och ärligt talat så har David och jag stora problem med det också. Det blev ett oförglömligt tillfälle för oss alla. Sången Higher ground slog an tonen. Sen var det lunch, mera övning och nu kom Dwight med ytterligare en ”ny” sång, Fanny Crosbys ”To God be the glory” som verkligen passade oss, både text och melodi – även om den blir i en lite modernare tappning. Dwight tror att den också finns på italienska, det får vi kolla upp.

Marlene följde inte med tillbaka hit, hon reste till Genève, har föreläsningar IRL denna vecka och sedan två tentor nästa vecka. Det blir en tenta till innan jul och sen är hon klar med grundutbildningen, men hon nöjer sig inte med att få sitt diplom utan tänker fortsätta, men har inte bestämt med vad ännu. Med hennes sinne för siffror, detaljer och ordning och reda borde hon sikta in sig på revision inom bankvärlden.

Igår var jag fullt sysselsatt hela dagen men tyckte ändå inte att jag fick gjort någonting. Förutom att packa upp så irrade jag omkring med dammsugaren, handlade och plockade upp de valnötter som trillat ner. Det finns massor kvar i trädet och om den här värmeböljan består så kommer det att bli en riktigt god skörd så småningom. Men först måste löven falla och skalen kring nötterna börja spricka.

Värmebölja – klockan är nio och termometern på nordsidan av huset visar redan på +18. Prognoserna talar om eftermiddagstemperaturer på +20 de närmaste tio dagarna. Det är mer normalt med +15 en solig eftermiddag vid den här tiden på året. Global uppvärmning eller vädersystem på vift? Det har ju varit ovanligt varmt även i Sverige.

Elvy reser till Toronto på torsdag. Alice skall läggas in på sjukhuset på måndag och får sin nya höftled dagen efter och sen stannar Elvy i Toronto så länge det behövs, men minst över jul- och nyårshelgen.

Nu väntar jag på att få höra från Erik. Han har två mindre uppdrag åt mig, de skall komma i veckan. Han vet fortfarande inte något om det stora jobbet som varit på gång hela hösten. Mindre uppdrag har sina fördelar, då jobbar jag intensivt och pustar ut och tar ett par dagar ledigt när det är klart. Ett stort uppdrag är roligare, då får man ofta sätta sig in i nya tankegångar och det blir en alldeles speciell känsla när jag vet att det jag jobbat med är på väg till tryckeriet så småningom. Tidningsartiklar och text till utbildningskompendier och liknande är inte alls samma utmaning.

Och så har vi Sverigedemokraterna. Igår lade jag nog mer energi på att vara förbannad på dem, än att göra det som behövde göras här. Jag är lika förbannad på moderaterna och Elisabeth Svantesson. Såg en intervju med henne på nätet igår kväll. Hur länge skall denna märkvärdiga person få lov att stå i en intervju och inte svara på direkta frågor utan som svar på dessa sprida partiets propagandafloskler? Hon och partiledaren har inte ens läst in sig på dublinkonventionen innan de kommer med ett politiskt utspel! Och vart skall de som hon och Kinberg Batra vill stoppa vid gränsen ta vägen? ”Tänkte inte på det...” Skall man ha överfulla färjor som glider omkring på Östersjön mellan Tyskland och Sverige, fulla av flyktingkatastrofens flygande holländare? Räknar man med att Danmark tar emot dem som stoppas vid brons östra ända? Då kanske man får sätta upp tälten som egentligen skulle stå på Revinge Hed på Öresundsbron. Jag tror att lösningen är att Sverige tar emot dem som kommer och sedan i Bryssel tvingar fram en lösning när de andra länderna inte kan blunda för situationen längre. Kraftiga ekonomiska sanktioner för dem som inte tar emot, det borde vara en framkomlig väg för EU.

Det var allt för nu. Nu skall jag läsa vad som står hos Expo och ETC idag.