Det blev
underhållning på överraskande hög nivå i uthuset i lördags. Dels fick vi lyssna
till de mer klassiska Bellmansångerna – av vilka jag kände till flera – men
också några mindre kända i ett litet spel där BG var Bellman. Sven-Erik
föreställde Mowitz och Villy en strålande vacker Ulla. Det vill jag se en gång
till!
Efter kaffet
blev det Frykmans sånger och nu fick vi alla sjunga med. Mellan sångerna så
berättade Villy om Frykman och bland annat om att Frykman skrev sången ”Nu är
jag nöjd och glader” efter att han blivit uppsagd från sin folkskollärartjänst
på grund av sin trosuppfattning. Då skall en av verserna ursprungligen varit
”nu världen fritt må rasa och prästen hjälpa till” – numera lyder den ”nu satan fritt må rasa och världen
hjälpa till”. Vi sjöng också det som sägs vara den ursprungliga texten till en
av verserna i O sällhet stor, ”där få vi sitta var minut och vinet det tar
aldrig slut.”
Martin kom
med ett bra förslag, att leta fram gamla sång- och psalmböcker med de
ursprungliga texterna – och oftast också många fler verser. Då påminde Maj om
den inofficiella versionen av textraden ovan ”där få vi sitta var minut och
sången den tar aldrig slut...”
Men visst
var det ett utmärkt förslag, alla gillar de gamla sångerna och kanske man också
kan få fram lite mer om olika sångförfattare och varför sångerna skrevs.
Idag kör
Sven-Erik, Marita, BG och Irene ner till Arlanda, Sedan tar de morgonflyget
till Zürich och om allt fungerar som planerat, så kommer de att vara i Locarno
klockan två. Nigel hämtar dem på stationen och ser till att de blir
installerade hemma hos mig. De hade stora planer på att köra Ascona tur och
retur men insåg lyckligtvis att det var mindre riskabelt och mer praktiskt att
flyga och vid behov hyra bil.
Det är skönt
att veta att huset inte står tomt. I november kommer Lotta och Dwight och de har
seriösa planer på att sälja huset i Mörigen och flytta ner till Ticino. När de
kom från USA för några år sedan så bodde alla de fyra syskonen nära varandra,
men så är det inte längre. Nu kan de provbo i mitt hus och känna sig för.
Sommarmånaderna i Sverige och resten av året i Ticino, det tycker jag låter
riktigt bra.
Måndag är min
lediga dag och jag har ägnat en hel del tid åt att följa det politiska spelet
och att försöka förstå det. Det må vara ett hedersuppdrag att bli vald till
talman (närmast kungen i rangordning faktiskt!) – men i den nuvarande
situationen avundas jag honom inte. Han har som sin uppgift att se till att vi
får en funktionsduglig regering. Lycka till!
