Mest om planeter.

 

Idag var Janne här och vi drack eftermiddagskaffe tillsammans. Janne, vår expert på stjärnor och planeter, bor ensam några kilometer härifrån och vi har inte setts sedan jag kom tillbaka hit. Janne har alltid något intressant att berätta så jag har saknat honom. Janne å sin sida, har tyckt att det har varit ganska trist de senaste veckorna då det mest har varit mulet. Men han har tillbringat en hel del tid tillsammans med Stephen Hawking. Janne säjer att hans böcker kräver en hel del eftertanke eller att man ibland får ta fram papper och penna och rita för att få grepp om vad han menar. (Det här är kosmologi och teoretisk fysik på hög nivå alltså.)

Lite mer gripbart var det som vi talade om till kaffet. Vi ägnade oss åt några av planeterna. Venus håller på att försvinna som morgonstjärna och återkommer så småningom på kvällen. Mars syns tydligt högt uppe på himlen, lyser faktiskt igenom om inte molnskärmen är alltför kompakt. Men mest intressant – och det som Janne sörjer över är att vi inte just nu kan se - det är att Jupiter och Saturnus ligger mycket nära varandra (i konjunktion) och om inte som nu när molnen ställer till det, kan ses strax efter solnedgången i syd-sydväst. Det kommer att ta tjugo år innan de kommer så nära varandra igen.

Det finns något som kallas för tredubbel konjunktion, det är när Jupiter och Saturnus möts tre gånger. Det inträffade senast på 1600-talet och nästa gång blir det om drygt 200 år. Det anses att det var en tredubbel konjunktion som inföll vid Jesu födelse, och som visade de tre vise männen vägen till Betlehem. Fascinerande! Men å andra sidan så finns det en hel del som talar emot detta. De såg en stjärna i öster och gick åt väster... Jesus borde ju, när man lägger samman olika historiska händelser, vara född år 6 eller mest troligt 7 före vår tideräknings början. Men spelar sådant någon roll? Inte för mig.

Jupiter och Saturnus i år kommer att vara närmast varandra under ungefär en vecka vid jul. Det är bara att hoppas på klart väder. EN tidig kväll med klart väder bör det väl ändå bli! Annars får vi vänta i tjugo år.

Janne har inga ljusdekorationer utomhus. De stör hans studier av himlavalvet - när det är stjärnklart. Belysningen vid utgångsdörren och garaget släcks med ett knapptryck. Han har faktiskt inget som stör, om nu inte de som har fritidshus på andra sidan sjön kommer dit. Men det gör de nästan bara på sommaren eller dagtid under vintern.

Vi talade en del om alla ljusstörningar som finns. Vår önskan att liva upp tillvaron lite under den mörka årstiden har en del negativa effekter, både på djurlivet och växtligheten. En del insekter stressas till döds av ljus dygnet runt och då blir det mindre naturlig föda för en del fåglar. Ett träd som står med hela eller en del av kronan i en ljuskägla fäller löven senare och kommer kylan tidigt så kan inte stammen och rötterna tillgodogöra sig näringen som löven kan ge tillbaka. Då förstod Elvy och jag med en gång vad han menade. En av gatlyktorna på vår uppfart belyser delar av en björk. Den fäller löven där sist av allt.

Janne hade läst om ett experiment med japansk lönn, en relativt vanlig trädgårdsväxt i mer gynnsamma odlingszoner än här. De lönnar som fick ständig belysning av en normal utebelysning, de växte sämre och tynade bort efter några år.

För en stund sedan ringde rektorn i den grundskola där jag vikarierade för ett par år sedan. Han frågade om jag kunde tänka mig att hoppa in och jobba, från måndag och fram till jullovet. Det var kris, lärarna var antingen sjuka eller hemma p g a sjukdom i familjen. Jag förklarade att det inte var aktuellt, även om jag hade trivts bra som lärare. Jag bor ihop med en sjuttioplussare och i den mån jag träffar andra personer så är det faktiskt mest folk i samma åldersgrupp. 

Men det är trevligt att vara efterfrågad. Samtidigt inser jag att byskvallret lever och har hälsan – jag hade inte talat om för någon att jag är tillbaka här.