Blandat.

 

Rickard berättar en del märkliga saker från Norge. Det verkar som om man (myndigheter och en del företag) har tappat sans och vett, allt i hopp om att minimera riskerna för covidsmitta. Rickard var i Gol för att handla och blev tillfrågad om han var svensk. ”För i så fall vill vi inte ha dig här inne i butiken”. Rickard talar god norska men med en viss brytning. Han såg storögt på försäljaren och svarade, ”nej jag kommer från Schweiz”. Han spelade dum och frågade varför försäljaren ville veta det. ”Vi vill inte ha svenskar här och definitivt inte i butiken.”

Rickard har också förstås kollat de norska tidningarna på nätet och det är helt klart så att norska tidningar frossar i negativa nyheter från Sverige, men svenska tidningar har betydligt färre nyheter om covid 19 från Norge. Då skall man betänka att man har haft en betydligt mindre smittspridning och färre dödsfall i Norge, men hur man hanterar situationen, det är en helt annan sak som ibland tangerar det rent komiska.

Han berättade om ett s k karantänhotell där alltså inresande skall tillbringa tio dagar i karantän. Pris 500 kr dag. Ett av dessa hotell hade tänkt hysa in ”gästerna” i ett annex som mest används för lägerskolor och liknande. Man skulle få rum och mat, men i den här byggnaden med tjugo rum, fanns det några gemensamma toaletter och två större duschrum, ett för pojkar och ett för flickor. Den första personen som skulle inkvarteras där slog larm och så var det karantänhotellets saga all. Kan man hoppas i alla fall. Man har sedan kommit på att det inte är någon god idé med karantänhotell men jag vet inte om de har försvunnit. På några av dem finns det väl personer med pågående karantän.

 I en stockholmsförort har en 40-årig man hållits inspärrad i 28 år. Hans mor har tydligen fått honom att tro att hon skulle ”skydda” honom. En släkting har för många år sedan velat slå larm, men andra i släkten avrådde henne från att göra detta. Märkligt.

Men sådant här är inte så extremt sällsynt som man skulle kunna tro. Rickard säjer att om inte sekretessen hindrade honom, så skulle han kunna berätta om vad han sett under de år han var distriktsläkare i Norge.

Elvy minns att när hon var tonåring, så upptäckte en skogsarbetare att tre barn hölls gömda i ett avlägset beläget hus, inte så långt härifrån. Föräldrarna var folkbokförda i huset, som de ägde. Barnen hade fötts i hemlighet och gömts undan. Såvitt Elvy kommer ihåg var de mellan sju och tolv år och även om man inte talade om sådant öppet på den tiden, så hade barnen utnyttjats sexuellt av sin far. De var också kraftigt misskötta, undernärda och med trasiga tänder. Deras far fick fängelse, modern försvann ur historien och barnen hamnade i fosterhem någon annanstans i Sverige. Det som var märkligt, det var att släktingar i trakten borde ha vetat något men troligen inte velat anmäla. Samma som i historien med den 40-årige mannen.

Och nu till något trevligare. Vi hade vår adventssamling i uterummet, sjöng Gå Sion med munskydden på och drack adventskaffe med hembakat till, utan munskydd.

Den sista veckan har jag inte haft någon skrivlust. Det går verkligen i vågor. Ibland jobbar jag på timmar i sträck och Elvy får knacka på och fråga om det inte är dags för mat eller kaffe och ibland så får andra sysselsättningar ta över. Som idag.