Nu är jag
mitt inne i julkarusellen, fridens högtid känns långt borta. Lilla julafton i
uthuset med tjugosex deltagare i onsdags, julbord med kollegerna igår och terminsavslutning
idag på förmiddagen. På eftermiddagen har Elvy och jag handlat julmaten, i
morgon skall vi göra julfint inne och i uterummet.
Julklappar?
Nej, det köper vi inte. Det finns de som behöver en julgåva, vi har allt vi
behöver. Undantaget från julklappar är förstås Fille, han får en påse med sina
favoritkex.
Men vi spelar
julklappsspelet på julafton. Insatsen för att vara med är en julklapp som
kostar högst hundra kronor och det skall inte vara något ätbart.
När vi åt
julbord i torsdags så blev jag tillfrågad av rektor på gymnasieskolan om jag
var tillgänglig för vikariat när skolan börjar igen. Jag svarade att jag hade
planerat att sitta hemma i Ascona och skriva för nättidningen. Det är
hyperaktuellt nu när nästa statsministeromröstnng inte kommer förrän den 16
januari och cirkusföreställningen kanske inte upphör med detta.
Sen ringde
han för en stund sedan och frågade hur mina planer mer exakt såg ut. Han visste
redan nu att han hade behov av vikarie vecka 8–9, alltså två veckor innan
sportlovet. Jag bad om betänketid över julen. Det är nog som en av mina
kolleger sade, har man bara fått in en fot så blir man plötsligt oumbärlig.
Jultrafiken
är igång och lokalradion rapporterar om mindre och större missöden i trafiken.
E4 är förstås ”värst”. Men det är inte enbart kollisioner och avåkningar, utan
också haverier, d v s bilar av skiftande slag som står olämpligt till på
vägarna och utgör en risk för andra bilister.
