Solig och varm tisdag förmiddag.

Ja, så är påsken över för den här gången. I lördags var Regula och jag hos D&P och avnjöt (ja, det finns inget mer passande ord ) en fantastisk skaldjursbuffé. Det är imponerande hur Pierre (med assistans av David förstås) hade tagit sig tid att laga till inte mindre än åtta små rätter, allt från vitlöksfriterade calamares till minatyr-räkcocktail. Och så fanns det tre sorters vitt vin plus vatten till maten. Dessutom hade vi riktigt trevligt tillsammans. Regula har verkligen smält in i sällskapet. Men så har vi ju också gemensamma referensramar att utgå ifrån.

Påskdagen gjorde vi en utflykt med båten längs sjön och gjorde strandhugg på några olika platser där det fanns möjligheter att lägga till. Det var många som var ute med sina båtar. Vi avslutade med middag hos ristorante Rodolfo i Vira. Vira ligger på södra stranden, rakt över från Locarno räknat. På kvällen, när Marlene hade kommit hem igen så hade vi "studiecirkel", avsnitt tre om Lukas. Tyvärr missade jag förra söndagens avsnitt, men jag hade läst på så att jag ändå var uppdaterad. Nu gör vi ett uppehåll för kanalfärden och över sommaren. 

Igår jobbade jag nästan hela dagen, trots att det var riktigt fint väder. Sent på eftermiddagen tog Regula och jag en promenad uppe på Monte Verita. Trots att Regula bor ganska nära området, så hade hon inte haft tid att se sig om där. Jag skall jobba fram till lunch idag, sen skall jag köra Regula till Bellinzona, hon skall tillbaka till Biel några dagar för att göra avslut på försäljningen av hennes hus där.

Mot slutet av veckan kommer en period med riktigt busväder - påstås det - men jag har måste avsluta det här uppdraget och sända över det redan på torsdag, så det är bara att bita i det sura äpplet och jobba på. Nej, jag är väl i det närmaste klar, men det är ett rätt krångligt uppdrag så jag behöver nog göra "slutbesiktning" en extra gång.
--------------
Nu är klockan snart tre och det har hunnit hända en hel del. Just som jag kom hem från Bellinzona ringde Marlene och berättade att hon är "hemlös" från den 1 maj. Det är hennes f d särbo som har kontraktet på hennes lägenhet och han ringde henne nu på morgonen och meddelade att han kommer tillbaka till Schweiz måndagen den 2 maj - han har varit andre styrman på ett megastort kryssningsfartyg med hemmahamn i USA i 5-6 år nu. Deras "särboförhållande" upphörde för ett par år sedan då han skaffat sig en ny kvinna, men det var ok att Marlene bodde kvar i lägenheten t v, vilket var helt ok även för hyresvärden. Det är klart att hon blev rätt skärrad och upprörd över att bara få några dagars varsel, men det var bara för henne att finna sig i det.

OCH - vilken tur för Marlene att mitt hus står tomt fram till början av september. Och tur för mig, att någon bor där när jag är borta. Så i kväll börjar hon packa ihop sina grejor och sen får jag väl hjälpa till att städa.

Skärtorsdag

Det fina vädret håller i sig och idag har David, Regula och jag varit ute med båten en liten tur. Det var varmt  i luften, men vattnet var iskallt fortfarande. Vi höll oss i den övre delen av sjön, David ville bara testa hur motorn hade klarat sig över vintern.Pierre kommer hem ikväll, han reste upp till Glarus i söndags eftermiddag och nu stannar han hemma hela nästa vecka eftersom någon "maskin" som de behöver inte kan levereras förrän i början av maj. Det ser ut som om D&P, Regula och jag kommer att fira påsk tillsammans. Julia och L&S reser och hälsar på släkten i Italien och Marlene är hos sin syster uppe i Goms, Yvette jobbar hela påsken. Hon har gjort någon deal med sjukhuset om att byta tiden till ledighet i maj.

Jag jobbar på ett litet, men rätt krångligt uppdrag. Det skall vara klart under nästa vecka, så det är bara att ligga i. That´s all.

Ett oväntat besök i Stockholm.

I tisdags fick jag mail från Erik, han ville att jag skulle komma till förlaget "så vi kan få tala allvar med dig" stod det - åtföljt av en liten blinkande smiley. Torsdag eftermiddag kom jag till Arlanda, träffade Erik och Gaby (en ny förlagsredaktör) på fredag och fick reda på vad de hade för planer. Från omkring 1 september så kommer jag att vara försedd med jobb fram till maj 2012, så pass mycket jobb att jag räknar med att det motsvarar mer än ett "vanligt" halvtidsjobb. Jag jobbar inte som freelance då, utan får ett riktigt kontrakt. Inte illa! Och så fick jag med mig en memory stick med ett jobb som de ville ha klart redan i slutet av nästa vecka. Jag kom tillbaka till Ascona sent igår kväll, passade förstås på att träffa några vänner och dessutom bara gå omkring och "vara" i Stockholm. Och så handlade jag lite hos Gudrun Sjödén i lördags. Jag gillar att väcka uppmärksamhet i de färgglada och lite vågade kläderna därifrån. Det känns skönt att veta att nästa arbetsår är intecknat och att jag faktiskt redan nu vet en del om vilka uppdrag som jag kommer att få.

Och så börjar den mentala uppladdningen inför kanalfärden. Rickard kommer till Biel första maj och så hämtar jag upp honom och  vi reser tillsammans i min bil till Braunston. David åker och hälsar på sin syster några dagar innan vi reser och så skall han göra iordning båten tills vi kommer. Men innan dess är det mycket att tänka på, jag reser ju direkt till Geilo sedan.

Måndag, tid för sammanfattning.

Ja, då klarade vi av Markus igår. Riktigt intressant faktiskt. Det som är extra roligt, det är att Marlene verkligen är på upptäktsfärd i Bibeln. Det är kanske ofint att säja det, men den undervisning som hon fått både inför konfirmationen  och senare i katolska kyrkans ungdomsgrupp verkar enbart ha handlat om det som är specifikt för kk och som relaterar till sakramenten. Nu skall vi ge oss i kast med Lukas nästa söndag och sen gör vi ett uppehåll för vår kanalfärd och över sommaren. Till hösten blir det Matteus och efter det Johannes och som avslutning Apostlagärningarna.

Förra veckan ägnade jag mig åt "trädgårdsarbete". Nåja, ni som varit här vet att det egentligen är en naturtomt som jag har, men det tar sin tid att röja upp i de branta sluttningarna vid huset. Men nu är det fint och välstädat, sommaren kan komma.

Vi var i Grancia och röjde runt på Ikea i onsdags. Jag köpte bara förbrukningsvaror (mat och servetter) men D&P köpte på sig rejält mycket med grejor inför den kommande "laga och äta ute-säsongen".

Jag har hjälpt Reugula att få ordning på hennes tomt också. De som hade huset tidigare har väl inte haft trädgårdsarbete som sin favorithobby. Vi har städat upp, tagit bort några saligen avlidna buskar och en del perenner som passerat bäst före datum. Hon skall piffa till det med diverse utplanteringsblommor nu i sommar och sen till hösten skall hon ta hjälp av en trädgårdsarkitekt för att få lite ordning på tomten. Den är  lika brant sluttande som min, men hon har en rätt stor gräsmatta (obs ironi!) på husets sydsida - något som jag är helt befriad från eftersom jag har en  terrass där istället. Och så är min tomt betydligt mindre än hennes. Vilket jag är enbart tacksam för.

Om ni nu undrar över vädret så är det helt okej, men vi har inte några toppnoteringar när det gäller temperaturen. Men solen skiner i alla fall.

När man är ledig så kan man åka på utflykt.

Igår eftermiddag skickade jag iväg mitt uppdrag - nu väntar jag bara på att få betalt! Jag känner mig verkligen som "ledig" och solen skiner och åtminstone en vecka framåt kommer det att vara riktigt fint väder, + 10 nattetid och +20 mitt på dagen - minst. Och solen kommer att lysa från en molnfri himmel.

Igår kväll var jag hemma hos Marlene. Hon har andra TV-kanaler än vad jag har och vi kollade på ett polisprogram från Bayern. Där efterlyste man två svenska tjejer som försvann från sitt hyresrum i Grainau, en liten ort nära Garmisch Partenkirchen för drygt en månad sedan. Båda hade säsongsjobb i Garmisch och de har inte hörts av till arbetsplatsen, inte fått ut sin lön (kontant) för februari, inte betalat hyran för rummet och heller inte använt sina Visakort, men de hade väldigt lite pengar på sina konton. Polisen betraktar det som ett mystiskt försvinnande, men tror inte på något våldsbrott. Det anmärkningsvärda var att den polis som intervjuades, ansåg att det faktum att de var svenskor utgjorde den mest troliga anledningen till att de bara gett sig av hals över huvud. Deras hyresvärd var av en annan åsikt, det var två trevliga och stillsamma tjejer, kläder m m fanns kvar i rummet, men deras pass fanns inte där. Det sistnämnda tycker jag inte är så konstigt, de var 18 och 19 år och hade förmodligen inte skaffat sig körkort ännu - och har man inget godkänt nationellt id-kort, så är det ju passet som är den giltiga id-handlingen och de kanske inte ville ha passen på rummet när de jobbade. Men att det var något våldsbrott som låg bakom försvinnandet, det fanns inte på den lokala polisens agenda, de kom ju från Sverige...

Nu skall jag bara vänta tills tvättmaskinen stannat, sedan skall jag köra upp till D&P i Orselina. D är sysslolös ett par veckor till, vinterns uppföljningar av förra sommarens provtagningar och efterföljande forskningsarbete är avklarat och de sjöar som är föremål för hans intresse är fortfarande istäckta. P kommer att resa till Glarus nästa vecka, till de riskområden som var huvudintresset förra året. Nu är den mesta snön borta och de kan sätta igång med sina mätningar. Vi hade tänkt oss en liten tur till Lugano och Ikea i Grancia. De skall köpa nya prylar till sitt utekök. Båda två är ganska pedantiska när det gäller ordning och städning inne i huset, men uteköket det glömmer de bort helt och hållet så snart det börjar bli för kallt för att laga mat och äta ute. En del prylar har blåst bort, något har frusit sönder och det är inte någon skönhetskur för köksgrejor att stå ute året om, inte ens i Ticino.

Jag hoppas att de har lingonsylt i sin "Gastronomia svedese". Sist jag var där var den slut. Inlagd sill med svensk smak och... Jag får nog ta med min kylväska!

Man över bord!

Nej, inte riktigt, men Yves och förmodligen inte heller Diana kommer inte med på vår kanaltur. Yves blev intervjuad för ett jobb inom banken strax efter nyår men han hade inte hört något sedan dess och tog för givet att han inte var aktuell för just det jobbet. Nu hade de kontaktat honom om ett ännu "bättre" jobb i Zürich och det jobbet skulle tillträdas redan den 1 maj. Diana tror inte att hon får något problem med att skaffa sig nytt jobb i Zürich och de bor i hyreslägenhet i Brissago, så det är högst troligt att hon också försvinner härifrån ganska snart. Synd, för de är så trevliga och roliga båda två, men vissa erbjudanden kan man förstås inte säja nej till. Melanie, Yves syster kommer att följa med, hon verkar se fram emot resan väldigt mycket. Om man nu skall se något positivt, så kan Regula få plats och vi blir fem i var båt.

Det var det jag hade att meddela, denna strålande dag. Strålande sol och faktiskt +20 mitt på dagen.

Och så var det måndag igen

I går kväll började vi vår "studiecirkel". När Pierre var hos sin mamma, så hittade han fem små häften, varje häfte var en genomgång till ett av evangelierna och Apostlagärningarna. Nu skall vi gå igenom dem tillsammans, det är tänkt att man har tre samlingar kring varje häfte. Rekommendationen var att man skulle börja med Markus, så det gjorde vi. Marlene tyckte att det var jätteintressant,  hon är uppväxt i katolska kyrkan men har inte fått med sig så mycket bibelkunskap, och definitivt inte med det historiska perspektivet som den första samlingen tog upp. David kallar Marlene för "vår rekryt" och det är inte att ta miste på att hon är fascinerad av armén. Jo, vi är fyra ex-salvo nu, Regula har anslutit sig till oss , till den "självstyrande kåren i Ascona". En liten trevlig "kår" med fyra ex och en rekryt... Det är synd att vi har så långt till närmaste riktiga kår. Det är Milano, 120 km och 1 tim 45 min resväg - ungefär. Marlene talar ju italienska, Regula förstår sådär... och D&P och jag är urdåliga på italienska så Milano lockar inte så mycket. Jag vet att vi borde skämmas, men försöker man att tala med någon här, så går de omgående över till engelska. Luzern är näst närmast, dit är det 170 km.

Idag har jag börjat med det avslutande kapitlet av boken. Det är kort, en epilog och jag räknar med att vara klar på onsdag. Sen får jobbet vila tills på måndag och så har jag nästa vecka på mig för en sista genomgång. Och sen tänker jag vara ledig. Okej, kommer Erik eller Gunilla med något litet (mycket litet) uppdrag som skall expedieras med expressfart, så är det okej. Men inga stora grejor mer i vår.

Och till sist - det stämmer att Rickard inte var med på vår "kanalträff" förra lördagen. Men han fick mail om allt som diskuterades och planerades. Regula hade gärna velat vara med, men fem i en båt med plats för sex, det är tillräckligt, i alla fall när vi skall vara ute i två veckor när inte alla är väl bekanta innan med varandra. David har redan lovat henne att det skall bli en tur i augusti-september. Vi får se hur det blir med det.

Nästa måndagsrapport.

Nu ser det ut som om våren verkligen har kommit. Visserligen är det just nu bara +10, men längre fram i veckan skall det bli uppåt +20 på dagarna - och sol, mycket sol. Under några dagar i alla fall. Jag börjar se slutet på mitt pågående uppdrag och kan ta det lite lugnt och njuta av det fina vädret. Detta förutsatt att jag tar ett par arbetspass om 2-3 timmar varje dag. Jag har just nu avslutat ett arbetspass, satte igång tio i åtta faktiskt!

I lördags var samtliga kanalfarare här - förutom Melanie som bor i Fribourg. Det är bara åtta veckor tills vi ger oss ut på Avon Ring. David hade gjort upp ett ungefärligt tidsschema och lite mer detaljerade planer. Han har kalkylerat med en "reservdag" och om vi inte stöter på några oförutsedda problem på vägen, så kan vi använda den dagen till att åka in till Birmingham. Varken L&S, Yves eller Diana har varit där. Det där med åtta veckor är förresten inte helt korrekt, David och jag kör till Braunston där också Rickard möter upp. Sen tar vi den ena båten och kör den till Lapworth Junction (det tar 2-3 dagar) där den andra båten, som vi hyr av bekanta till Davids släktingar ligger och väntar. När 2-veckorsturen är avklarad, så räknar jag med att stanna i  London några dagar innan jag kör upp till Geilo. Just nu funderar jag på om jag skall ta någon färja till Holland eller ta tåget genom kanaltunneln. Det går två färjor från  Harwich, den ena till Esbjerg och den andra till Hoek van Holland och så finns det en linje Ramsgate - Oostende. Eventuellt åker Rickard med mig tillbaka, jag får väl höra vad han anser.

Vad annat? Jag kan inte komma på något spännande att skriva om - jag har förutom i lördags vistats i min "arbetsbubbla"  men nu ser jag ett slut på det - snart.

Mulen måndag morgon.

När jag steg upp, så sken solen, men sen har det mulnat på och vi är på väg in i en gråvädersvecka. Men nästa vecka - då, DÅ skall det bli riktigt vårväder. Men det trodde jag om den här nyss påbörjade  veckan också. Hoppet är det sista som överger oss. Och förr eller senare exploderar våren och så blir det sommar efter några få dagar. Det saknar jag från både England och Sverige, att se våren utvecklas till försommar under några veckor. Här övergår våren i sommar alldeles för fort. Tiden för krokus och liknande lökväxter är över och påskliljorna har t o m börjat vissna om de står på sydsidan av något hus. Grannens botaniska tulpaner ligger som en gul matta över sluttningen och det är bara forsythia i nordliga utsatta lägen som fortfarande har några blommor kvar. Kameliorna står i full blom, men det är inte så vanligt med kamelior här, jag antar att det beror på jordmånen. Jag minns hur fantastiskt det var att se kameliorna kring observatoriet i Greenwich i mitten av mars. Men dom kanske blommar lite senare i år?
Uppe på Geilo ligger snön fortfarande och häromdagen fick man en dryg decimeter nysnö.

I lördags träffade jag Regulas släkting som jobbar på IHQ. Nej, jag skall inte vidarebefordra något skvaller här, men det finns de som på olika sätt sköter nedräkningen till sista mars. Det är många som har en liten gubbe (nedladdningsbar från nätet) som från att ge ett dystert intryck och sucka djupt, blir lite gladare för varje dag och som den sista dagen av nedräkningen dansar och sjunger av glädje.

Regula tycker att det har varit ett riktigt lyft att flytta hit. Det är ju knappt en månad sedan hon flyttade hit, men jag förstår hur hon känner det. Jag bodde ju en kort tid i Biel, eller rättare sagt uppe i Magglingen innan jag flyttade hit för gott. Det är en sån stor skillnad i mentalitet och av någon outgrundlig anledning så är tillvaron lättare här - och då menar jag inte vädret. Jag uppskattar friheten och naturen när jag är på Geilo, London är egentligen för stort och stressigt för att jag skall trivas där mer än några veckor i följd. Det är kanske den avgörande faktorn till att jag lagt alla tankar om att läsa ett år på LSE (eller någon annanstans i London eller England) på hyllan. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag skall bli när jag blir stor. Men så länge det flyter in uppdrag som jag kan livnära mig på, så fortsätter jag väl som förut. Håkan har tipsat mig om en 20-poängskurs i "modern svenska" där jag skulle kunna vara en i målgruppen. Det är väl något sådant som jag skulle behöva för att hänga med i språkets utveckling. Det räcker inte att läsa nyutkommen litteratur, tidningsartiklar och bloggar.

Men nu skall jag, utan kurs i modern svenska fortsätta med det ganska stora redigeringsarbete som jag håller på med. Slut för idag.

Skalv och tsunami

Jordskalv och efterföljande tsunami hr intresserat mig sedan jag såg en tsunami "på riktigt" när vi var på semester på Hawaii, jag kan väl ha varit 13-14 år då. Vi stod uppe på ett ganska högt berg och kollade på surfare med kikare när vi såg en gigantisk våg, som vi trodde var en super-surfvåg, rulla in mot stranden. Till vänster surfade de vid en strand och till höger, i en vik mellan bergen låg ett antal mindre segelbåtar för ankar. Tsunamivågen gick långt upp på land i viken, medan båtarna som låg för ankar visserligen skumpade omkring rätt friskt och någon kantrade, men de klarade sig bra i den relativt djupa viken.

När vi kom tillbaka till vårt hotell, hörde jag för första gången ordet tsunami. De var oroliga för att någon av hotellets gäster hade råkat illa ut och prickade av oss på en lista och så fick vi order om att hålla oss borta från vattnet.

Intresset för tsunamis har gjort att jag också intresserat mig för jordskalv. Man kan lära sig en hel de på USGS hemsida, vilken jag besöker ibland. Där finns det också kartor och just nu är det 59 jordskalv inregistrerade i det aktuella området, men det inkluderar onsdagens skalv, som inträffade mycket nära dagens stora skalv.

Och nu återgår jag till mitt pågående uppdrag, men det lär bli ett antal pauser under dagen för att kolla utvecklingen i Japan.