Ansty – Hillmorton
Vi hade både regn och åska i natt (Rickard och Yvette hade hört åskan men vi andra hade tydligen sovit tungt) - men på morgonen var det uppehåll. Vi tog det lugnt och åt frukost innan vi gav oss iväg och när vi kommit en bit på väg så sken solen - ibland i alla fall. Idag har vi kört genom ett lummigt och vackert landskap, inga stora sensationer eller attraktioner men vackert. När vi kom till utkanten av Rugby, så visste vi var det fanns en supermarket, så vi stannade till för att förse oss med det nödvändigaste för idag och i morgon. Det kom lite lätt regn då och då på eftermiddagen, men det var inte ens så vi behövde ta på regnkläder. Vi slussade i Hillmorton, det gick snabbt eftersom det är tre par slussar där och för oss var det bara att glida in i slussen och sen flytta ett steg upp i alla tre slussarna. När vi sen hade passerat, så moorade vi och vid sjutiden gick vi tillbaka till restaurangen som finns mellan första och andra slussen och åt en god middag. Det var bara ett problem, vi fick återvända till båten omgående efter vi hade ätit, eftersom det hade börjat regna och när vi gick hit så blev vi genomblöta. Det kom en riktigt kraftig skur och det fanns naturligtvis ingenstans där vi kunde söka skydd. Men nu har vi hängt kläderna på tork och David har tagit fram ”nödprovianten”, en flaska cognac som vi har värmt oss med och dessutom två chokladkakor, så det går ingen nöd på oss.
Vädret - ja det har jag redan skrivit en del om. Termometern har legat på +15-18 under dagen och hittills har det kommit 16 mm regn - räknat från midnatt. Vi får se hur vädret blir i morgon, av det vi hört så är det lite motsägelsefulla prognoser..
måndag 13 september 2010
söndag 12 september 2010
Loggbok söndag
Coventry – Ansty
Efter frukosten som David stod för läste han ett stycke ur andaktsboken. Den här söndagen var texten från Matt 24, om den blinde mannen som fick sin syn tillbaka. Sen ägnade vi oss åt sightseeing. Det var så länge sedan jag var i Coventry att det kändes som en ny plats för mig. Vi såg först på katedralen och David kunde berätta en hel del om både den gamla och nya delen. Sen strövade vi i centrum – som faktiskt är bättre bevarat än vad man skulle kunna tro när man hör alla hemska berättelser från WW2. Men mycket är förstås restaurerat. Vi hittade en mataffär med skapligt sortiment och köpte mat till i kväll och nästa morgon och lite kakor och snacks. När vi gick tillbaka till båten så kom det två polisbilar med signaler och blåljus och körde om oss. Vi var förstås tvungna att kolla vad det var när vi såg att de stannade inne på en tvärgata. Då var det ett gängslagsmål, minst 8 killar (troligen fler) i tjugoårsåldern som slogs med knivar och andra tillhyggen. Strax kom det ytterligare två polisbilar och en piketbil och röjde upp, faktiskt riktigt effektivt.
Vid ettiden lämnade vi Coventry och snirklade oss ut ur stan och via den lilla slussen i Hawkesbury Junction med en nivåskillnad på 10-15 cm så kom vi in på North Oxford canal. Vi undrade först om det var en fläderbuske som blommade - det hade i så fall varit en botanisk sensation - men det såg ut som om det var något slags hortensia. I så fall var det en gigantisk sådan. Och förresten så såg vi blommande rhododendron i ett par trädgårdar i Nuneaton. Höstblommande eller naturens under? Det vet vi inte.
Detta är, efter att man passerat mellan en jättelik elstation och en f d soptipp som nödtorftigt kamouflerats med gräs, en riktigt vacker och idyllisk sträcka. Vi stannade till i en by som heter Ansty för att se om det fanns någon pub där, men den som vi såg, den var stängd. Snett över vägen låg kyrkan och vi gick dit och tittade också på den förfallna och samtidigt idylliska kyrkogården. Yvette fotograferade flitigt, hon har en släkting som är kyrkogårdsvaktmästare. Ja, det var inte för att visa honom hur fint det kunde vara! Gräset växte högt och många gravstenar stod på trekvart eller hade ramlat omkull och på en del gravar hade träd elleer buskar slagit rot. Men å andra sidan, inte ens de historiskt intressanta kyrkogårdarna i London är särskilt välskötta (=understatement).
Sen körde vi en liten bit till, eftersom det redan fanns tre båtar – troligen ett sällskap – som hade moorat närmast byn. Nu skall vi äta middag och kvällens stora diskussionsämne är om de stora blåsvarta molnen i nordost kommer hitåt. I så fall kan vi nog räkna med regn och kanske åska. Rickard tyckte att han såg ett par blixtar nyss. Men annars har vädret varit helt okej idag, lite moln ibland, +15 när vi vaknade och sen gick temperaturen upp till +21 på eftermiddagen och nu är det faktiskt fortfarande +20. Det är kanske därför som vi tror att det skall bli åska?
Efter frukosten som David stod för läste han ett stycke ur andaktsboken. Den här söndagen var texten från Matt 24, om den blinde mannen som fick sin syn tillbaka. Sen ägnade vi oss åt sightseeing. Det var så länge sedan jag var i Coventry att det kändes som en ny plats för mig. Vi såg först på katedralen och David kunde berätta en hel del om både den gamla och nya delen. Sen strövade vi i centrum – som faktiskt är bättre bevarat än vad man skulle kunna tro när man hör alla hemska berättelser från WW2. Men mycket är förstås restaurerat. Vi hittade en mataffär med skapligt sortiment och köpte mat till i kväll och nästa morgon och lite kakor och snacks. När vi gick tillbaka till båten så kom det två polisbilar med signaler och blåljus och körde om oss. Vi var förstås tvungna att kolla vad det var när vi såg att de stannade inne på en tvärgata. Då var det ett gängslagsmål, minst 8 killar (troligen fler) i tjugoårsåldern som slogs med knivar och andra tillhyggen. Strax kom det ytterligare två polisbilar och en piketbil och röjde upp, faktiskt riktigt effektivt.
Vid ettiden lämnade vi Coventry och snirklade oss ut ur stan och via den lilla slussen i Hawkesbury Junction med en nivåskillnad på 10-15 cm så kom vi in på North Oxford canal. Vi undrade först om det var en fläderbuske som blommade - det hade i så fall varit en botanisk sensation - men det såg ut som om det var något slags hortensia. I så fall var det en gigantisk sådan. Och förresten så såg vi blommande rhododendron i ett par trädgårdar i Nuneaton. Höstblommande eller naturens under? Det vet vi inte.
Detta är, efter att man passerat mellan en jättelik elstation och en f d soptipp som nödtorftigt kamouflerats med gräs, en riktigt vacker och idyllisk sträcka. Vi stannade till i en by som heter Ansty för att se om det fanns någon pub där, men den som vi såg, den var stängd. Snett över vägen låg kyrkan och vi gick dit och tittade också på den förfallna och samtidigt idylliska kyrkogården. Yvette fotograferade flitigt, hon har en släkting som är kyrkogårdsvaktmästare. Ja, det var inte för att visa honom hur fint det kunde vara! Gräset växte högt och många gravstenar stod på trekvart eller hade ramlat omkull och på en del gravar hade träd elleer buskar slagit rot. Men å andra sidan, inte ens de historiskt intressanta kyrkogårdarna i London är särskilt välskötta (=understatement).
Sen körde vi en liten bit till, eftersom det redan fanns tre båtar – troligen ett sällskap – som hade moorat närmast byn. Nu skall vi äta middag och kvällens stora diskussionsämne är om de stora blåsvarta molnen i nordost kommer hitåt. I så fall kan vi nog räkna med regn och kanske åska. Rickard tyckte att han såg ett par blixtar nyss. Men annars har vädret varit helt okej idag, lite moln ibland, +15 när vi vaknade och sen gick temperaturen upp till +21 på eftermiddagen och nu är det faktiskt fortfarande +20. Det är kanske därför som vi tror att det skall bli åska?
lördag 11 september 2010
Loggbok lördag
Burton Hastings - Coventry
I dag skulle vi alltså ta oss från Ashby Canal, in i Coventry. Vi hade funderingar på att göra det förra året också, men prioriterade att köra genom Braunston Tunnel istället. Rickard lagade till frukost.
För ett år sedan så såg vi många buskar invid Ashby canal som hade förlorat alla blad p g a något insektsangrepp. I år har vi sett många stora träd som är helt utan löv. Rickard tror att det är askar, de har drabbats av någon epidemi över hela nordeuropa. Det skrevs en hel del om det i tidningarna för en tid sedan säjer han (jag har missat detta helt eller också skrevs det om det när jag var ute och åkte med D&P) - och man har i Norge bett de som har drabbade träd att inte såga ner dem eller ta bort grenar för det finns en förhoppning om att träden själva skall klara av angreppet och sen bli resistenta mot just den här smittan om den kommer igen. Det ser i alla fall väldigt trist ut, värst var det kring Mancetter.
Fram till Hawkesbury junction var det en rätt så lantlig miljö. I Coventrys utkanter körde vi genom en grön tunnel och hade inte så mycket koll på vad som hände utanför. Men sen blev det en helt urban kanal, rätt mycket stora företagskomplex och fabriker längs kanalen men också en hel del grönska och många skulpturer.
Det verkade som om man ansträngde sig att hålla snyggt på båda sidorna av kanalen. Den slutar mitt inne i stan, och eftersom det inte var högsäsong, så kunde vi få plats inne i själva kanalbassängen. Vi frågade om det fanns någon öppen mataffär i närheten och som tur var fanns det en servicebutik bara ett par kvarter bort så att vi kunde få tag i mat till frukost i morgon. Vi har varit på en syd-indisk restaurang och ätit middag. Ja, det är viktigt med vilken del av Indien maten kommer från eftersom kryddningen är så olika. Det här kan ju Rickard och han tyckte att maten var väldigt bra, den smakade autentiskt men var lite anpassad till europeisk smak. Nu har vi tagit igen oss en stund och skall snart gå ut och dricka en pint. Man blir väldigt törstig av indisk mat!
Vädret: Mer eller mindre mulet hela dagen, temperaturen har svajat mellan +15 och +19, ingen nederbörd och praktiskt taget vindstilla.
I dag skulle vi alltså ta oss från Ashby Canal, in i Coventry. Vi hade funderingar på att göra det förra året också, men prioriterade att köra genom Braunston Tunnel istället. Rickard lagade till frukost.
För ett år sedan så såg vi många buskar invid Ashby canal som hade förlorat alla blad p g a något insektsangrepp. I år har vi sett många stora träd som är helt utan löv. Rickard tror att det är askar, de har drabbats av någon epidemi över hela nordeuropa. Det skrevs en hel del om det i tidningarna för en tid sedan säjer han (jag har missat detta helt eller också skrevs det om det när jag var ute och åkte med D&P) - och man har i Norge bett de som har drabbade träd att inte såga ner dem eller ta bort grenar för det finns en förhoppning om att träden själva skall klara av angreppet och sen bli resistenta mot just den här smittan om den kommer igen. Det ser i alla fall väldigt trist ut, värst var det kring Mancetter.
Fram till Hawkesbury junction var det en rätt så lantlig miljö. I Coventrys utkanter körde vi genom en grön tunnel och hade inte så mycket koll på vad som hände utanför. Men sen blev det en helt urban kanal, rätt mycket stora företagskomplex och fabriker längs kanalen men också en hel del grönska och många skulpturer.
Det verkade som om man ansträngde sig att hålla snyggt på båda sidorna av kanalen. Den slutar mitt inne i stan, och eftersom det inte var högsäsong, så kunde vi få plats inne i själva kanalbassängen. Vi frågade om det fanns någon öppen mataffär i närheten och som tur var fanns det en servicebutik bara ett par kvarter bort så att vi kunde få tag i mat till frukost i morgon. Vi har varit på en syd-indisk restaurang och ätit middag. Ja, det är viktigt med vilken del av Indien maten kommer från eftersom kryddningen är så olika. Det här kan ju Rickard och han tyckte att maten var väldigt bra, den smakade autentiskt men var lite anpassad till europeisk smak. Nu har vi tagit igen oss en stund och skall snart gå ut och dricka en pint. Man blir väldigt törstig av indisk mat!
Vädret: Mer eller mindre mulet hela dagen, temperaturen har svajat mellan +15 och +19, ingen nederbörd och praktiskt taget vindstilla.
fredag 10 september 2010
Loggbok fredag
Snarestone – Burton Hastings
Vi vaknade tidigt av att man körde igång någon monstermaskin i närheten och eftersom vi hade en sju timmars tur (enligt en av kanalböckerna) framför oss idag om vi skulle köra ner till Bedworth, så var det bara att stiga upp. Yvette fixade frukost, idag var det läge för ”full english”. Det hade mulnat på, och när vi nu körde tillbaka på Ashby Canal, så duggregnade det lite. Men vi bestämde oss ändå för att ta promenaden upp till Market Bosworth, den lilla mysiga staden strax norr om slagfältet för att fylla på förråden lite. Vi kollade, och jo - Café Torte fanns kvar och även den österrikiska damen så det blev kaffe och tårta där... När vi kom tillbaka till båten, så hade en båt med norsk flagga moorat intill oss. Tyvärr träffade vi inte dem som var i båten, trots att vi väntade en stund. De var dessutom på väg i motsatt riktning som oss. Så det var bara att fortsätta. Yvette gjorde samma reflexion som vi gjorde för ett år sedan och även när vi åkte på Llangollen canal, att det var intressant att se omgivningarna från båda håll. När man kör på någon av de ”rundturer” som finns, så har man passerat något vackert eller intressant, och sen får man inte tillfälle att se det igen. David frågade Yvette vad hon tyckte om att vara ute och åka kanalbåt och hennes svar var rätt entydigt: ”När kan vi göra om det här?” Vi moorade vid sjutiden någonstans halvvägs mellan Hinckley och Bedworth och Yvette lagade middag. Biffskivor, potato wedges och salsa. (Obs: det är första gången som vi äter potato wedges den här resan!)
Vädret: mulet hela dagen, lite duggregn mitt på dagen och några få regnstänk nu i kväll. Helt ok temperatur, den har pendlat mellan +14 när vi vaknade (vi räknade med att det skulle vara riktigt kallt, men lyckligtvis hade vi fel), +20 som varmast och nu är det +17.
Vi vaknade tidigt av att man körde igång någon monstermaskin i närheten och eftersom vi hade en sju timmars tur (enligt en av kanalböckerna) framför oss idag om vi skulle köra ner till Bedworth, så var det bara att stiga upp. Yvette fixade frukost, idag var det läge för ”full english”. Det hade mulnat på, och när vi nu körde tillbaka på Ashby Canal, så duggregnade det lite. Men vi bestämde oss ändå för att ta promenaden upp till Market Bosworth, den lilla mysiga staden strax norr om slagfältet för att fylla på förråden lite. Vi kollade, och jo - Café Torte fanns kvar och även den österrikiska damen så det blev kaffe och tårta där... När vi kom tillbaka till båten, så hade en båt med norsk flagga moorat intill oss. Tyvärr träffade vi inte dem som var i båten, trots att vi väntade en stund. De var dessutom på väg i motsatt riktning som oss. Så det var bara att fortsätta. Yvette gjorde samma reflexion som vi gjorde för ett år sedan och även när vi åkte på Llangollen canal, att det var intressant att se omgivningarna från båda håll. När man kör på någon av de ”rundturer” som finns, så har man passerat något vackert eller intressant, och sen får man inte tillfälle att se det igen. David frågade Yvette vad hon tyckte om att vara ute och åka kanalbåt och hennes svar var rätt entydigt: ”När kan vi göra om det här?” Vi moorade vid sjutiden någonstans halvvägs mellan Hinckley och Bedworth och Yvette lagade middag. Biffskivor, potato wedges och salsa. (Obs: det är första gången som vi äter potato wedges den här resan!)
Vädret: mulet hela dagen, lite duggregn mitt på dagen och några få regnstänk nu i kväll. Helt ok temperatur, den har pendlat mellan +14 när vi vaknade (vi räknade med att det skulle vara riktigt kallt, men lyckligtvis hade vi fel), +20 som varmast och nu är det +17.
torsdag 9 september 2010
Loggbok torsdag
Stoke Golding – Snarestone
Vi började köra mot Bosworth Battlefield så snart vi fått på oss kläderna. I dag var det Marlenes köksdag och när vi moorade vid Bosworth så hade hon frukosten klar. I dag blev det inte någon vanlig ”full english” utan en något mer hälsosam variant. Vi fick sandwiches med rostat grahamsbröd och fruktjoghurt med müsli. Vi hade bestämt att äta en lite lättare frukost och sen äta ordentlig lunch på The Tithe Barn, restaurangen vid besökscentret.
Vi travade runt på det förmodade slagfältet och David berättade för Yvette vad det var som förmodligen hade hänt där (eller på någon plats i närheten) en gång i tiden. Sen såg vi på utställningen och en inspelning av den platsaktuella delen av Rickard III. Precis som när vi var här förra gången, så fanns det några som visste precis när REPLIKEN skulle komma och fyllde i unisont: ”A horse, a horse, my kingdom for a horse” och sen började hela publiken skratta. Efter lunchen så fortsatte vi vidare, och har nu hamnat i Snarestone, där Yvette har fått lära sig allt om Ashby Canal, inklusive en timmas promenad när vi sakkunnigt kontrollerade och konstaterade att man i all fall hade gjort en hel del för att börja restaurera kanalen sedan vi var här för ett år sedan.
Den 5 augusti fyllde man på vatten i den nya sträckningen som går upp till ett gammalt pumphus och den 17 september skall den officiella invigningen äga rum. I dag hade man stängt av den nya sträckan med stora järnplåtar och stenhögar och sänkt vattnet eftersom det hade blivit en sättning i pålverket på ena sidan. Men jag tror inte at man hade fått premiäråka sträckan i alla fall, engelsmännen är rätt lydiga och korrekta när det gäller sånt här.
Det är ingen lång sträcka, men det var här vi gick för ett år sedan och spekulerade över om det någonsin skulle bli en fortsättning från Snarestone. På söndag är det en guidad tur från Measham på den planerade sträckningen – men då är vi inte här längre. Tyvärr. Jag har i alla fall tagit reda på att kanalen fram till Measham kommer att gå nästan exakt på den ursprungliga sträckningen och sen på en akvedukt över Measham High Street (!) och man planerar också att anlägga en båthamn i Measham.
Inne i Measham kommer man att använda en nedlagd järnväg ett stycke genom bebyggelsen innan kanalen får tillbaka sin ursprungliga sträckning ända upp till den restaurerade delen vid Moira. Där måste man tydligen ha en sluss, för att det skall fungera med den nya sträckningen. Vi är eniga om att när kanalen blir klar, så skall vi köra den – från Marston till Moira! När? Ja, där har vi fått lite olika besked. Allt från fyra till sju år.
Nu har vi grillat hamburgare och eftersom det fina vädret har den nackdelen att kvällarna blir kalla, så kurar vi ihop oss inne i båten nu.
Vädret? Kall morgon +9 och halvmulet, mitt på dagen solsken och +21 och nu i kväll +10 molnfritt och vindstilla. Det blir nog en kall natt.
Vi började köra mot Bosworth Battlefield så snart vi fått på oss kläderna. I dag var det Marlenes köksdag och när vi moorade vid Bosworth så hade hon frukosten klar. I dag blev det inte någon vanlig ”full english” utan en något mer hälsosam variant. Vi fick sandwiches med rostat grahamsbröd och fruktjoghurt med müsli. Vi hade bestämt att äta en lite lättare frukost och sen äta ordentlig lunch på The Tithe Barn, restaurangen vid besökscentret.
Vi travade runt på det förmodade slagfältet och David berättade för Yvette vad det var som förmodligen hade hänt där (eller på någon plats i närheten) en gång i tiden. Sen såg vi på utställningen och en inspelning av den platsaktuella delen av Rickard III. Precis som när vi var här förra gången, så fanns det några som visste precis när REPLIKEN skulle komma och fyllde i unisont: ”A horse, a horse, my kingdom for a horse” och sen började hela publiken skratta. Efter lunchen så fortsatte vi vidare, och har nu hamnat i Snarestone, där Yvette har fått lära sig allt om Ashby Canal, inklusive en timmas promenad när vi sakkunnigt kontrollerade och konstaterade att man i all fall hade gjort en hel del för att börja restaurera kanalen sedan vi var här för ett år sedan.
Den 5 augusti fyllde man på vatten i den nya sträckningen som går upp till ett gammalt pumphus och den 17 september skall den officiella invigningen äga rum. I dag hade man stängt av den nya sträckan med stora järnplåtar och stenhögar och sänkt vattnet eftersom det hade blivit en sättning i pålverket på ena sidan. Men jag tror inte at man hade fått premiäråka sträckan i alla fall, engelsmännen är rätt lydiga och korrekta när det gäller sånt här.
Det är ingen lång sträcka, men det var här vi gick för ett år sedan och spekulerade över om det någonsin skulle bli en fortsättning från Snarestone. På söndag är det en guidad tur från Measham på den planerade sträckningen – men då är vi inte här längre. Tyvärr. Jag har i alla fall tagit reda på att kanalen fram till Measham kommer att gå nästan exakt på den ursprungliga sträckningen och sen på en akvedukt över Measham High Street (!) och man planerar också att anlägga en båthamn i Measham.
Inne i Measham kommer man att använda en nedlagd järnväg ett stycke genom bebyggelsen innan kanalen får tillbaka sin ursprungliga sträckning ända upp till den restaurerade delen vid Moira. Där måste man tydligen ha en sluss, för att det skall fungera med den nya sträckningen. Vi är eniga om att när kanalen blir klar, så skall vi köra den – från Marston till Moira! När? Ja, där har vi fått lite olika besked. Allt från fyra till sju år.
Nu har vi grillat hamburgare och eftersom det fina vädret har den nackdelen att kvällarna blir kalla, så kurar vi ihop oss inne i båten nu.
Vädret? Kall morgon +9 och halvmulet, mitt på dagen solsken och +21 och nu i kväll +10 molnfritt och vindstilla. Det blir nog en kall natt.
onsdag 8 september 2010
Loggbok onsdag
Atherstone – Stoke Golding
Vi vaknade tidigt, (full english och Rickards köksdag) för vi hade tänkt att vara hos Dobbie´s Garden World när de öppnade kl 0900. Nu blev det inte riktigt så, men vi var där klockan tio i alla fall. Ja, vi hade väl en kilometer att köra och sen moorade vi Hartshill Wharf där den berömda(?) ”Clock bridge” finns. Det är en överbyggnad vid infarten till en liten arm av kanalen, David trodde att den delen en gång i tiden varit en torrdocka. Men det var ett originellt byggnadsverk.
Sen travade vi iväg till gardencentret, kollade lite på blommor och blad men ägnade mest intresse åt de olika labyrinterna. Det finns en för varje världsdel med utformning och växter som presenterar världsdelen. Vi tog en broschyr som informerade oss om att det finns ett företag i England som konstruerar labyrinter över hela världen och det var de, inte garden centret som stod för anläggningen. Vi hade ingen aning om att det finns så många nyuppförda labyrinter i England.
Sen var det inte så lång väg till området där de stora pyramidliknande slagghögarna finns och därefter körde vi in i Nuneaton. Vi visste var det fanns en Tesco Express på rimligt avstånd från kanalen, så Yvette, Marlene och jag gick dit och provianterade. De hade utvidgat lite sen vi var drä för ett år sedan, så det fanns allt vad vi behövde. Vi har kylskåp och en frys för 2-4 dagars förvaring, men de är inte dimensionerade för 5 personer, så det gäller att vara på alerten när det finns en butik i närheten. Kanalen slingrar sig genom bebyggelsen och vi hade god tid på oss att kolla vilka hus som hade god ordning i sina trädgårdar och vilka som hade dem som skrotupplag. För två ordningsamma schweiziskor som Yvette och Marlene var en del områden rena chocken... Men sen kom vi ut på ”landet” igen och strax var det dags att svänga in på Ashby canal. Det fanns inte ett moln på himlen och vi hade bestämt oss för att köra så långt vi kunde innan det mörknade. Vi moorade sen ungefär halvvägs mellan Hinckley och Bosworth Battlefield och då var den stora skink- och ostpajen värmd i ugnen och till den blev det en flaska rött – delad på fem personer...
Vädret? Mulen morgon och förmiddag, men sen klarnade det upp och nu mulnade det på igen mot kvällen. Ingen nederbörd. Temperatur +12 på morgonen, 19 mitt på dagen och nu i kväll +15. Inget regn idag.
Vi vaknade tidigt, (full english och Rickards köksdag) för vi hade tänkt att vara hos Dobbie´s Garden World när de öppnade kl 0900. Nu blev det inte riktigt så, men vi var där klockan tio i alla fall. Ja, vi hade väl en kilometer att köra och sen moorade vi Hartshill Wharf där den berömda(?) ”Clock bridge” finns. Det är en överbyggnad vid infarten till en liten arm av kanalen, David trodde att den delen en gång i tiden varit en torrdocka. Men det var ett originellt byggnadsverk.
Sen travade vi iväg till gardencentret, kollade lite på blommor och blad men ägnade mest intresse åt de olika labyrinterna. Det finns en för varje världsdel med utformning och växter som presenterar världsdelen. Vi tog en broschyr som informerade oss om att det finns ett företag i England som konstruerar labyrinter över hela världen och det var de, inte garden centret som stod för anläggningen. Vi hade ingen aning om att det finns så många nyuppförda labyrinter i England.
Sen var det inte så lång väg till området där de stora pyramidliknande slagghögarna finns och därefter körde vi in i Nuneaton. Vi visste var det fanns en Tesco Express på rimligt avstånd från kanalen, så Yvette, Marlene och jag gick dit och provianterade. De hade utvidgat lite sen vi var drä för ett år sedan, så det fanns allt vad vi behövde. Vi har kylskåp och en frys för 2-4 dagars förvaring, men de är inte dimensionerade för 5 personer, så det gäller att vara på alerten när det finns en butik i närheten. Kanalen slingrar sig genom bebyggelsen och vi hade god tid på oss att kolla vilka hus som hade god ordning i sina trädgårdar och vilka som hade dem som skrotupplag. För två ordningsamma schweiziskor som Yvette och Marlene var en del områden rena chocken... Men sen kom vi ut på ”landet” igen och strax var det dags att svänga in på Ashby canal. Det fanns inte ett moln på himlen och vi hade bestämt oss för att köra så långt vi kunde innan det mörknade. Vi moorade sen ungefär halvvägs mellan Hinckley och Bosworth Battlefield och då var den stora skink- och ostpajen värmd i ugnen och till den blev det en flaska rött – delad på fem personer...
Vädret? Mulen morgon och förmiddag, men sen klarnade det upp och nu mulnade det på igen mot kvällen. Ingen nederbörd. Temperatur +12 på morgonen, 19 mitt på dagen och nu i kväll +15. Inget regn idag.
tisdag 7 september 2010
Loggbok tisdag
Fazeley junction – Atherstone
Jag vaknade klockan fem av en riktigt kraftig regnskur och det kraftiga regnet höll på när vi skulle äta frukost och vi började faktiskt bli lite oroliga, vi hade ju många slussar som vi skulle passera idag. Vi började dagen med ”full english”, och jag erbjöd mig storsint att ta hand om köket idag också, eftersom vi åt middag på puben igår. Skulle vi behöva sätta upp taket över akterdäcket? Men hur det var, så mattades regnet av och det räckte med oljerocken för Rickard som offrade sig och ställde sig vid rodret. Efter ungefär en halvtimmas gång upphörde regnet. Första anhalten efter att vi avverkat två slussar inne i stan blev ett snabbt besök hos Tesco i Amington. När vi kom ut från butiken sken solen från en i det närmaste molnfri himmel. Vi var nu på väg mot ett avsnitt av Coventry Canal där det inte fanns så många matställen, om vi mindes rätt, så det var viktigt att vi kunde fylla på förråden. När vi passerade Alvecote Marina så använde vi oss av deras pumpout och fyllde på vatten. Vi gjorde ett snabbt besök på toppen av den stora slagghögen som ligger alldeles i närheten, passerade kända ställen som Pooley Hall och Polesworth. Sen kom vi till de första slussarna i Atherstone, sammanlagt är det elva stycken och nu visste vi att vi hade ett riktigt dagsverke framför oss. Det blev en hel del väntetider, och vi var inte igenom förrän vid halvsextiden på eftermiddagen. Slussarna här töms snabbt men fylls väldigt långsamt. Vi moorade upp ett stycke utanför Atherstone och passade på att ta en promenad i Mancetter, som är en riktigt idyllisk liten by, visserligen nästan sammanväxt med Atherstone, men den har ändå bevarat den gamla bykärnan.
Dessutom var Mancetter en viktig plats under romartiden. Enligt en informationstavla var det hemvist för den 14 romerska legionen och det kan vara här som Queen Boadicea mötte sitt öde år 60.
Vi såg en skylt som informerade om att Englands största (?) garden center Dobbie´s Garden World låg alldeles utanför Mancetter. Det var inte bara ett gardencenter utan det fanns mycket annat där, t ex en labyrint för var världsdel och då blev Yvette och Rickard eld och lågor, så ett besök där fanns först på agendan för morgondagen. Sen återvände vi till båten och lagade middag. Idag blev det räkfylld djupfryst fisk som vi lagade till i ugnen och alldeles vanliga kokta potatisar.
Vädret idag: +12 när vi vaknade, +20 som varmast mitt på dagen. I går kväll och i natt har det kommit 13,4 mm och sedan kom det 0,3 mm regn som droppade ner lite då och då från spridda mörka moln sen eftermiddag. Men vid sextiden klarnade det upp igen och det blev en fin kväll. Just nu är det + 14.
Jag vaknade klockan fem av en riktigt kraftig regnskur och det kraftiga regnet höll på när vi skulle äta frukost och vi började faktiskt bli lite oroliga, vi hade ju många slussar som vi skulle passera idag. Vi började dagen med ”full english”, och jag erbjöd mig storsint att ta hand om köket idag också, eftersom vi åt middag på puben igår. Skulle vi behöva sätta upp taket över akterdäcket? Men hur det var, så mattades regnet av och det räckte med oljerocken för Rickard som offrade sig och ställde sig vid rodret. Efter ungefär en halvtimmas gång upphörde regnet. Första anhalten efter att vi avverkat två slussar inne i stan blev ett snabbt besök hos Tesco i Amington. När vi kom ut från butiken sken solen från en i det närmaste molnfri himmel. Vi var nu på väg mot ett avsnitt av Coventry Canal där det inte fanns så många matställen, om vi mindes rätt, så det var viktigt att vi kunde fylla på förråden. När vi passerade Alvecote Marina så använde vi oss av deras pumpout och fyllde på vatten. Vi gjorde ett snabbt besök på toppen av den stora slagghögen som ligger alldeles i närheten, passerade kända ställen som Pooley Hall och Polesworth. Sen kom vi till de första slussarna i Atherstone, sammanlagt är det elva stycken och nu visste vi att vi hade ett riktigt dagsverke framför oss. Det blev en hel del väntetider, och vi var inte igenom förrän vid halvsextiden på eftermiddagen. Slussarna här töms snabbt men fylls väldigt långsamt. Vi moorade upp ett stycke utanför Atherstone och passade på att ta en promenad i Mancetter, som är en riktigt idyllisk liten by, visserligen nästan sammanväxt med Atherstone, men den har ändå bevarat den gamla bykärnan.
Vi såg en skylt som informerade om att Englands största (?) garden center Dobbie´s Garden World låg alldeles utanför Mancetter. Det var inte bara ett gardencenter utan det fanns mycket annat där, t ex en labyrint för var världsdel och då blev Yvette och Rickard eld och lågor, så ett besök där fanns först på agendan för morgondagen. Sen återvände vi till båten och lagade middag. Idag blev det räkfylld djupfryst fisk som vi lagade till i ugnen och alldeles vanliga kokta potatisar.
Vädret idag: +12 när vi vaknade, +20 som varmast mitt på dagen. I går kväll och i natt har det kommit 13,4 mm och sedan kom det 0,3 mm regn som droppade ner lite då och då från spridda mörka moln sen eftermiddag. Men vid sextiden klarnade det upp igen och det blev en fin kväll. Just nu är det + 14.
måndag 6 september 2010
Loggbok måndag
Fradley junction – Fazeley junction
När vi vaknade var det blå himmel med tunna moln och +15. Vi åt frukost (idag var det min köksdag) och det blev ”full english” idag också och sen var det slut på bröd, ägg, bacon och juice så vi hoppades att passera någon plats med butik under förmiddagen. När vi kört ett litet stycke så kom vi till en bro över kanalen där det fanns ett par ”pillbox” kvar d v s små betongbunkrar som uppfördes under andra världskriget som skydd vid en eventuell invasion. Sen passerade vi RAF Lichfield, ett flygfält med stor betydelse under andra världskriget. Nu var det en företagspark. Sen såg vi flera ”pillboxes” längs kanalen i närheten av det f d flygfältet. Vi stannade till i Whittington och hittade en butik där vi kunde köpa lite fikabröd, men för övrigt hade de ett rätt magert sortiment så vi hoppades på att hitta någon större butik längre fram. Ett stycke senare körde vi i utkanten av Hopwas Wood och då hade vi River Tame på andra sidan av kanalen. Det var väldigt vackert i skogen och vi moorade för att dricka kaffe.
Då gick Rickard och David in i skogen på en stig och möttes av en skylt som inte såg helt fräsch ut, men med förbud att gå in i skogen eftersom det var ett militärt skjutområde. Om det verkligen var så eller om skylten bara hade blivit kvar när militären övergav skogen, det vet vi inte, vi kunde inte få någon aktuell information om detta genom Google i alla fall. Däremot erinrade sig David att det för en hel del år sedan ryktades att någon ockult sekt höll till i Hopwas Wood och att de bl a höll på med djuroffer. Sen fortsatte vi mot dagens etappmål, som var Fazeley junction. Där visste vi att det fanns en trevlig pub, så vi bestämde oss för att äta där, men vi behövde ju ändå handla. Det fanns en Tesco Express inte långt från kanalen, så vi fick tag i det mest nödvändiga i alla fall. Det märktes att det började bli höst och att det var måndag, det verkade som om aktiviteten på Drayton Manor, den stora nöjesparken, var mycket begränsad. Sist vi var här var det lördag och (o)ljudet därifrån hördes många miles. Efter middag på puben och en promenad så körde vi ett litet stycke, över en akvedukt som tog oss över River Tame och nu har vi moorat upp för natten, ganska nära bebyggelsen, men i alla fall inne i grönskan. Den här resan blir det nog bara konsumerat en bråkdel av det öl som dracks när vi var på Llangollen canal. Leo och Stephan skulle dricka öl överallt och höll koll på vilka märken det var och om ölet smakade bra. Pierre hängde på, men David var tack och lov lite mer måttfull. För att inte tala om Julia och mig... Vädret har varit rätt så bra hela dagen. Maxtemp +22 idag, nu är det +15 och det har växlat mellan lätt molnighet och halvmulet. För en liten stund sen började det komma lite regn och den digitala väderspåmannen visar symbolen för kraftigt regn. Bara det är uppehåll i morgon bitti så är det okej.
När vi vaknade var det blå himmel med tunna moln och +15. Vi åt frukost (idag var det min köksdag) och det blev ”full english” idag också och sen var det slut på bröd, ägg, bacon och juice så vi hoppades att passera någon plats med butik under förmiddagen. När vi kört ett litet stycke så kom vi till en bro över kanalen där det fanns ett par ”pillbox” kvar d v s små betongbunkrar som uppfördes under andra världskriget som skydd vid en eventuell invasion. Sen passerade vi RAF Lichfield, ett flygfält med stor betydelse under andra världskriget. Nu var det en företagspark. Sen såg vi flera ”pillboxes” längs kanalen i närheten av det f d flygfältet. Vi stannade till i Whittington och hittade en butik där vi kunde köpa lite fikabröd, men för övrigt hade de ett rätt magert sortiment så vi hoppades på att hitta någon större butik längre fram. Ett stycke senare körde vi i utkanten av Hopwas Wood och då hade vi River Tame på andra sidan av kanalen. Det var väldigt vackert i skogen och vi moorade för att dricka kaffe.
söndag 5 september 2010
Loggbok söndag
Rugeley - Fradley junction
Vi vaknade tidigt, solen sken och det var verkligen ”höstfint” ute. Termometern visade bara +10 men det blev snart varmare. ”Full english breakfast” tillagad av David. Innan vi gav oss iväg läste David ur båtens andaktsbok – det är ju söndag. Texten var från Ecc 3, att det är ”en tid för allting”. Nästa samlade bebyggelse var de sammanväxta byarna Armitage och Handsacre. På väg in där passerade vi det här originella bygget.
Vi gick sen en tur genom Armitage, men det fanns inte så mycket att se där så vi körde en liten bit till och hamnade i Handsacre. Där vi gick och tittade på byns sevärdhet, ruinerna efter Handsacre Hall och en kyrka. Sen fikade vi på båten innan vi fortsatte – av någon outgrundlig anledning så hade vi kommit väldigt långt redan på vår dagsetapp. David har planerat dagsetapperna så att vi har tid att stanna och se oss om ibland, Yvette har inte varit ute på den engelska landsbygden tidigare, bara i London. I Bromley Hayes fanns det en stor marina och vi stannade till för att kolla båtarna.
Det finns alltid någon som är lite extra välskött och som har fina dekorationsmålningar och så finns det skorvar som man inte begriper hur någon vågar åka med. När vi körde vidare så kom Marlene på att vi inte hade sjungit något och så blev det förstås ”With Christ in my vessel” - det hör till. Yvette var inte sen att lära sig texten. Så var det tre slussar och Marlene och Yvette visade att dom klarade av slussningen utan problem.
Under tiden satt Rickard och letade info på Internet om chiffret på Shepherd´s monument. En av de lösningar som presenteras är följande:
”According to the Shugborough Estate, another suggestion is that the letters stand for Orator Ut Omnia Sunt Vanitas Ait Vanitas Vanitatem, a version of the phrase "Vanity of vanities, saith the preacher, all is vanity" from Ecclesiastes, albeit different from that which appears in the Latin Bible.”
Sen hittade han något som var mer komiskt än intressant, en norrman som anser sig ha den slutliga lösningen på chiffret. Den som skrev det skulle ha kommit från Sogn, men hade sedan tillbringat en tid i Bergen. Genom att manipulera lite hit och dit med norska dialekter, så kommer han fram till att lösningen på chiffret, i en engelsk översättning skulle vara: "Who was (or is) the Shepherd?"(to humankind). And the answer is: "That was(is) I, Joshua". Mycket får man höra innan öronen ramlar av!
Längre fram kom vi till Fradley junction, där vi skulle in på Coventry Canal.
Vi körde en liten bit på den, moorade och gick tillbaka till själva ”korsningen” och kollade om vi skulle äta på båten eller på puben. Det blev den senare. Sen tog vi en promenad längs Trent & Mersey Canal och kollade de tre följande slussarna där, pratade med en man som var ute och luftade sin hunddam och hennes två valpar – ja, det var valparna som sökte kontakt med oss. Sen kom det en båt som inte kunde begripa att det plötsligt fanns en sluss. De hade missat avfarten till Coventry Canal. Så kan det gå när man inte är riktigt nykter.
Första gången som vi var ute med den här båten, det är ett år sedan nu, så hade vi inte ens en termometer. Under vintern så hade båten försetts med en digitaltermometer och nu har vi en riktig väderstation. Den visar nuvarande och min- och maxtemp under de senaste 24 timmarna, den har regnmätare där man kan kolla i tretimmarsintervaller hur mycket regn det kommit under det senaste dygnet, den har barometer och en funktion som kan förutsäga vädret. Dessutom vindmätare, men den fungerar väl bara när vi har moorat. Det finns nog fler finesser men detta är vad jag kommer ihåg! Rickard och David har ägnat en del tid till att sätta sig in i hur den fungerar. Instruktionsboken är på 60 sidor...
Det var alltså riktigt fint väder i förmiddags, sen mulnade det på och det kom några regnstänk, men inte tillräckligt mycket för att ens ge utslag på regnmätaren och sen klarnade det upp igen. Varmast idag vid 1130-tiden +18 och nu är temperaturen nere på +14. Lufttrycket struntar vi i.
Vi vaknade tidigt, solen sken och det var verkligen ”höstfint” ute. Termometern visade bara +10 men det blev snart varmare. ”Full english breakfast” tillagad av David. Innan vi gav oss iväg läste David ur båtens andaktsbok – det är ju söndag. Texten var från Ecc 3, att det är ”en tid för allting”. Nästa samlade bebyggelse var de sammanväxta byarna Armitage och Handsacre. På väg in där passerade vi det här originella bygget.
Vi gick sen en tur genom Armitage, men det fanns inte så mycket att se där så vi körde en liten bit till och hamnade i Handsacre. Där vi gick och tittade på byns sevärdhet, ruinerna efter Handsacre Hall och en kyrka. Sen fikade vi på båten innan vi fortsatte – av någon outgrundlig anledning så hade vi kommit väldigt långt redan på vår dagsetapp. David har planerat dagsetapperna så att vi har tid att stanna och se oss om ibland, Yvette har inte varit ute på den engelska landsbygden tidigare, bara i London. I Bromley Hayes fanns det en stor marina och vi stannade till för att kolla båtarna.
Det finns alltid någon som är lite extra välskött och som har fina dekorationsmålningar och så finns det skorvar som man inte begriper hur någon vågar åka med. När vi körde vidare så kom Marlene på att vi inte hade sjungit något och så blev det förstås ”With Christ in my vessel” - det hör till. Yvette var inte sen att lära sig texten. Så var det tre slussar och Marlene och Yvette visade att dom klarade av slussningen utan problem.
Under tiden satt Rickard och letade info på Internet om chiffret på Shepherd´s monument. En av de lösningar som presenteras är följande:
”According to the Shugborough Estate, another suggestion is that the letters stand for Orator Ut Omnia Sunt Vanitas Ait Vanitas Vanitatem, a version of the phrase "Vanity of vanities, saith the preacher, all is vanity" from Ecclesiastes, albeit different from that which appears in the Latin Bible.”
Sen hittade han något som var mer komiskt än intressant, en norrman som anser sig ha den slutliga lösningen på chiffret. Den som skrev det skulle ha kommit från Sogn, men hade sedan tillbringat en tid i Bergen. Genom att manipulera lite hit och dit med norska dialekter, så kommer han fram till att lösningen på chiffret, i en engelsk översättning skulle vara: "Who was (or is) the Shepherd?"(to humankind). And the answer is: "That was(is) I, Joshua". Mycket får man höra innan öronen ramlar av!
Längre fram kom vi till Fradley junction, där vi skulle in på Coventry Canal.
Vi körde en liten bit på den, moorade och gick tillbaka till själva ”korsningen” och kollade om vi skulle äta på båten eller på puben. Det blev den senare. Sen tog vi en promenad längs Trent & Mersey Canal och kollade de tre följande slussarna där, pratade med en man som var ute och luftade sin hunddam och hennes två valpar – ja, det var valparna som sökte kontakt med oss. Sen kom det en båt som inte kunde begripa att det plötsligt fanns en sluss. De hade missat avfarten till Coventry Canal. Så kan det gå när man inte är riktigt nykter.
Första gången som vi var ute med den här båten, det är ett år sedan nu, så hade vi inte ens en termometer. Under vintern så hade båten försetts med en digitaltermometer och nu har vi en riktig väderstation. Den visar nuvarande och min- och maxtemp under de senaste 24 timmarna, den har regnmätare där man kan kolla i tretimmarsintervaller hur mycket regn det kommit under det senaste dygnet, den har barometer och en funktion som kan förutsäga vädret. Dessutom vindmätare, men den fungerar väl bara när vi har moorat. Det finns nog fler finesser men detta är vad jag kommer ihåg! Rickard och David har ägnat en del tid till att sätta sig in i hur den fungerar. Instruktionsboken är på 60 sidor...
Det var alltså riktigt fint väder i förmiddags, sen mulnade det på och det kom några regnstänk, men inte tillräckligt mycket för att ens ge utslag på regnmätaren och sen klarnade det upp igen. Varmast idag vid 1130-tiden +18 och nu är temperaturen nere på +14. Lufttrycket struntar vi i.
lördag 4 september 2010
Loggbok lördag
Nu har vi gjort vår första dagsetapp – en ovanligt kort sådan - på Trent & Mersey Canal, från Great Haywood till Rugeley.
Marlene och Yvette hade planerat att resa från Locarno i svinottan idag, men då kom Yvette på att de kunde sova hos hennes syster som bor i Wallisellen inte långt från Zürich Flughafen. De tog alltså tåget igår kväll istället och kom skapligt utvilade till Birmingham strax efter 1300 GMT och hoppade på tåget på flygplatsen och åkte till Stafford där David mötte dem - efter att han handlat en del färskvaror. Sen taxi tillbaka till Great Haywood. David och Rickard och jag var ju redan på plats och hade gjort båten klar för avfärd. Vi passade ändå på att äta paj och sallad innan vi gav oss iväg. David hade bara planerat att vi skulle ta oss hit till Rugeley, han tyckte att M&Y behövde ta det lite lugnt. Jag gissar att vi har kört ungefär sex miles idag. Vi ville naturligtvis komma fram innan det började skymma. Den första slussen var uppe i Great Haywood, den tog Rickard och jag hand om, men sen fick Yvette sitt livs första lektion i att slussa – det var en sluss till vid Colwich. Strax innan Rugeley så körde vi över River Trent på en akvedukt. Vi har moorat i ett lummigt parti av kanalen men i närheten av ett gigantiskt kolkraftverk. Men det märker vi inte så mycket av och vi skall vidare i morgon bitti. Och nu skall vi snart öppna en flaska vin och duka fram lite plockmat. Det har varit ganska varmt idag, max +20 och nu är det bara +14. Hittills har det varit mest blå himmel men nu i kväll har det mulnat på lite.
Marlene och Yvette hade planerat att resa från Locarno i svinottan idag, men då kom Yvette på att de kunde sova hos hennes syster som bor i Wallisellen inte långt från Zürich Flughafen. De tog alltså tåget igår kväll istället och kom skapligt utvilade till Birmingham strax efter 1300 GMT och hoppade på tåget på flygplatsen och åkte till Stafford där David mötte dem - efter att han handlat en del färskvaror. Sen taxi tillbaka till Great Haywood. David och Rickard och jag var ju redan på plats och hade gjort båten klar för avfärd. Vi passade ändå på att äta paj och sallad innan vi gav oss iväg. David hade bara planerat att vi skulle ta oss hit till Rugeley, han tyckte att M&Y behövde ta det lite lugnt. Jag gissar att vi har kört ungefär sex miles idag. Vi ville naturligtvis komma fram innan det började skymma. Den första slussen var uppe i Great Haywood, den tog Rickard och jag hand om, men sen fick Yvette sitt livs första lektion i att slussa – det var en sluss till vid Colwich. Strax innan Rugeley så körde vi över River Trent på en akvedukt. Vi har moorat i ett lummigt parti av kanalen men i närheten av ett gigantiskt kolkraftverk. Men det märker vi inte så mycket av och vi skall vidare i morgon bitti. Och nu skall vi snart öppna en flaska vin och duka fram lite plockmat. Det har varit ganska varmt idag, max +20 och nu är det bara +14. Hittills har det varit mest blå himmel men nu i kväll har det mulnat på lite.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
