Slutsjunget för i år.

Det blev en riktigt intressant och spännande final av ESC. Jag brukar se på den lite förstrött, men den här gången var det så annorlunda. Dels var det så många riktigt bra sånger och så fanns den politiska aspekten som även innefattade det österrikiska tävlingsbidraget. Sången var bra, scenografin stämde så väl med innehållet och Conchita Wurst är så duktig och inte minst modig. (Det som störde lite, det var att hon såg ut som Ola Salo i Jesus Christ Superstar.) Jag hoppas och tror att vinsten kan ge ringar på vattnet, att vi får ett mer fördomsfritt och inkluderande samhälle.

Jag blev faktiskt lite förvånad när framträdandet diskuterades efter kyrkkaffet igår. En del var förstås kritiska, men det var också de som menade att de – och kyrkan – behövde börja tänka på ett nytt sätt.

Elvy kom på att hon faktiskt hade sett ESC ett par gånger. En tid hade hon en kanal som sände finalen och så hade hon varit i England någon gång och sett den.

Vi kör ner till Uppsala på onsdag, Elvy skall konferera med inredaren för att förhoppningsvis få tapetserat och målat innan sommaren. Jag har, efter påtryckningar från Rickard och Pierre, lovat att ansluta mig till dem i Oslo på fredag och följa med till Geilo en vecka. Sen måste jag hem och jobba.

Elvys väninna Alice kommer till Sverige vid midsommar. Hon vill se sig om lite i Hälsingland och sen resa till Norge tillsammans med Elvy för att se var hennes norska förfäder kommer ifrån. Jag får väl resa dit och vara guide tillsammans med Rickard.

Björnfrossa i Hälsingeskogarna.

Det blev mer än gitarr igår kväll. Bengt-Göran hade med dragspelet och några av Elvys vänner hade för säkerhets skull tagit med egna campingstolar. Vi var faktiskt tolv personer här. ”Hela lärjungaskaran” sade någon men då uppstod genast en diskussion om vem som kunde vara Judas. Man enades till slut om att tolv skulle ses symboliskt. Huset höll, även om taket lyfte sig när vi sjöng några av de gamla väckelsesångerna. Bengt-Göran är en riktigt skicklig dragspelare. Han kan spela i pp och han kan ha en egen stämma på dragspelet när andra sjunger flerstämmigt. De här människorna har sjungit och spelat hela sitt liv och besitter en fantastisk bredd både i kunnande och repertoar. Sen fick jag berätta om vår lilla kör och fick lova att sända över de båda CD som vi spelat in för att själva kunna höra hur det låter. Pierres mamma och syster tycker att det låter riktigt bra. Hans bror har också fått dem men honom har vi inte hört något från. Han är ju en exceptionellt upptagen man.

Det finns björn här i trakterna. I Homnabo, som ligger en dryg mil fågelvägen härifrån, så blev en 80-årig man som var ute för att fiska anfallen av en björn idag. Han råkade komma mellan björnhonan och hennes unge. Han blev biten i örat och i ena axeln. Enligt de som begriper sig på sådant här, hade han ändå en enorm tur. Sen har man iakttagit en fjolårsunge som troligen inte har någon björnhona i sällskap lite längre bort mot gränsen till Dalarna. Man påstår också att får blivit rivna av varg någonstans mellan Ljusdal och Delsbo, men sakkunniga säjer att det troligen är en hund som är den skyldige. Det finns flera vargrevir här, men det lär vara i gränstrakterna mot Dalarna. Sen finns det en och annan varg, oftast unga hannar som ger sig iväg för att försöka hitta honor och det lär vara de som råkar illa ut i trafiken. En varg dödades på E4 vid Söderhamn för ett par veckor sedan. Elvy säjer att hon inte har något minne av att det varken fanns björn eller varg här i trakten när hon växte upp, däremot fanns det lodjur.

Idag har vi gått en riktig långpromenad, har inte sett några rovdjur men däremot en älgko med kalv.

Rickard ringde nu på förmiddagen och berättade att han och Pierre reser till Norge nu i veckan. De kör upp till Kiel och tar båten till Oslo på torsdag och tänker sen vara med på 17-majfirandet där innan de kör upp till Geilo. Sen stannar Rickard och Pierre på Geilo över sommaren.

Det amerikanska paret som funderar på att slå sig ner i Ticino reste hem igår. De har sett på flera hus, men behöver förstås skaffa sig uppehållstillstånd först innan de letar på allvar. Men de är övertygade om att de skall flytta hit. När det gäller människor med eget kapital som slår sig ner här, är det ju inga problem...

Och i kväll är det finalen i Eurovisions... vad heter det egentligen? Elvy ser fram emot det, hon har inte sett detta spektakel sedan hon flyttade till Kanada. Vinner Sanna Nielsen eller skäggiga damen? Det vet vi om några timmar...

Fredagsrapport.

Det är roligt att vara i Hälsingland igen, trots att det är kyligt och att det t o m har fallit lite snö. Eller rättare sagt snöblandat regn. Elvys vänner hade sett till att vattnet blivit inkopplat och att huset blivit uppvärmt. Vi hade bara att tömma bilen och se till att komma i ordning. Nu skall Elvy tala med ägarna om att överta huset innan årsskiftet, hon vill absolut äga det och det kan jag förstå. Det som hänt under de två sista åren, sedan den tredje maj 2012, det är ett resultat av mormors böner. Men hon hade nog aldrig kunnat föreställa sig att Elvy skulle köpa sitt barndomshem. Hon hade bara förhoppningar om att vi skulle få kontakt igen.

Ni som följer min blogg, ni vet ju vad som hänt och jag vet att för de flesta av er, så kan ni se allt som ett bönesvar. Jag tänker på det gång på gång, det där sekundsnabba mötet på Oxford Street, den gamla damen som kom och hälsade på mig på kyrkogården en kylig dag i oktober och som genom det hon sa, att Elvy varit vid graven på mormors hundraårsdag också bekräftade att det måste varit Elvy som jag sett i vimlet på Oxford Street. Rickard och Dwight skaffade professionell hjälp (tvingade på mig!) för att finna Elvy och sen hur vi två, mor och dotter som inte träffats på trettiofem år har funnit varandra igen. Och att Elvy på mer än ett sätt har hittat hem igen. Gud hör bön även om svaret dröjer. Det var inte rätt tillfälle förrän nu.

Vi har jobbat på bra för att få i ordning här. Elvys vänner har lånat ut diverse möbler från sina förråd, det finns gardiner överallt och lampor. Det är en sagolik blandning av tidsepoker, stilar och kulörer. Det är så charmigt, men Elvy kommer naturligtvis att skaffa egna möbler efter hand. Jag anar att det blir en del auktionsbesök under sommaren.

Vi har fredagsstädat och invigt den nya dammsugaren, för strax kommer Elvys vänner hit. Maj har med sig gitarren och jag hoppas att det förutom kaffe och smörgåstårta blir ”stugmöte.” När Elvys ”gamla” vänner samlas så brukar det bli mycket sång. Jag älskar de här gamla sångerna!  

En innehållsrik vecka.

Nu är det en vecka sedan jag skrev något här. Vad har hänt sen dess? En hel del faktiskt.

Elvy har köpt bil , det blev en Volvo XC60, men den kan inte levereras förrän i juni. Tills dess har hon en hyrbil.

Inredaren som kom i måndags hade ett par pärmar med arbetsprover och Elvy blev nöjd med vad hon såg. Hon verkade förstå hur Elvy ville ha det, sparsmakat nordiskt matchat med de antika möblerna som hon har med hit.

Vi åkte till Stockholm i tisdags, vädret var inte det bästa men vi ägnade oss åt slottet och shopping för att uttrycka det i koncentrat. Elvy var med hos Gudrun Sjödén. Hon tyckte att jag (möjligtvis) passade i sådana kläder, men det var uteslutet att hon skulle göra det. Jo, det förstod jag, men till slut blev det i alla fall lite dukar och handdukar i stram gammaldags stil, perfekta att ta med till landet. Nåja, vi hade allt med oss rätt många kassar när vi åkte tillbaka till Uppsala. Det finns ju fler butiker.

Sen var det valborg och vädret var inte det bästa, men vi började med att se på forsränningen i Fyrisån, sen var det sång vid Gunillaklockan och klockan tre var det mösspåtagning. Anita anslöt sig till oss då och hon och Elvy hade studentmössor som en gång i tiden varit vita. Det var det inte så mycket fylla och bråk som vi hade befarat, det var värre förra året - enligt Anita. Vädret gjorde väl sitt till.

Första maj var vi medbjudna till en av Anitas vänner som bor ute på landet, någonstans i närheten av det beryktade Knutby. Hon har inrett en restaurang i ett gammalt magasin, men tar bara emot slutna sällskap för närvarande. Hon har fått bidrag för landsbygdsutveckling, men har inte fått ordnat med allt kring restaurangköket ännu så hon kan inte marknadsföra den. Men det verkar som om folk känner till stället i alla fall, när vi var där så... ja, jag vet inte vad definitionen på slutet sällskap är men det var gott om gäster, en del åt och andra nöjde sig med kaffe och nygräddade våfflor.. Maten var utmärkt, den var förstås lokalt producerad och primörerna hade hon själv dragit upp i ett växthus.

Fredag förmiddag ägnade vi åt samråd med inredaren och på eftermiddagen var vi ute och handlade. Elvy har med en finservis, bestick och glas till den men naturligtvis inget vardagsporslin, inga redskap eller kokkärl. Hon hade fått tips av Anita om en outlet vid Örsundsbro, det ligger halvvägs till Enköping. Där fanns det ”märkesvaror” och vi räknade ut vilka kastrullstorlekar som man kan behöva, vilka redskap som borde finnas och så köpte Elvy vardagsporslin, glas och bestick. Och lite annat... Ja, det blev ganska mycket faktiskt.

Vädret var ju inte så lysande men lördag förmiddag tog vi en kylslagen promenad till våningen, det var några saker som Elvy funderade på. Vi mätte och markerade med maskeringstejp på golvet. Sen var vi både på Ikea och en stormarknad och handlade. Det är inte nog med att Elvy behöver saker till sitt nya hem, hon behöver ha med en hel del till sitt ”gamla” hem också.

Söndag tog jag tåget till Stockholm för att träffa Isabelle och Janne som jag bodde granne med på Sandhamnsgatan för en evighet sedan. Det var länge sen vi träffades, troligen fyra år sedan. När man inte träffat någon på länge, så kan det lätt bli krystat. Man avverkar snabbt några självklara samtalsämnen och sen vet man inte vad man skall säja. Så är det inte med dem, det känns som om det på sin höjd var ett halvår sedan vi träffades. Nu skall det väl säjas att både Isabelle och jag bloggar, så har vi faktiskt skaplig koll på vad vi har för oss.

Idag var den stora dagen när flyttbilen skulle komma. Den kom punktligt, det verkar som om allt har klarat resan bra. Det kommer att bli mycket bubbelplast och frigolit när allt är uppackat! Inredaren kom en stund på eftermiddagen och såg på de möbler som fanns med i flyttlasset och nu förbereder vi oss för att köra till Hälsingland i morgon. Det ser lite lurigt ut med vädret, men det skall nog gå.

Nu är jag i Uppsala.

Jag kom till Uppsala vid fyratiden. I Zürich var det försommar och här är det vår med skir grönska, buskar och träd som just håller på att spricka ut. Jag var så trött på att sitta stilla så Elvy och jag gick en tur längs Fyrisån och runt domkyrkan och slottet och nu har vi ätit middag. Det blev lax med ”kryddtäcke”, gratinerade potatisrosor och diverse primörer.

Vår ”konsert” blev mycket uppskattad och jag tycker nog att alla våra sånger lät riktigt bra.

Vi började med Jesus Folk, Lisa presenterade oss och sen berättade Dwight om vår resa och hur kören hade växt fram från odisciplinerad allsång och djärva försök att sjunga barbershop till vad den är idag. Dwight hade gjort i ordning ett bildspel och vi sjöng våra ”båtsånger”. Sen sjöng vi våra andra sånger och Pierre fick förstås sjunga If the Spirit says go. När vi blev avtackade så blev vi tillfrågade om vi kunde sjunga Jesus folk en gång till och då sa Dwight att det var under förutsättning att de sjöng med i refrängen. Så det blev riktigt bra tryck i lokalen, trots att det var lågt i taket där, till slut stod vår publik upp och sjöng med. Vi höll på i en och en halv timma och vi fick mycket positiv respons efteråt, det var riktigt roligt, inte minst för Diana och Yves. De andra åkte sen med till Biel för att övernatta där. Jag fick skiljas från dem för att åka till Zürich, jag skulle ju ta planet hit till Uppsala vid lunchtid idag.

I morgon skall Elvy till Bilia och prata Volvo, hon har redan varit och provkört en modell som heter XC60. På eftermiddagen kommer en inredare och ser på våningen, efter moget övervägande så har Elvy bestämt sig för att ta professionell hjälp, inte minst därför att hon vill tillbringa sommaren uppe i Hälsingland. Då är det en fördel om våningen är beboelig när hösten kommer.

Och det blev inget med mitt bilköp. Jämfört med min Santa Fe, så kändes Outlandern väldigt baktung. Bilbyte får bli ett höstprojekt, när vi kommer hem från vår kanalresa.

Vi kanske åker till Stockholm på tisdag, det beror på vädret. Sen är det valborg och första maj och på fredag hade Elvy tänkt att vi skulle inhandla lite av livets nödtorft (kaffemaskin och balkongmöbler). 

Nya vänner!

David körde ner till Lugano och hämtade Jennifer och Nigel på förmiddagen och sen körde de runt i Locarno och när det var dags för lunch så kom de hit medförande pizzor. Vi tog en promenad på Monte Verita och David levererade en livfull skildring av vad som hänt där en gång i tiden. Därefter våldgästade vi Regula för en kopp kaffe och sen tog David med dem på en promenad i gamla stan. Pierre, som just nu jobbar vid Verzasca Dam, tog ledigt vid lunch och åkte hem och lagade middag istället. Det är förresten Pierres sista uppdrag, han är ledig tills han åker iväg till Norge om två veckor.

Verzasca Dam är alltså den 22o meter höga fördämningen vid Lago di Vogorno, berömd för att den figurerar i inledningen av James Bondfilmen Golden Eye och för att när den var just färdigbyggd så började en oförklarlig seismisk aktivitet vid dammen. Man fick panik, tömde sjön och den seismiska aktiviteten upphörde och inget hände när man fyllde på sjön på nytt. Men det har sedan dess varit seismisk aktivitet vid ytterligare ett par tillfällen. Dammen ligger så nära tättbebyggt område nära Lago Maggiores östligaste del, att den övervakas extra noga. Skulle den brista så är katastrofen ett faktum.

Vi var alla bjudna på middag uppe i Orselina och det blev en improviserad, men jättetrevlig tillställning. Jennifer och Nigel Johnson har haft ett företag i Albany som de nu har sålt till någon större koncern och deras hem där ligger ute till försäljning. De hade jobbat med formgivning av förpackningar och då hade de naturligtvis mycket att prata med Julia, Leo och Stephan om. När vi skildes åt, så sade de att det kändes nästan som om de redan hade flyttat hit. Nu hade de bokat en resa till Rom idag, men räknade med att komma tillbaka hit och ta reda på lite mer om hus här i slutet av nästa vecka..

Oväntade roliga möten.

Igår hände det något kul. David var i Lugano och när han uträttat sitt ärende passade han på att äta lunch. Det kom in ett par där som jobbade hårt med att försöka tala italienska med servitören när de gjorde sin beställning. Medan de väntade på maten så ringde Davids mobil, det var Pierre och de bytte bara några ord på engelska. Då kom mannen fram till Pierre med menyn och sa ”jag hör att ni talar engelska, kan ni berätta för oss vad det är vi har beställt. Min fru är orolig för att det är kanin”. David kunde försäkra honom om att det inte var kanin utan en rätt med kyckling och fänkål. Sen flyttade han över till deras bord och då berättade de att de kom från Albany och just hade sålt sitt företag och funderade på att flytta till Schweiz. Mannens förfäder hade flyttat tilll USA från Genèvetrakten i början av 1900-talet och hans fru hade förfäder som kom från Tyskland. ”Så vi känner oss om européer”, sa mannen. De ville förstås veta hur det var att bo i den här delen av Schweiz. De hade redan besökt områdena kring Genèvesjön och hade snabbt kunnat konstatera att där var det lite väl dyrt att slå sig ner. De var först och främst ute efter att byta klimat, de var tydligen rätt uppgivna efter de senaste vintrarnas snökaos i nordöstra USA.

David berättade hur det var att bo i Ticino och att huspriserna här ligger lågt jämfört med sydvästra hörnet av Schweiz och att det faktiskt var lite lägre priser i Locarnoområdet än i Lugano. Och så erbjöd han dem att komma med på en rundtur häromkring, vilket de skall göra idag. Sen är vi inbjudna på middag uppe i Orselina, David tyckte att det kunde vara trevligt för dem att träffa andra ”invandrare” här.

Nu är påsken över för den här gången.

Vi har haft en vecka med mycket regn och rätt blygsamma temperaturer. Som tur var, så blev det uppehåll och solsken påskdagens morgon och förmiddag. Då var vi uppe i en bergsby på den italienska sidan av sjön där man klockan sju på påskdagsmorgonen uppför ett spel om den öppna graven och sen bjuder man på bröd och vin - men det är inte någon symbolisk nattvard som jag förstår det - och därefter är det mässa utomhus. Det var några år sedan vi senast var där och numera har det här blivit en riktig turistattraktion. Vi förväntas sen skänka en slant som tack för förtäringen och det är lite kul, de har hängt upp en gryta i en trefot så det är lite julgryta över arrangemanget. Eller påskgryta.

Vi körde härifrån halv sex, och tur var nog det, för det var inte lätt att finna en parkeringsplats för bilen. Det var många som hade kommit dit i husbilar och övernattat. Själva spelet är inte så märkvärdigt, man har en plats där det finns en liten naturlig grotta i bergväggen och en stor sten som råkar finnas alldeles intill och så följer man bibelberättelsen troget men omger den med mycket sång.

Det är alltid problem med parkering när det är något som händer uppe i bergsbyarna. Utrymmet för parkeringsplatser är av naturliga skäl högst begränsat och många bilar hänger nästan ut över vägkanten. Jag skulle aldrig våga parkera så.

När vi köat oss ner från berget, så åkte vi upp till Orselina och åt frukost i det fria. Utsikten över sjön från D&P:s hus är makalös och huset ligger så högt upp att man inte märker diset nere vid vattenytan.

För en del år sedan, när en av etapperna i cykeltävlingen Tour de Suisse gick via Grimselpasset, så hade åskådarna parkerat på vägrenen vid ett stup och då gav marken vika och ett halvdussin bilar trillade ner, djupt ner. I år startar Tour de Suisse den 14 juni med ett individuellt lopp i och omkring Bellinzona och nästa dag går turen upp genom Leventina - på den gamla vägen förstås - och sen skall de ta sig över Gotthard, Furka och Grimsel samma dag och därefter är det en del långa utförslöpor innan dagens mål, Sarnen. Etapperna går sedan mot det nordöstra hörnet av Schweiz för att fortsätta västerut mot Jura och sen ner mot Rhonedalen för att den 22 juni komma till målet i Saas-Fee. Den sista delen av tävlingen, ca 100 km från Martigny till Saas-Fee måste vara en riktig plåga, bara uppför hela vägen...

Idag har det varit gråväder och en hel del regn så vi tröstade oss med att äta lunch på Da Marcello och sen var vi uppe i Orselina och övade lite extra med Diana och Yves inför lördagens stora begivenhet.

Den kommande veckan skall jag ägna mig åt att städa och t o m röja lite här hemma. Sen reser jag direkt till Zürich efter vårt framträdande i Olten och till Uppsala på söndag. Då får jag tillfälle att vara med om valborgsfirandet i Uppsala. Elvy kommer till Sverige på onsdag morgon och hennes flyttlass kommer på förmiddagen den femte maj. Det är mycket spännande som är på gång!!!

Solig söndag

Det kom ett mail från Elvy, allt hade gått perfekt, flyttkarlarna var noggranna och försiktiga, containern räckte till och nu har hon bara att ta vara på det som skall med på flyget. Hon får ha två väskor med 70 lb i vardera, det blir alltså drygt 60 kilo bagage, det blir en hel del! Hon flyger från Toronto via Newark och landar på Arlanda morgonen den 23 april. Sen skall hon träffa mäklaren på förmiddagen den 25. De skall göra en sista inspektion av våningen och därefter går de till banken tillsammans med säljarna. Det har visst varit lite strul med bankerna, den bank som Elvys bank i Kanada samarbetade med i Sverige var inte den bank som hon ville ha, men nu har det ordnat sig.

Nu ser jag fram emot tre saker, först att det blir påsk, sedan vår ”konsert” på konferensen i Olten, och att resa till Uppsala. Jag stannar ett par veckor i Sverige, vi får se om det blir inredningsjobb eller resa till Hälsingland.

Men så är det en sak till, jag måste byta bil. Det där har legat och skavt ett bra tag nu. Jag var och såg på en Nissan Quasqai för ett tag sedan, men den var inte riktigt i min smak, lite för tam. Nu berättade Yves att en kille på hans jobb skall flytta till England och han har en Nissan Outlander som bara gått 8000 km, köpt i november -13. Den är väl lite mer min stil. Jag skall provköra bilen nu i veckan så får vi se. Allt jag vet just nu är att den har dieselmotor, manuell sexväxlad låda och är silvermetallic. Så långt låter det ju bra.

Idag var vi hos Regula för vår samling och gemensam lunch och sen körde vi bort till båthamnen i Locarno och tog en tur med D&P:s båt. Vi seglade inte, det var så gott som vindstilla och även om vattnet fortfarande är iskallt, så var det varmt i luften och därför också lite disigt. Vi tog oss till Brissago, där vi fikade och så vände vi hem igen. Så nu är årets premiärtur avverkad.

Måndag och tisdag skall jag ägna åt en sista översyn av mitt arbete, sen är det klart – två veckor innan deadline. Jag är mycket stolt över mig själv. Det kan väl vara tillåtet?

Övningshelg igen!

Nu ser jag att det kommer att fungera med den deadline som jag själv satt för mitt jobb, klart den 16 april. Jag har tre rätt korta avsnitt kvar och så en ordentlig genomgång av mitt arbete. Skönt!

Är det fint väder, så är det 18-20 plusgrader, men regnar det så sjunker temperaturen med tio grader ungefär. Nu har vi en period med fint väder framför oss, hoppas att det håller i sig över påsk.

Den här helgen har vi haft vi vår efterlängtade övningshelg. Ja, vi har verkligen längtat efter att komma tillsammans och sjunga, det var ett tag sen sist, i november förra året. Och nu har vi två nya medlemmar, Diana och Yves. Pierre har redan övat lite med dem, så de känner till det mesta av vår repertoar. Diana är ett välkommet tillskott till tjejkören, Yves har inte någon erfarenhet av stämsång, så han får jobba lite mer för att passa in i den expanderande barbershoppen. Han har en riktigt snygg baryton så med lite träning kommer han att bli en tillgång för dem.

Vi hade inget nytt på repertoaren den här gången, det har gått så lång tid sen vi sist samlades att vi behövde gå igenom våra sånger igen. Nu har vi alltså blivit tolv stycken (6+6) och det är ju tur att det stora vardagsrummet hos D&P hade “cathedral ceiling”. Inspirationen kom verkligen över oss när vi hade samlats uppe i Orselina på fredagskvällen. Och då kom Dwight med den stora nyheten – vi har blivit inbjudna att sjunga på en ekumenisk konferens i närheten av Olten den 26 april och nu ville han veta hur många av oss som kunde vara med. Det var alla... Nu är det här inte något stort evenemang, de räknade med 50-75 deltagare och vi skall alltså stå för “underhållningen” lördag eftermiddag. Dwight tänker sig att vi kan berätta om hur idén om den här kören föddes under vår kanalresa maj 2012 och kanske visa några bilder från den under tiden som vi sjunger. Under lördagen koncentrerade vi oss därför på det som kan betraktas som “säkra kort” och det som kan knyta an till kanalfärden. Dwight ville absolut ha med “Climbing up the golden stair” där han ändrade “climbing in the light” till “climbing in the flight” - alltså slusstrappan. Yves och Diana tyckte att texten var lite jobbig, men efter några privatlektioner så går det nog bra. David framhöll att det finns engelska texter som är betydligt svårare – och så tog han upp I´ll go in the strenght of the Lord... En garanterad tungvrickare.

Vi fick verkligen skärpa till oss, för något mer tillfälle att öva blir det inte innan den 26 april. Vi börjar nog med Jesus Folk, sen blir det i någon lämplig ordning och urval som Dwight får göra upp; Climbing up the golden stair, Rock of ages, There´s a golden harp in Glory, Shall we gather, Love lifted me, His love remains the same, I´m bound for Canaans shore, With Christ in the vessel, To be like Jesus och så får Pierre förstås framföra sitt bravurnummer If the Spirit says go. Dwight försökte övertyga Rickard och mig om att vi skall sjunga Susen av regn, men jag vet inte... Dwight vill ha med ett lite mer internationellt inslag också. Hm. Vi sa att om Pierre åtminstone kan få till en godtagbar översättning av kören, så skulle vi tänka på saken. Han har lovat att översätta den till engelska i ett par års tid nu, jag har gjort en exakt översättning av texten, men den går ju inte att sjunga. Jag har inte den poetiska ådra som behövs för sådant.

Nu är Elvy inne på upploppet med sin flytt. När hon mailade mig senast, så hade hon tagit en paus i vindsröjningen. Hon väntade på två karlar från en charity shop som skulle ta hand om det som de ville ha och sen köra resten till någon återvinningsanläggning. Böcker är packade, porslin och glas vilar tryggt i därför avsedda lådor och de tavlor som hon vill ha med, är professionellt inpackade i speciallådor och plast. Två av målningarna har hon t o m fått begära utförseltillstånd för. Och så har hon skänkt tre målningar till ett museum i Toronto. De är alltför stora för att passa in i hennes nya våning i Uppsala och dessutom hör de hemma i Kanada för det är verk av två av 1900-talets stora kanadensiska konstnärer.