Vädrets makter regerar!

När man bor så här uppe på fjället, på gränsen mellan öst- och västlandet, så får man alltid ta hänsyn till vädret. Sommar som vinter. Nu är det vinter och i morses fick jag höra på radio att Rv 7 över Hardangervidda var stängd, likaså en bit av Rv 50 mellan Hol och Aurland och till min stora förvåning också vägen över Dagalifjäll på Rv 40. Det har väl hänt någon gång i januari eller februari att det varit stängt där, men inte vid den här tiden på året. Nu är Dagalifjäll öppet och det är kolonnkörning på Rv 50. Hardangervidda är fortfarande stängd och jag vet inte hur det kommer att bli i morgon, för det är aviserat stängning över julhelgen fr o m tisdag eftermiddag. Det brukar vara stängt över jul och sedan över nyår, så det är inget exceptionellt med det - men det blir lång omväg för dem som måste ta sig över fjället. Det finns två alternativ, ett sydligt, helårsvägen - via Haukeligrend och ett nordligt Voss - Lerdalstunneln, men det förutsätter att det inte är stängt över Hemsedalsfjället. Där är det kolonn just nu, med en väntetid på 5 timmar.

Nerfarten till Geilo via Vestlia är i alla fall öppen, så det har gått bra att både handla mat och besöka Polet. Vilket jag gjort idag. Julpyntandet är klart och jag har tagit hem en rimlig mängd proviant. Rickard kommer hit på julafton och har en kollega med make med sig. Hon är kirurgortoped, så bättre bemanning på den privata läkarmottagningen kan man inte begära. Hon skall jobba in sig lite över jul-nyår och återkomma till högsäsongen för "brott" i februari-mars.

Jag köpte en vinterjacka idag också. Bergans, röd och dyr. Men det skall vara bra grejor. Och så har jag klart med ett par redigeringar som jag kommer att få via e-post i morgon. De skall vara klara till den 5 januari, så det lär jag hinna med.

Vinter och krimskrams till jul.

Resan till Geilo fungerade perfekt, flygresan gick som på räls och tåget flög fram genom ett vintervackert Norge där månen då och då visade sig.
Här är det ett par minusgrader, lite snö i luften och ibland har molntäcket spruckit upp och för en stund sedan sken en blek vintersol på Geilotoppen.

Det är öppen visning på ett nybyggt hus här i närheten och jag kunde inte låta bli att gå dit och titta. Det är byggt i handlaft, har oppstugu med balkong och en riktigt rejäl altan. Nio och en halv miljon norska kronor kostade härligheten, men det skall erkännas att det var snyggt inuti. Det skall finnas ett ännu dyrare nytt hus på andra sidan Rv 40, i Fjellgrend. Om man nu tänker på att det finns 4-5 hus i den prisklassen som inte blivit sålda under det senaste året, så skall det bli spännande att se om något av dessa två blir sålt i vinter.

I kväll är jag bjuden till Fredrike och Hans nere i Geilo, de skall "inviga" sin nyinredda stue i suterrängplanet. Där har det varit garage, men nu har de efter diverse turer med kommunen fått lov att bygga ett fristående tvåbilsgarage. Och då har det blivit ett rum som enligt hörsägen ser ut som en engelsk pub.

I morgon skall jag göra julfint här. D v s lägga på ilsket röda och gröna dukar, ställa fram min konstgjorda jul-en med lysdioder, letareda på en kartong med några mer eller mindre snygga jultomtar och en smidesljusstake (som jag glömt att köpa ljus till). Jag hade med mig en ny, konstgjord men faktiskt riktigt snygg krans till ytterdörren från Ascona, den är redan på plats. Och som allt annat nuförtiden så har den ljusdioder. Som tur är, finns det ett utvändigt eluttag vid entrédörren.

En del hus här är insvepta i ljusslingor av rent amerikanska mått, det ser faktiskt lite malplacerat ut. Lagom är alltid bäst.

Man kanske skulle börja spela på lotto?

Ibland har man tur, alltså. Igår eftermiddag fick jag SMS från resebolaget som jag bokat min flygbiljett genom. De ville ha kontakt med mig omgående och jag ringde upp. Egentligen skulle jag rest Geneve-Heathrow-Köpenhamn-Oslo, men nu var någon av etapperna inställd och jag blev erbjuden en direktbiljett istället. Till samma pris dessutom! Så nu skall jag göra mig klar för att åka till Geneve tjugo i fyra. Det är en rätt lång tågresa, nästan fem timmar. Sen tar jag lokaltåget ut till flygplatsen och sover över på Holiday Inn Express och sen går planet halv sju i morgon, framme på Gardermoen halv tolv och sen har jag god tid på mig för att komma med Bergensbanan halv tre, framme i Geilo strax före sju. Kalas!

Och nu skall jag packa, se till att huset är i ordning - vet inte när jag kommer hem igen, det beror nog mest på vädret.

Största möjliga tystnad...

Bredbandet slutade fungera i onsdags. Vi har "riktigt" bredband med egna fiberkablar och TV till husen häromkring. Det är lite lyxigt när man vet att andra får klara sig med ryckligt ADSL. Vi har några herrar inom big business som bor i sina bigga hus med swimmingpooler och det var de som tog initiativet till den egna fiberkabeln för flera år sedan. Faktiskt ett bra initiativ. Men slutar det att fungera så blir man ställd. Och ingen visste varför. Fiberkabeln var intakt, man hittade inga fel på vare sig hård- eller mjukvara. Sen fick dom byta ut en del av hårdvaran och då fungerade det igen igår kväll. Det är bara inte sant hur beroende man blir av internetuppkopplingen! Addicted!

Det har snöat och snögloppat och regnat och snöat igen. Men nu är det mesta borta här nere vid sjön, men uppe i bergen är det vitt, men jag tycker nog att det har smält bort en hel del där också.

Julkommersen är i full gång. Det verkar inte vara "kris" här, folk har sannolikt förlorat en hel del pengar på börsnedgången, men inte så mycket att man gör några synliga ändringar i sin livsföring. Det var en industri i Bellinzona som hade sagt upp 30 anställda men om det var en följd av konjunkturnedgången eller om det hade skett i alla fall, det framgick inte av notisen.

Time to go to bed.

Bertil del 2

Ja, jag får väl avsluta det jag började skriva om igår.
Jag hade alltså sett vad som fanns i de tre lådorna och funderade på vad jag kunde slänga alternativt ge till Röda Korsets second-handbutik i Bellinzona. Den kompletta skrivbordsuppsättningen kunde säkert finna en köpare där, så den ställde jag åt sidan. Böckerna om golf och bridge då? Ja, varför inte. Det finns säkert de som är intresserade av nästan antikvariska fackböcker om sin hobby. Kollade lite snabbt vad det var för böcker, om de vara väldigt slitna o s v. Då hittade jag ett tre tiofrancssedlar i en golfbok och i en annan golfbok där han hade skrivit upp resultat m m från olika rundor fanns det en ficka i bakre pärmen och där låg det några pundsedlar, tillsammans faktiskt £45. Nu vet jag inte om samtliga engelska sedlar fortfarande är giltiga, men francen är det i alla fall. Att det fanns pundsedlar i boken var inte så konstigt, för jag vet att  han var medlem i en golfklubb i Watford. Och så spelade tydligen gubbarna inte bara om äran och handicap, utan om pengar också.

Så nu vet ni det - släng aldrig böcker utan att ha kollat dem riktigt noga. Jag erinrar mig vad som hände i en Oxfambutik i England. De fick in en kasse med böcker, en av dem var en portugisisk bibel. När man öppnade bibeln, så var det ett stort hål inuti, man hade alltså karvat bort mittdelen av sidorna. En av de anställda tog med sig boken till en tullstation där de hade en narkotikahund och lät hunden nosa fram boken vilket gick enkelt och hunden markerade sedan att han hade gjort ett fynd. Så nu vet man vad den bibeln hade blivit använd till.

Resten av lådorna? Dem tar jag en annan dag.

Morbror Bertil spökar igen

Inte bokstavligen, men... Ja, Bertil är alltså den generöse morbror som jag fick ärva för en del år sedan, bland annat det här trevliga huset som jag bor i. Det är tack vare Bertil som jag också kan vara lite kräsen med vilka uppdrag som jag tar på mig. Nu förhåller det sig så, att jag stuvade undan en hel del av hans grejor och ställde in i mitt rymliga förråd i suterrängvåningen. Och där har dom fått stå och varit ett konstant dåligt samvete för att jag inte sorterat upp det och slängt sånt som jag inte vill ha - det mesta alltså. En granne hade fått sprickor i sin suterrängvåning, troligen av den här tunnelhistorien och jag tyckte att jag skulle inspektera suterrängvåningen ordentligt. Det såg bra ut, men så kom jag till förrädet och där såg det bra ut också, kollade med ficklampa i alla hörn och under hyllorna. Och där fanns de tre lådorna, märkta med B. Jag bestämde mig för att ta fram dem och kolla upp innehållet. I låda 1 fanns det fotoalbum, en gedigen samling med oanvända vykort från massor av intressanta platser, fotokalendrar och ett antal böcker om golf och bridge. I låda två hittade jag ett väldigt snyggt, välanvänt och patinerat skrivbordsset i läder och metall. Men vem använder sådant nu för tiden? Det var skrivunderlägg med läskpapper, adressbok, bläckhorn, två pennställ, brevpress, brevkniv, brevställ, häftapparat och hålslag. Och i låda tre låg hans böcker med tidningsurklipp, ett par oanvända fickalmanackor, ett par livremmar, en ask med manschettknappar och en liten skinnklädd ask med välstrukna näsdukar.

Oops - nu ringde Pierre och David. De hade varit ett ärende i Brissago och kom på att det kunde vara läge att komma förbi. Jag får fortsätta med morbror Bertil i morgon.

Bertil hette egentligen Alf-Bertil, men av förståeliga skäl tyckte han att det räckte med Bertil. Mormor talade alltid om honom som Alf-Bertil så jag är lite kluven vilket av namnen jag skall använda.

Poltergeisten igen!

Det går en vägtunnel under berget ca 150 meter norr om mitt hus. Där har det noterats sättningar de senaste dagarna, och ett hus som ligger nära den västra tunnelmynningen har fått sprickor i putsen på två av ytterväggarna. Troligen är det därför som mina köksskåp började leva sitt eget liv. Och troligen har de tekniska lösningarna för dörrar och lådor snart gjort sitt. Nu har jag hört att det är några fler som lade märke till olika "mystiska" saker i fredags eftermiddag. Konstigt nog är tunneln fortfarande öppen.

Får nog ta upp frågan om nya köksskåp igen så småningom. Någon gång. Sådana här beslut kräver noggrant övervägande. Det skall passa huset. Det skall vara snyggt. Det skall passa min kassa. Så något Boffikök lär det inte bli. Även om dom är hemskt snygga.

Idag har jag varit i kyrkan. Det händer inte så ofta. Det var en kör från Como (i Italien alltså) som hade adventskonsert i och det var ganska bra. Marlenes mamma har varit körledare i Bellinzona en gång i tiden och det var hon som föreslog att vi skulle gå. Sen bjöd hon på lunch.

Jag tycker att det är rätt kul med katoliker. Får man säja så? Dom gör det som skall göras för att man är katolik och sen är det bra med det. Men å andra sidan så är katolska kyrkan så oerhört splittrad, så det finns allt från karismatiska nästan livets-ordare till just dom här som gör ett minimum och som ändå är fullt godkända av prästerskapet. Kyrkligheten här i Ascona och Locarno är nog av det mer måttfulla slaget.

Jag har en poltergeist i köket!

Lämnade hemmet i god ordning för att åka till Milano igår. Kom hem och då hade följande inträffat: Två utdragslådor var halvvägs utdragna, dörren till grytskåpet stod öppen, mixern hade vält och flaskan med diskmedel låg i diskhon. Min första tanke var att det hade varit ett jordskalv, det händer någon enstaka gång här. Ringde in till grannen, som varit hemma nästan hela dagen och inte märkt av något. Kollade hela huset, hade någon varit inne under dagen? Nej, alla fönster och dörrar var ordentligt stängda och dessutom är ju huset försett med larm. Ringde till polisen och frågade. Nej, det hade inte varit någon seismisk aktivitet i området.

Jag var ganska trött efter en intensiv dag i Milano och somnade utan att bekymra mig särskilt om det inträffade. Och när jag kom ut i köket nu på morgonen, stod båda utdragslådorna halvöppna igen och nu stod dörren till diskbänksskåpet på glänt och lysröret över diskbänken hade lagt av helt.

Jag har ingen aning om vad som hänt, möjligtvis börjar de tekniska lösningarna för lådor och dörrar att passera bäst före datum. Köket är sedan 60-talet och då var det tydligen riktigt avancerade köksskåp med nästan självstängande lådor och någon slags dämpning av skåpsdörrarna.
Men det förklarar inte varför mixern vält och diskmedlet ramlat ner i diskhon. Lysrör och glimtändare var rätt nya.
.

Jag har varit och dragit i utdragslådorna, de stänger sig själva efter en lätt knuff, skåpsdörrarna fungerar ok. Kanske det är MARKNADEN som anser att jag bör byta köksinredning? Problemet är bara att jag tycker att det är kul med ett kök som är från 60-talet, men som har blivit modernt igen. (För er som inte varit i Ascona kan jag tala om att det finns tre horisontella grepplister längs hela underskåpsraden, en lösning som kommit till heders igen de sista åren.)

Nu tror jag inte på spöken, men funderar ändå på om det kan vara idé att sätta upp en kamera i köket? Eller också fundera på att byta kök. Nej, jag vill inte och ids inte börja ta ställning till olika köksmodeller och ta in offerter. Om det skulle vara ett spöke får jag väl försöka skapa en vänskaplig relation till det.

Vädret? 3+, solsken och bara lätta skyar. Det skall bli fint väder de närmaste dagarna.

Om jag köpte något i Milano? Ett par boots med halvhög klack och en ljusgrå kofta, några julkort och en trepack olivtvålar. Plus några julklappar.

Varför inte en SALVO?

Pratade en stund igår kväll med Fredrik som jobbar på Saab i Trollhättan . Han är förstås orolig för framtiden. Ingen vet något och det uppstår ständigt nya rykten. Alla tror just nu att chefen håller masken och säjer att GM inte skall varken lägga ner eller sälja Saab. Kollade på play rapport också och ärligt talat, värre käring än Maud Olofsson kan inte finnas. Hur kan hon stå där och underförstått mena att staten inte tycker att Saab är något att satsa på! Saab är faktiskt den svenska bil som är bäst produktutveckad, bäst designad och som har en egen profil. Volvo har satsat på en säker bil för den lilla kärnfamiljen i USA som inte brytt sig om bensinpris eller utsläpp. Nej, jag tror att man får ta upp och damma av en gammal idé, att slå samman de båda biltillverkarna och lansera bilen SALVO. Kan mycket väl tänka mig att köpa en sådan, skulle passa ett ex-salvo som jag perfekt. En trygg bil men med klös i.

I morgon åker Marlene och jag till Milano och julshoppar. Vi åker kvart i nio och är framme 1 1/2 timma senare och hem igen 1925 och är tillbaka två timmar senare, får vänta lite i Bellinzona den här gången. Man kan köpa dagsbiljetter "sista minuten" för 15 euro + platsbiljett. Inte illa.

Och förresten så fick jag tag i flygbiljett till Norge till 18 december för 182 euro. Då blir det Geneve-Heathrow-Köpenhamn-Oslo. Och det tar hela dagen, från sju på morgonen till nio på kvällen. Men det får man stå ut med. Så nu blir det jul och nyår på Geilo. Bara det inte blir som för 3 år sedan, när vi var insnöade i fyra dagar och inte ens Harald Aas som tillbringat ett år vid sydpolen vågade sig ut.
....................
Och så mailade Janne när han läst detta och frågade om jag hade börjat på något reseföretag, för jag verkar helt upptagen av biljettpriser och tider. Vill då påpeka att min schweiziska kompis Marlene jobbar på resebyrå och det verkar ha smittat av sig. Men det är väldigt praktiskt att kunna hålla reda på sånt. Säjer jag som kommit försent till både tåg, flyg och färjor i mitt tidigare liv.

Dessutom kan jag meddela att det är -5 nu och riktigt halt ute.

Hemma i Ascona igen

När jag skriver rubriken, så började jag fundera på var hemma är, egentligen. Är det Ascona, där jag är skriven eller Geilo där jag känner mig väldigt hemma? London räknas liksom inte. Där "förvaltar" jag en liten övernattningslägenhet. Som dock stiger i värde för varje år som går. Få se hur KRISEN påverkar värdet.
Jag lyckades ta mig hit från London snabbare än väntat. Fick tag i en biljett med British Airways London city airport - Zürich med avgång igår morse kl 0925. Den kostade knappt tusen svenska kronor, så jag kostade på mig lyxen att ta taxi dit ut. Det visade sig att ett sällskap som skulle komma från någonstans i USA hade blivit försenat och därför fanns det rätt gott om lediga platser när vi lyfte. Landade i Zürich tjugo över tolv (lokal tid alltså) och hann med ett tåg som gick strax efter tre, anlände till järnvägsstationen i Locarno strax efter sex. Ibland funkar resandet rätt bra. I alla fall jämfört med att jag skall ta mig till Geilo.

Vädret? Här nere vid sjön har all snö slaskat bort, men det var flera minusgrader i natt. Bergen är vackert vita. Just nu är det ett par plusgrader, solen sken från en blå himmel i eftermiddags.

Nu skall jag leta fram mina två adventsstakar och placera en i köksfönstret och en i hallfönstret. Då syns de från gatan. Jag har inga fönsterbräden, men det brukar fungera med dubbelsidig, s k spegeltejp. Annars är jag inte så mycket för pynt. Och dessutom kanske jag åker tillbaka till Geilo över jul och nyår, det är liksom mer julstämning där. Om jag kan kapa åt mig en billig flygbiljett, alltså. Men sån tur som nu senast kan jag inte räkna med. Får nog ta och kolla på nätet med en gång.