Resan tog
tretton timmar, från sju på morgonen till åtta på kvällen. Det är nackdelen med
att resa en söndag, färre turer. Men allt gick enligt planerna och det är väl huvudsaken.
De första
dagarna i Ascona regnade det kopiöst, torsdag och fredag var det inte dagsregn
men en hel del skurar och på lördag sken solen och igår var det i alla fall
uppehåll.
I Italien
har det regnat så mycket att det i flera delar av landet klassas som
naturkatastrof. Jag fick hjälp av Marlene att tyda texten i de italienska
tidningarna som finns på nätet och fick ihop en liten artikel som jag sände
till nättidningen. Den publicerades redan efter ett par timmar. Den nordöstra delen
av Italien drabbades först, inte bara Venedig utan hela Veneto och Dolomiterna.
Sedan kom rapporterna från området kring Genuabukten och Sicilien. Men det
finns katastrofrapporter från i stort sett hela Italien, utom några områden i
öster, i den mellersta delen av landet. Nu skall de så småningom röja upp efter
ovädren (obs pluralis) och reparera eller bygga nytt allt det som förstörts.
Landet hade en mycket skakig ekonomi
redan innan allt det här hände...
I veckan som
gick fick vi veta att en vargfamilj slagit sig ner i Ticino. Var de håller till
är hemligt, men det lär vara någonstans i öster mot gränsen till Italien. Det
har funnits en liten vargstam i västra Schweiz sedan länge, de håller till i mellersta
Jura. Nu väntar vi bara på björnarna. Det skall finnas björn i östra Slovenien.
När jag kom
hem var allt sig likt och det kändes bra. Nu är jag tillbaka i gamla hjulspår
igen, d v s jag är ledig på måndagarna och kan i lugn och ro förbereda veckans
lektioner. Det är mulet och fem plusgrader ute och det verkar som om det t o m
skall bli lite mildare de kommande dagarna, men en hel del regn. Min nya fina
Canada Goose parka hänger på sin galge och den ser inte ut att bli använd de
kommande tio dagarna i alla fall. Det blir nog regnjackan som får fortsätta att
tjänstgöra. Från Ticino till Hälsingland alltså.
