Mera corona. Och lite annat.

 

Jag håller mig mest inne och nu har jag kommit igång med skrivandet. Det kan väl vara så att vädret spelar en viss roll. Regn, regn och åter regn. Men om några dagar skall det bli lite bättre. Förhoppningsvis har jag kommit in i nya bättre vanor och kan jobba även om solen skiner.

Pressen här svämmar över av coronainformation, grafer och kartor. Det är info om kantoner, Europas länder och även de större länderna ute i världen. Sen finns det listor på vilka länder där inresande till Schweiz har karantänplikt. Men – de uppgifterna varierar. Så helt säkert vet man inte. Kommer man från Sverige, Norge eller Finland är det inte karantänplikt, men däremot om man kommer hit från Danmark och Island.

I Schweiz ligger de västra, fransktalande kantonerna och kantonerna i nordöstra Schweiz sämst till. Dit skall man alltså inte resa. Men vi i Ticino är inte förskonade, myndigheterna meddelar att ”situationen är oroande men inte utom kontroll”.

Gatorna är nästan tomma, restaurangerna har tagit bort ungefär hälften av alla bord, ett par har t o m satt upp skärmar mellan borden (ser förstås inte så kul ut) och flera tar enbart telefonbokningar. På en del ställen bär kökspersonalen skyddsrockar och visir (ser ut som de jobbar på sjukhus), serveringspersonalen har förstås mask och handspriten flödar. Det skulle kännas ganska säkert att äta där faktiskt, men jag äter hemma.

Igår delade jag middagen med Rickard. Han kommer att resa till Norge, men har inte bokat biljett ännu.  Det är lite oklart hur karantänen skall gå till, just nu får han lov att ta tåg från Gardermoen till Geilo om han bär mask, men sådant kan ändras snabbt. Snabba förändringar är en liten egenhet som de norska myndigheterna odlar.

Annars? Det känns som om all pandemiinformation och alla förhållningsorder håller på att sluka oss. Visst skrivs det en hel del om valet i USA, men det mesta har redan skrivits, även om nya ”avslöjanden” kan dyka upp varje dag. Crescendot kommer väl på valdagen och inte lär väl stormen stillas då heller. Jen säjer att hon inte orkar läsa om det längre, Nigel däremot han frossar (enligt Jen) i alla vansinnigheter. Men det som är mest skrämmande är att en galen man kan få fortsatt ”förtroende” som USA:s president och därmed också fortsatt tillgång till möjligheten att efter eget val använda USA:s kärnvapenarsenal.