Och så blev det lite jobb...

Vi fick ett par trevliga dagar uppe i Lavizzara. Vädret var helt ok, kom man upp ur dalen så fläktade det behagligt. Men vi besteg inte Pizzo di Brünese den här gången heller. Det var för varmt.

När jag satte på min laptop måndag morgon fanns det ett mail från Erik. Det började SNÄLLA med stora röda bokstäver. Han hade ett jobb som det var bråttom med  och undrade om jag möjligtvis kunde åta mig det. Jag tvekade lite men mailade tillbaka och sade att jag kunde göra det, men sedan blir det inget mera innan jag börjar jobba i slutet av augusti. Men nu är det gjort – skall bara läsa det en sista gång i kväll innan jag sänder det. 

Nu skall jag bara ta det lugnt, läsa ett par böcker som blivit liggande och så skall jag umgås med mina vänner. Idag har det bara varit +22 och det har faktiskt kommit en liten regnskur men de närmaste dagarna ser det ut att bli betydligt varmare.

Kort meddelande

Värmen är på väg tillbaka, fredag – söndag kommer det att bli minst +33. Det som anges i prognoserna gäller vid en mätstation ovanför Monte Verita, längre ner på sluttningen mot sjön kan det bli betydligt mer. Och det är där jag bor...

Men nu har Leo ordnat med en weekendutflykt. Vi kör upp till Lavizzara fredag eftermiddag. Lavizzara ligger högt uppe i bergen, norr om Locarno. Där har en katolsk ungdomsförening ett hus som sällan används. Vi har varit där tidigare. Intressant natur, bra vandringsleder och om det inte blir alltför varmt så kanske vi tar oss upp på Pizzo di Brünese 2500 möh.

Jag fick mail från nättidningen nu på morgonen, de beklagade att jag tackade nej till jobbet.

Annars var det väl inget särskilt att berätta. Jo, jag lär varken få se bronsmatchen eller VM-finalen, men det får jag väl leva med.

Hemma igen!

Tidig frukost och sen startade jag klockan sju. Trafiken flöt väldigt segt ända ner till Ulm. Vädret var idealiskt för bilkörning, molnigt och lite drygt +20. Efter Ulm gick det lite snabbare men då började det hända saker, kökrock med sju fordon inblandade (enligt trafikradion), en trailer som lagt sig över halva vägen och en ”vanlig” kollision med både polis, ambulanser och bärgare. Sista incidenten var att det låg en massa virke på vägen vid uppfarten mot San Bernardino. Det var bara att vänta tills det kom en bil med två karlar som samlade ihop stockarna så man kunde komma förbi. Men då var jag ju nästan hemma.

Det var skönt att komma hem. Jag tömde bilen och kollade kylskåpet. Regula hade lovat att köpa hem det mest nödvändiga vilket var ganska mycket. Frysen däremot, den var avstängd och det var nog bra. En frys utan innehåll hade fått jobba ordentligt under värmeböljan.

Jag var förstås jättetrött och somnade redan vid nio, vaknade kvart över åtta på morgonen och kände mig nästan lika trött som igår kväll. Men det har rättat till sig lite nu.

Igår när jag kom hem var det +33 på husets nordsida, men i natt sjönk temperaturen påtagligt, +20 när jag vaknade. Under förmiddagen har det faktiskt kommit en regnskur och det känns rätt behagligt nu. Från fredag stiger temperaturen igen.

Nu har jag läst anställningskontraktet och allt verkar vara ok så jag signerade det digitalt. Vi skall träffas några dagar i slutet av augusti och dra upp riktlinjerna för vårt arbete. ”Vi” det är tre distansjobbande personer som har huvudansvaret för att projektet fungerar och så har vi två experter att använda vid behov och en av våra chefer. Hon har ansvar för kontakterna med beställarna. Allt verkar vara väl organiserat och nu börjar jag se fram emot att börja jobba – men det blir som sagt först i slutet av augusti. Tills dess har jag sommarlov. (Inte semester.)

Idag har jag talat med rektorn, han förstod att jag gärna ville arbeta med det här projektet, nättidningen har fått ett mail där jag berättar att jag har fått ett annat jobb. Jag undrar om de kommer att höra av sig.

I kväll blir det fotboll. Vågar man hoppas att Sverige vinner? Hur som helst så blir det ju - om inte VM-final -  så en bronsmatch.

Kiel - Fichtenau

Dagens etapp fungerade utan större problem, även att köra genom Hamburg. Sedan var det ett och annat vägarbete, två bärgningar och en våldsam, men snabbt övergående åskskur. Trafiken var inte så tät som jag hade befarat och temperaturen höll sig mellan +25 och 30. Inget problem så länge man sitter i bilen och AC:n fungerar.

Jag startade dagen med frukost på båten, sedan har jag haft två fikapauser och nu när jag kom fram till mitt nattlogi, ett Gasthaus i närheten av Fichtenau, så har jag fått en god, vegetarisk middag. Idag har jag kört 702 km, faktiskt längre än jag hade vågat räkna med.

Jag har haft gott om tid att fundera på de tre jobbalternativ som jag har – nättidningen. skolan och förlaget. Hur jag än vrider och vänder på för- och nackdelar så blir förlaget det bästa alternativet. Det som är negativt med nättidningen är att det jobbet medför så mycket resor och så känns det lite pirrigt att hoppa på ett sådant erbjudande då jag inte har någon traditionell journalistutbildning. Skolan är en underbar arbetsplats, mycket bättre än sitt rykte. Jag gillar verkligen att undervisa, men här har jag ingen formell kompetens att falla tillbaka på och det kan bara bli tillfälliga jobb. 

Återstår alltså förlaget som erbjuder mig ett distansjobb som påminner om min allra första uppgift där för snart tjugo år sedan. Mer kan jag inte berätta om det nu. En fördel är förstås också att jag kan alternera mellan Sverige och Schweiz ungefär som jag vill.

Märkligt att erbjudandet kom just nu, faktiskt i sista minuten. När jag kommer hem i morgon skall jag läsa anställningskontraktet och sedan lär det nog bli ett ”ja”. Rickard ringde nyss och frågade hur långt jag hade kommit och när jag berättade om mina jobbfunderingar så skrattade han och citerade en norsk sång ”det som ser umulig ut har Gud en løsning på”.

Nu är det snart tid att sova, jag vill komma iväg tidigt i morgon, frukosten här serveras redan från halv sju. Jag tror att jag har ungefär 450 km hem till Ascona.

Västlig vind, 12 m/s

Nu är vi på väg söderut från Göteborg. Det blåser rätt rejält från väster, inte så att båten gungar, men lite väl mycket för att stå ute på däck.  Därför sitter jag inne med ett glas apelsinjuice och min laptop. Det är mycket folk på båten.

När jag körde söderöver i fredags ringde min telefon, det var till min stora förvåning Erik på förlaget. Vi har inte talats vid sedan jag slutade jobba för dem. Han frågade om jag hade jobb, jag berättade att jag hade två erbjudanden att ta ställning till och då undrade han om han fick förvirra mig med ett tredje. Vi pratade mera när jag kommit fram och jag kände att hans erbjudande, även om det bara gällde arbete för cirka 10 månader, löser en hel del ”problem” för mig. Jag slutade jobba för dem när jag fick ett vikariat som lärare förra våren. En anledning att jag slutade, var att de ville att jag skulle vara på förlaget en månad varje kvartal och det kände jag inte för. Nu skulle jag vara i Stockholm ett par dagar då och då, men inte alls i den utsträckning som det skulle blivit tidigare.

Sedan dess har jag haft en hel del att fundera på. Det finns stora fördelar med att jobba på distans för dem, om jag är i Sverige eller Schweiz spelar ingen roll. De har alltså ett projekt som skall pågå från slutet av augusti och minst tio månader framåt. Ett intressant projekt dessutom.

Jag har ju varit hos Lotta och Dwight sedan i fredags kväll och vi har manglat de olika erbjudandens som jag har  -  fram och tillbaka. Nu lutar det nog mot att jag tackar jag till Eriks erbjudande. När jag kommer fram till Kiel i morgon bitti, skall jag ringa Erik och be att de mailar förslaget till anställningskontrakt och så lämnar jag besked när jag kommer hem till Ascona.

Jag borde förstås tala om att det var så trevligt att vara tillsammans med Lotta och Dwight i deras fina hus och lummiga trädgård. Och så har det ju varit fotboll... De är inställda på att tillbringa sommaren, d v s  3-4 månader i Sverige och resten av året i Ronco, som ligger några kilometer väster om Ascona.

Nu skall jag se om det finns något att äta, jag är faktiskt lite hungrig.  Ingen middag eller buffé utan bara en macka eller något sådant. Sen blir det tidigt i säng, eller rättare sagt ”i koj”. Det kan bli en lång dag i morgon.

Kort uppdatering.

Sjutton grader här och trettiosju i Ascona. Plus att det är vindstilla där. I morgon skall det bli ännu varmare, men sedan sjunker temperaturen med någon grad. De som kan, har tagit sig upp i bergen, där är det omkring +25 och en lätt bris.  

 I morgon spelar Norge mot England i Le Havre. Det kommer väl inte att bli den mest extrema värmen där. Jag undrar hur man hade hanterat situationen om matchen skulle gått i Lyon. Där kan det bli uppåt fyrtio svettiga plusgrader.

Om ett halvår är det jul och då har vi inga sådana problem.

I morgon förmiddag kör jag söderut, till Lotta och Dwight, tar färjan från Göteborg söndag kväll och räknar med att i bästa fall vara hemma i Ascona tisdag kväll. Annars blir det på onsdag.

London söndag eftermiddag.

Mina förhoppningar att det skulle klarna lite om Brexit har inte infriats. Allt handlar om Boris Johnson. Skall man tro på vad tidningarna skriver så är han av samma skrot och korn som Donald Trump. Bråk med flickvännen, bråk med rådgivarna, många besynnerliga uttalanden och inte minst rent lögnaktiga påståenden. Vi får väl vänta tills valet till premiärminister är klart, sedan kanske det kommer nyheter om Brexit med lite mer substans. Jag upplever att just nu håller folk här andan.

Några som inte bara håller andan utan också oroar sig är Margaret och Kevin i Saffron Walden. De är båda utbildade trähantverkare och startade för drygt tio år sedan ett eget företag som specialiserat sig på renovering av fast inredning i gods och herresäten. De har hur mycket som helst att göra. Många av de här stora husen har köpts upp av penningstarka utlänningar, inte minst ryska oligarker som har råd att få husen i gott skick. Det tycks finnas hur mycket träpaneler och svarvade trappräcken som helst att renovera. Det finns inte tillräckligt med kunnigt folk för sådant arbete i England, utan de har anställt fyra litauer som är skickliga hantverkare. Nu är bara frågan om de kommer att få stanna efter Brexit. Så som det antyds, skall rätten till arbete i UK för innevånare från de ”nyaste” EU-länderna prövas först och enligt speciella, strängare regler.

Nu varnar man för extremt höga temperaturer i södra Europa och det ser ut som om det nästa vecka kommer att bli uppåt trettiofem grader i Ascona. Tillfälligt, står det så jag hoppas att det blir mer normalt väder när jag kommer hem, vilket lär bli någon av de första dagarna i juli. Jag lämnar London i morgon förmiddag, stannar i Hälsingland ett par dagar och sedan hälsar jag på hos Lotta och Dwight innan jag kör till Göteborg f v b Kiel.

Jag skall lämna besked om jag vill ha jobbet på nättidningen senast den 5 juli. Nej, jag har inte bestämt mig ännu! Det som bekymrar mig nu är att om jag väljer att bo i Ascona, behöver jag resa en hel del. Resa = flyg, annars fungerar det inte. Skall jag bo i Sverige, kan jag lika gärna ta deltidsjobbet som engelsklärare och skriva som freelance för nättidningen.

Jag kan väl hoppas på ett gudomligt ingripande som löser de här problemen, men Elvy säjer att om Skaparen har försett mig med sunt förnuft så borde jag kunna klura ut själv vad som är bäst.

London fredag eftermiddag.

Det blev ett par intensiva dagar på nättidningens redaktion, måndag förhandlade vi om villkoren för mitt arbete och på tisdag var det en temadag om Brexit, med tjugotre deltagare från UK och Irland, alla på något sätt knutna till arbetet med nättidningen. Vi hann också med en intressant föreläsning om ”fake news” – en företeelse som ser ut att sprida sig. Makthavare går i Trumps fotspår och vet att när de osanningar som de sprider hamnar i det totala nyhetsflödet, så orkar man (läsare och granskande journalister) inte gå till botten med att motbevisa att informationen inte är korrekt. Eller direkt lögnaktig. Någon gång händer det, när det är uppenbara vansinnigheter, men för det mesta sugs det in i nyhetsflödet och blir antingen, i bästa fall bortglömt eller värre, till etablerad sanning.

De flesta av deltagarna hade journalistutbildning så jag kände mig lite utanför, jag har bara tre kurser på LSE att luta mig mot. Jag är erbjuden uppdraget att bevaka Sverige, Norge och Danmark. Jag blev överraskad när Danmark kom med, men det blir att läsa på! Man lever i tron att de tre nordiska språken i princip bara är lokala dialekter. Men det skall nog gå bra. Jag skall lämna besked om jag vill ha det, som nästan blir ett heltidsuppdrag, senast den 5 juli, annars så fortsätter vi som förut, jag skriver när det finns något intressant att berätta. Men jag kan inte försörja mig på de arvoden som kommer in på det viset. Ersättningen för det ”stora uppdraget” däremot, den är helt okej.

Återstår bara att fundera på hur mycket jag behöver vara i Sverige, Norge och Danmark, jag vill helst bo kvar i Ascona. Det kommer att bli nödvändigt med en hel del flygresor, det får jag leva med. Får väl försöka ”klimatkompensera” på annat sätt. Hade taket på mitt hus haft lite större lutning hade jag kunnat sätta upp solceller. Elbilar har tydligen en del problem med att ta sig upp i de branta backarna och det finns laddningsstationer, men inte tillräckligt många. Jag får äta ekologiskt och närodlat och slita på mina gamla kläder.

Jag våldgästar hos Lisa och Robbie, men de är just nu i Portugal. Samuel är i alla fall hemma. Han varvar studier i ekonomi och juridik med att skolas in som chef på familjeföretaget. Hittills har Robbie varit styrelseordförande samt senior advisor och hans systerson Peter vd, men nu säjer Robbie att han  med ålderns rätt vill dra sig tillbaka och då skall Peter bli styrelseordförande. Det blir ett stort ansvar för Samuel, företaget sysselsätter just nu 120 anställda och som alla företag inom byggbranschen även ett antal underentreprenörer.

I morgon reser jag upp till Saffron Walden, en fin liten stad belägen strax söder om Cambridge. Mina vänner Margaret och Kevin har ett företag som specialiserat sig på renoveringar av den äldre träinredning som mest finns på slott och herresäten.

Om jag har shoppat? Jo då. TVÅ par skor och ett par böcker.

I kväll är vi bjudna till Peter, han skall grilla vegetariskt på sin altan. Miljötänket sprider sig faktiskt och detkänns bra..

Sommarlov men inte sommarväder,

Skolan är slut och det känns som om sommaren är slut också. Det har varit busväder många dagar nu. I morgon åker jag via Arlanda till London, skall ha möte med nättidningens redaktion måndag – tisdag. Inget vidare väder där heller. Jag stannar minst en vecka i London, skall passa på att resa upp till Saffron Walden och hälsa på Margaret och Kevin.

Det skall bli intressant att följa turerna kring Brexit på plats, nu börjar det hetta till ordentligt – eller också gör det inte det. Boris Johnson verkar inte vara att lita på. Det som känns mest obehagligt är om utvecklingen leder till att det blir oroligt på Irland.

Men det är oroligt nästan överallt i världen - känns det som. Till och med lilla Sverige har haft ett bombattentat. Minnet från den stora sprängningen på Corporation Street i Manchester juni 1996 finns kvar. Jag var i centrala Manchester, körde på en gata en bit från explosionen. Trots det flyttade sig min bil ett par meter på grund av tryckvågen. Jag körde i ilfart hem till Sale och på vägen dit bröt jag nog mot alla trafikregler. 1992 och 1993 var det förödande explosioner i London, vid Baltic Exchange och Bishopsgate.

För att nu inte tala om Breiviks bomb i centrala Oslo.

Sett i det perspektivet kanske bomben i Linköping inte var så ”farlig” men det är illa nog när sådant börjar hända i ett land. Då blir det lätt fler dramatiska händelser. Öga för öga och tand för tand...

Om nu någon undrar vad jag har för planer för sommaren, så reser jag tillbaka från London till Hälsingland, jag har min bil där. Jag kör ner till Västergötland för en kort visit hos Lotta och Dwight i deras sommarhus och sedan blir det den långa resan hem till Ascona. Det underlättar lite att jag kan ta färjan Göteborg - Kiel, men sedan är det ändå en lång väg hem, 1150 km om jag minns rätt. Men jag vill ha bilen över sommaren, vare sig jag nu stannar i Ascona eller reser tillbaka och blir vikarie i skolan. Dessutom vet jag inte hur länge man får ha en utlandsregistrerad bil i Sverige. I Norge är de ganska kinkiga med sådant.

”Vad skall du göra i London” frågade Elvy. ”Shoppa?”

Nej, jag skall inte shoppa. Tror jag. Möjligtvis ett par skor. Elvy säjer att Toronto är världens sko-huvudstad men London kommer inte långt efter. Och jag sliter skor, inte tröttnar på dem utan sliter ut dem. Ett par åkte i soporna härom dagen. Sorgligt men sant.

VART TOG PINGSTEN VÄGEN???

Jag bara undrar, inte ens kyrkfolket verkar tycka att det är en stor högtid längre. ”Annat var det när vi hade annandag pingst också...” Men hallå, är det inte det som skedde och löftet till oss som är det viktiga, inte att det i Sverige tidigare har varit en extra ledig dag?

På pingstdagen kommer den Helige Ande och tills på annandagen har Anden laddat dem som var med i den övre salen så att de vågar sig ut på stan för att tala om vad de har upplevt. De gör det på ett sådant sätt att andra blir övertygade.

Jag var på en gudstjänst ”live” igår och idag har jag lyssnat till pingstdagens gudstjänst från TV. Man talar så försiktigt om pingsten, berättar om hur det var (alla i kyrkan kunde texten lika bra som pastorn) och så var det bra med det. Pastorn i TV han lyckades i alla fall ta berättelsen vidare, till hur de första kristna levde och hur vi kan påverkas av det idag. Alltid något, men det var försiktigt, säkert väl regisserat av TV så ingen skulle bli upprörd.

Jag ställer frågan en gång till – vart tog pingsten vägen?