Sitter inne och hör regnet slå hårt mot rutan.

Det har regnat oavbrutet sedan jag kom hem i lördags kväll. Dessutom blåser det rejält och löven som faller ner från träden täpper igen avloppsbrunnarna. Vägar rasar och både små och stora vattendrag svämmar över. Fredag-söndag skall det bli uppehåll, nästa vecka kommer regnet tillbaka. Men då är jag tillbaka i Sverige.

Uppe i bergen faller nederbörden som snö, blöt snö och plogbilarna hinner inte med att hålla vägarna farbara.

Men vädret bekymrar mig inte så mycket, jag har inte kommit hit för att bedriva friluftsliv utan för att se till mitt hus och träffa mina vänner.

Rickard hämtade mig på stationen i Locarno lördag eftermiddag. I går samlades vi hemma hos Diana och Yves, alla var där och efter vårt ”holiness meeting” så åt vi middag tillsammans, satt och pratade länge och fick kaffe och tårta innan vi skildes åt. 

Nu har det blivit så att prästen i Bolzano kommer bara var fjärde vecka, då är det kyrkans egen kör som sjunger plus en gång till och de andra två gångerna är det vår kör som har hela ansvaret. Dianas pappa, som är ordförande i församlingen säjer att prästen verkar dra sig undan allt mera, de skulle troligen kunna bli en helt fristående församling men det känns trist att inte ha förankring i något större sammanhang. Ekonomiskt klarar de sig, det skulle bli en församling som helt baseras på lekmannamedverkan,

Nu kanske saker och ting förändras om Lotta och Dwight gör allvar av sina funderingar att flytta hit för gott. De skulle bli ett utmärkt tillskott till kyrkans verksamhet. Problemet är bara att Dwight inte kan någon italienska. Lotta däremot klarar sig skapligt har jag förstått. Men å andra sidan har det ju fungerat med en ”tvåspråkig” verksamhet ett par år nu.

Idag har jag inventerat, är det något som jag behöver ta med mig till Sverige? Det blev en stor hög med blandade saker. Jag får nog kolla igenom den igen.  Och en gång till.