Mera butik!

Nej, det blir aldrig som man tänkt sig... jag hade planer på att städa mitt arbetsbord, röja i gamla papper och dammsuga i bokhyllorna den här veckan. Och så skulle jag äntligen röja upp i lådorna som står i förrådet och som innehåller diverse saker efter min morbror. Jag gjorde en insats där för ett par år sedan, men sen kom något annat i vägen.

Måndag kväll ringde Sophia, hon hade blivit förkyld och lät som en gammal kråka. Nu har jag jobbat tisdag-fredag i butiken, Sophia räknade med att kunna gå dit idag. Jag steg upp tidigt för den händelse att hon skulle ändra sig, men hon har inte hörts av. Det är jättetrevligt att jobba i butiken och nu känner jag mig rätt hemtam där och kan faktiskt hantera situationen när en kund envisas med att tala enbart italienska.

Lotta kom hit torsdag förra veckan och stannade till måndag förmiddag. Hon kom direkt från Sverige, hade först träffat ett par släktingar och sen träffat en del av sina armébekanta. Hon var riktigt bekymrad för Frälsningsarmén i Sverige, även om det tydligen finns en del ljuspunkter med kårer som växer, så hämmas man av ett mindre kompetent och icke lyssnande ledarskap. Personalpolitiken är under all kritik, hon berättade bland annat om någon som bara hade en kort tid kvar innan pensionen som plötsligt skulle bort från det arbete som den här personen tydligen skött på ett utmärkt sätt med ovanligt välbesökta gudstjänster och nya medlemmar. Saker och ting händer därför att någon "tycker", inte efter sakliga överväganden. Det är trist att höra sådant här, vi sitter här och är kanske lite naiva i vår tilltro till armén som ett av redskapen för att bygga Guds rike, och så märker man hur ihåligt verkligheten ekar...

Men vi ger inte upp, och det gör väl inte Lotta heller. I brist på annat, så engagerar hon sig i något ekumeniskt socialt arbete, medan Dwight ägnar sig åt Lausannerörelsen. Lotta hade med sig ett urklipp som hon visade oss. Ingen av oss hade en aning om att han använt ett av sina andra förnamn under sin karriär i armén. Lotta sa att det var lite pinsamt att heta Dwight (som president Eisenhower) när han gick på universitetet, så därför bytte han, men i familjen så har man ändå alltid kallat honom för Dwight.

Skall jag börja kalla mig för Agnes istället för Maria? Nja, först bytte jag efternamn och att sen byta förnamn... Maria Lindberg blir Agnes Hultin, nej, det är lite väl drastiskt. Men det låter rätt snyggt. Om jag färgar håret och går något kosmetiskt ingrepp (vad?) och byter linserna mot ett par dramatiska glasögon så kanske ingen känner igen mig??? Regula berättade en gång att det finns små silikonkuddar som man stoppar in på sidorna i överkäken och de kan förändra utseendet dramatiskt. Hon hade haft någon känd person som kund och vederbörande kunde, när hon stoppade in sådana kuddar och använde glasögon istället för linser och dessutom en peruk i annan färg, uppträda helt inkognito.

Rickard åkte till Norge i går. Det blir bara en kort visit i Oslo, han skulle träffa någon som han jobbade tillsamans med i Indien. Nu på morgonen kollade jag förhållandena på vägarna runt Geilo och det var stängt på flera fjällvägar och kolonn på andra. Dessutom håller sig termometern kring -10. Nej, då är jag hellre här, vi kommer att ha solsken och minst +10 mitt på dagen. Men när ljuset kommer tillbaka, då är det skönt att vara på Geilo även om det är -10, förutsatt att solen skiner förstås.

Nu skall jag strax köra iväg och handla, sen skall jag städa (bara lite) och när jag är klar med det, så skall jag sätta mig på terrassen och läsa. Det gäller att ta vara på solskenet. I morgon skall vi, efter juluppehållet, ha vår studiecirkel här.