Vi har varit på utflykt.

Dags att samla mig och skriva något här.

Vi har alltså varit på utflykt. Vi, det är Jen, Nigel, Diana, Yves, Pierre, David, Marlene och jag. Vi fick låna ett hus i utkanten av St Moritz, körde dit i onsdags och kom hem igår kväll. Huset tillhör Nigels grannar, det är stort och har t o m fungerat som pensionat tidigare. Vi hade skaplig tur med vädret, två riktigt fina dagar och bara en eftermiddag med regn. Vad gör man i St Moritz? Det finns turstigar, faktiskt riktigt välskötta och reparerade efter allt regnande, det finns en promenadväg runt sjön, i centrum finns det många exklusiva butiker och prisnivån på restaurangerna är hög. Det säjs att St Moritz har kommit lite i skymundan de sista decennierna och att det är ett lite äldre klientel som söker sig dit. Jag vet inte om det stämmer, men vi såg faktiskt två brittiskregistrerade Rolls Royce, en Bentley och en Jaguar plus en Jaguar med finska skyltar.

Vi köpte med oss mat och lagade själva men var på kafé två gånger. Priserna var i högsta laget men bakverken var superfina och ganska väl tilltagna. När jag skriver att det var dyrt, så jämförde vi med vad motsvarande kostar hemma hos oss i Ticino. Men det var en intressant tur och som sagt, vi hade tur med vädret.

Nu får jag börja samla mig och fortsätta jobba. Jag talade nyss med Elvy och allt var sig likt uppe i Hälsingland utom att en äldre man i Ockelbo antagligen har mördat sin sambo. Nu har kyrkan börjat ha gudstjänster igen, men inte i söndags. Då samlades den vanliga gruppen i uterummet.

Det är fortfarande sommarvarmt här men ganska mulet. Den kommande helgen skall det bli väderomslag och regn.

Lördag kväll.

 

Nej, jag har inte slutat blogga. Men jag har inte haft något särskilt att skriva om. Hyggligt sommarväder, fortfarande semestertider men skolorna skall just börja och nu har man problem med hur man skall hålla covidsmittan borta från skolorna. Jag tror inte att det går.

Nu är praktiskt taget alla som jag känner vaccinerade två gånger, ett par tonåringar har faktiskt fått sin första spruta och nu behöver de bara vänta fyra veckor på spruta nummer två.

Jag vet inte var det kommer ifrån, men någonstans så har man för avsikt att prioritera ”vanliga” patienter om det är fullt på IVA, de som har valt att avstå från vaccination och insjuknar kommer alltså inte vårdas där. Tufft, men hur har det varit tidigare, ”vanliga” patienter har faktiskt avlidit i brist på IVA-plats. Nu för man en diskussion om det är oetiskt att göra denna prioritering. En absolut majoritet av dem som valt att inte vaccinera sig är s k antivaxxare som i sin tur spridit budskapet om den farliga vaccineringen och skrämt upp andra. Man kanske får stå sitt kast.

Och så var det Afghanistan.  Eländes elände och hur kommer det att sluta? Fullt krig mellan IS och talibanerna, som kanske i största hemlighet kommer att få stöd av USA.

Skrivandet flyter på. Det har blivit en hel del mindre utflykter upp i bergen, vi hade tänkt oss att köra upp i Verzasca och vandra. Det är så otroligt vackert där. Men sedan fick vi höra att när vädret är fint, så är det en milslång bilkö och efter Lavertezzo är det hart när omöjligt att parkera bilen.

Det har varit lite obehagligt att läsa om alla dödsolyckor uppe i bergen. Dels beror det på att rasriskerna är större i år än på länge på grund av regnandet, dels också på att oerfarna klättrare har gett sig i kast med alltför svåra klättringsleder. Det är förstås dödsolyckor där varje åt men inte i samma utsträckning som nu.

Planeringen för hösten är att jag skall vara en duktig flicka och jobba på, sedan skall jag resa till Hälsingland i november-och stanna där över jul och nyår. Om man nu får resa in i Sverige. Men dom är inte lika hysteriska som norrmännen.

Lotta och Dwight har varit på Geilo. De hade inga problem med att komma in i Norge via Svinesund men när de har varit inne i butiker eller varit på restaurang så har de fått visa upp sina vaccinationsintyg. Som tur var, hade de dem på papper... En gång blev Dwight tvungen att visa upp sitt pass också.

I morgon samlas vi uppe i Orselina. Vägen dit upp  har blivit lagad, det har varit ras på flera ställen. Först lagade man det provisoriskt och sedan rasade det vid nästa regnväder. Lotta och Dwight är i Sverige, Regula och Annemarie är i Solothurn men sedan tror jag att alla andra kommer.

Long time no see.

 

Det var en dryg vecka sedan jag skrev här, det har bara inte blivit av när det inte händer något särskilt. Åtminstone inte här i Ascona.

Jag jobbar på med boken, har massor av info som måste värderas så det har inte blivit några ”sidor” skrivna, däremot har jag massor av anteckningar som jag måste kontrollera  med info från andra källor. Det är tidsödande men intressant. Det har spridit sig bland folk med intresse för hembygden och historia att jag håller på och skriver och jag har fått en del förfrågningar om när boken kommer ut. Jag kan bara svara att det vet jag inte. Jag vet bara att jag kommer att få den förlagd. Det är en förmån som inte alla kan påräkna.

Jag blev lite orolig när jag hörde att det skulle komma mycket regn över Hälsingland, men det blev ju inte så farligt. Gästrikland fick ta den värsta smällen. Elvy hade inte märkt något mer än att det är en stora sjöar på gräsmattan framför huset och på fälten ner mot landsvägen. Båda husen har s k torpargrund och nu på förmiddagen hade BG kollat tak, väggar och golv med en fuktmätare och det var tydligen lugnt. Regnet hade ändå varit så kraftigt att det hade slagit in vid vädringsfönstren i uterummet men där kan man ju faktiskt spilla lite på golvet utan att det blir problem. Uthuset ligger en liten aning högre än de andra husen och hade klarat sig men i garaget var det blött på golvet. Så den här gången gick det bra. Någon hade kallat det för ett femtioårsregn men jag misstänker att det inte kommer att dröja femtio år tills något sådant här händer igen.

Här har sommaren återkommit. Det har varit några regndagar men inte mer än att det är till nytta för växtligheten. Här skall vi normalt ha sommar minst en månad till, även om kvällarna blir mörkare.

Det har förstås också tagit en hel del tid att ha koll på läget i Afghanistan den sista veckan. Här var det någon politiker som generöst förklarade att Schweiz skall ta emot tiotusen flyktingar. Men det var nog lite förhastat, politisk enighet finns nog inte - just nu i alla fall.

Nu var dagens lunchrast över, åter till arbetet!

 

 

Nu är det allvar!

 

Vädret har blivit bättre, mer sommarlikt. Pandemin har väl gått åt rätt håll. Det var det om detta.

Nu blir det miljö. Wolfgang Hansson, krönikör i Aftonbladet skriver så här;

 

Efter FN:s senaste klimatrapport kan man konstatera en sak.

Vi går med öppna ögon rakt in i apokalypsen.

Alla vet vad som behöver göras men ingen förmår att åstadkomma det.

 

Kommer den här larmrapporten att förändra något? Vanligt folk kanske kör bil lite mindre eller t o m köper en elbil. Vanligt folk kanske funderar två gånger innan de köper en ny soffa. Vanligt folk kanske kollar märkningen i det nya plagget som man tänker köpa och konstaterar Made in China, nej då köper jag inte det. Vanligt folk kanske väljer att äta mindre kött och mer grönt.

 

 Jag är vanligt folk, jag tänker mig för två gånger innan jag tar bilen för att handla. Men så som vädret har varit, så har jag tagit bilen rätt ofta. Jag är vanligt folk, jag tänker numera på vad jag köper och jag kollar två gånger i klädförrådet innan jag köper nytt. Jag är vanligt folk och jag köper betydligt mer frukt, grönsaker och rotfrukter än kött. Och så vidare.

 

Men hjälper det när makthavarna och kapitalisterna först och främst tänker på sin makt eller sina bokslut? Hjälper mina små ”uppoffringar” när Kina är fullt av kolkraftverk som spyr ut rök? De förändringar som måste göras är så stora att politiker som skulle kunna införa dem, med dessa undertecknar sin politiska dödsdom.

 

Det som behövs är globala beslut. Vem skall genomföra dem? En kommande världsregering? Jag tror inte det. De förändringar som måste till är så stora att vi inte förstår konsekvenserna av dem.

 

Men genomför vi dem inte, så kommer största delen av Afrika att inte kunna producera mat till innevånarna, Sibirien kommer att tina upp och skynda på uppvärmningen, stora delar av kustnära områden kommer inte att vara beboeliga på grund av höjningen av havsytan.

Apokalyps, det låter som något ut Bibeln... Johannes uppenbarelse. Ta inte allt som står i den bokstavligt eller kronologiskt. En del är undergångspoesi. Men resultatet av den globala uppvärmningen det blir en apokalyps.

Apokalyptik avser en viss uppfattning om Guds slutgiltiga seger över ondskan vid världens eller historiens slut, domedagen, apokalyps, ragnarök eller dylikt.

Det står så i Wikipedia.

Jag kommer kanske inte att få stå till svars för godiset jag snattade eller de lögner som jag använt mig av. Jag kanske får stå till svars för överdriven konsumtion.

 

Tisdagens ovädersrapport.

 

Idag regnar det rejält, i morgon skall det regna lika mycket. Sedan kan det bli ett par dagar med lite bättre väder innan de verkligt stora vattenmängderna kommer till helgen. Lågtrycken verkar inte flytta på sig. Många av de mindre vägarna är avstängda, röjningsmanskapen har tydligen fullt upp med att hålla huvudvägarna öppna för trafik. Det fungerar ändå inte något vidare.

Märkligt nog så är det fortfarande många som ger sig ut på vandringar i bergen och som räddarna får söka efter. Det skall finnas fyra personer bara här i Ticino som man inte lyckats hitta nu under de senaste dagarna. Men det har varit uppe i norra Ticino, här omkring är det väl lite svårare att villa bort sig.

Nu kommer åskan tillbaka och med åskan kan hagelstormarna komma. Jag har bilen i carport så jag är inte så bekymrad, men för dem som har bilar stående ute kan en hagelstorm bli en mycket dyrbar affär.

Jag sitter inne och jobbar så vädret påverkar mig inte så mycket. Men det är viktigt att ha laptopen fulladdad plus ett reservbatteri som jag köpte häromdagen. Jag köpte också en laddningsbar pannlampa och en lite större som kallas för arbetslampa. Sen har jag laddat med några gammaldags stearinljus också.

Det var dagens väderrapport. Jag har inget mer intressant att berätta.

Bättre väder på nationaldagen.

 

Idag har vi haft riktigt fint väder. Inte så varmt, kanske +20 och i det närmaste vindstilla. Vi har avverkat ett stillsamt nationaldagsfirande här hos mig. Pierre hade tänkt att vi skulle vara uppe hos dem, men vägen upp till Orselina är i dåligt skick. Jordras och stenras, som överallt alltså. Här i min närhet är det så tättbebyggt och det finns så många stödmurar runt tomterna att vi inte har de problemen. Men det är blött...

Det var Pierre och David som stod för maten, lövbiff med grillade grönsaker, Pierres hemliga sås och rösti. Pierre var själv inte så nöjd, utbudet i butikerna har påverkats av vädret men jag kan försäkra er att det var såå gott. Jag har aldrig ätit grillade paraguayos tidigare men med lite salt och chiliflakes var det en helt ny upplevelse. Desserten bestod av Pierres tolkning av Matterhorn, ett glassberg med flagga på toppen. Jag känner verkligen att vi har saknat Pierres kreativa matlagning. Han reser inte tillbaka till Chile förrän i slutet av september så han skall nog få glädja oss fler gånger!

Varför blev Pierre geolog? Han är en fantastisk kock.

Det går bra, ja över förväntan för Schweiz i OS. Tre guld, fyra silver och fem brons – än så länge. Schweiz är på 15 plats ii medaljligan, Sverige på 26. Just nu i alla fall. Danmark ligger på 33 och Norge på 35 plats.

Jag är inte så nationalistisk när det gäller sport, tycker att de som gör de bästa prestationerna är värda sina medaljer. Men visst hoppas jag att de svenska fotbollstjejerna vinner guld.

Ytterligare en väderrapport.

 

Vi har fått både regn, hagel och åska plus riktiga stormbyar. Fortfarande är området kring Lugano mest utsatt men nu börjar allt regn här att förorsaka ler- och stenras. Det är stopp på många mindre vägar även här omkring. Den här stormen heter Ferdinand och...

Här försvann strömmen igår kväll, det kom ett par rejäla åskknallar när jag började skriva.

Idag har vi fått veta att ikväll, alltså lördag kväll kommer det att åska och regna och blåsa intensivt. Man varnar för jordras och uppmanar alla att stanna hemma. Jag trotsar uppmaningen men kör bara bort till Jen och Nigel som bjuder på middag. Rickard är där också, han har inspekterat Lotta och Dwights hus.

Som ni ser så har jag inget mer spännande att berätta än att vi har ett bedrövligt väder. Här i Ticino har vi varit relativt förskonade hittills, tidigare har eländet drabbat den norra halvan av Schweiz.

I morgon är det den schweiziska nationaldagen. Firandet kommer att bli betydligt mer dämpat än vanligt, dels p g a pandemin men mest på grund av vädret.

Väderrapport

 

,Natten till onsdag vräkte regnet ner under några timmar. Trots att jag kategoriserade regnet som ett skyfall, så var det ännu mer intensivt på andra platser i Ticino, mest nere i trakten kring Lugano. De var värst drabbade sedan tidigare och nu rapporterar man om nerrasade hus, ler- och stenras på vägarna och träd som fallit omkull. Så illa blev det inte här.

 Jag hade tidigare, som en försiktighetsåtgärd tagit bort kartonger med sådant som jag är rädd om, ur förrådet. Jag har alltså ett suterränghus och i det nedre etaget, mot bergssidan finns det ett förråd. För några år sedan isolerades det om, det var fuktigt därinne efter en period med häftigt regn. Klockan ett på natten bar jag ut allt som fanns i förrådet. På morgonen var det riktigt fuktigt därinne. Lyckligtvis inget vatten på golvet. Nu får det stå öppet så får vi se vad som händer.

På förmiddagen åskade det rejält och det kom några riktigt häftiga skurar. Nu på eftermiddagen har det åskat rejält men inte kommit en droppe vatten, inte här i alla fall.

I morgon skall det bli uppehållsväder och sol.

Mera regn och lite juridik

 

Vi fick vår del av regnvädret nu i helgen, i Gambarogno som ligger just utanför Locarno, kom det 80 mm på 24 timmar och nere i utkanten av Lugano kom det dubbelt så mycket. Jag tror att det kom lite mindre här, men det är bara en halvmil fågelvägen till Gambarogno.

Just nu regnar det och jag hör att det mullrar, men det är på avstånd. De kommande dagarna verkar det som om vi får en hel del regn, så då kan jag koncentrera mig på skrivandet och redigerandet. Men frågan kvarstår – kommer den här sommaren att bli den sämsta i mannaminne?

Jag talade med Elvy för ett par timmar sedan, i Hälsingland var det +25 och lite lätta moln. Om ett par dagar skall det komma regn och det är välkommet. Det handlar förstås om svamp och lingon...

Där har det hänt, eller rättare sagt håller på och händer något otrevligt. En ensamstående dam, 90+ dog för en tid sedan. För några år sedan brukade hon vara med på samlingarna i uthuset, men sedan satte hälsan stopp för det. Elvy och Maj brukade besöka henne. Hon efterlämnade ett testamente där behållningen i dödsboet skulle gå till ett missionsprojekt. Banken hade hjälpt henne att skriva testamentet i september 2019, så det var helt ok utformat och hon hade inga syskon. Nu dyker ett par kusinbarn upp och påstår att det skall finnas ett nyare testamente där de skall ärva henne. Damen hade aldrig med ett ord nämnt de här kusinbarnen, såvitt Elvy vet har de aldrig besökt henne och personalen på äldreboendet har aldrig sett till några släktingar. Kusinbarn har ingen arvsrätt, så de ärver enbart om det finns testamente. Nu börjar de blanda in Elvy och Maj, påstår att de skulle ha rivit sönder ett nyare testamente. Elvy har kontaktat advokat och tänker slå tillbaka, det finns visst något som heter falsk tillvitelse. Fortsättning följer kanske...

Klockan är just nu kvart över ett och jag börjar bli hungrig. Det blev inget elvafika, tomt i bullburken. Nästan varje dag äter jag enportions djupfryst mat. Den är förvillande lik samma mat som finns i Sverige. Men man blir mätt. Matlagning är inte min favoritsysselsättning.

Aldrig nöjd...

 

Tjugosex grader varmt, vindstilla och mulet nu när klockan är 2215. Vi märker inte av regnet som härjar norr om alperna, just nu mest i Österrike. Här i Schweiz är det högt vatten i de flesta vattendrag, sjöarna har svämmat över sina bräddar. Vägar har raserats, vattnet har trängt in i många hus och det är skador för miljarder, men ändå så är Schweiz lyckligt lottat jämfört med hur det blivit i Tyskland. Här i Ticino har vi inte märkt så mycket av ovädret, Maggia har blivit betydligt bredare och vattenståndet i Lago Maggiore är något högre än normalt, men inte så att det har uppstått några nämnvärda skador.

Prognoserna hade förutspått åskskurar under eftermiddagen så det var ingen gudstjänst i Pregassone idag. Men det kom ingen åska. Vi var några som samlades hos Jen och Nigel, först hade vi en informell samling och sedan blev vi bjudna på middag. Idag var det amerikansk barbeque. Vi började också att tala om att vi saknade våra kanalturer och bestämde oss för att börja planera för en tur nästa sommar. Då borde väl alla vara vaccinerade? David har prickat av vilka kanaler som vårt kanalsällskap har rest på – alla har ju inte varit med överallt  - men  vi har inte klarat av Kennet & Avon Canal och några av de kortare kanalavsnitten i norra Midlands plus The Great Ring, men den är det nog ingen som är så sugen på.. Jag röstar för K&A förstås,

Lotta och Dwight reste till Sverige och efter en helt odramatisk biltur genom Tyskland,  Danmark och via Öresundsbron till Sverige, så kom de på lördagen till Lottas släktingar som bor på en gård i sydligaste Halland. När de kom dit, så fick de veta att en släkting på Lottas mammas sida skulle fylla hundra nästa lördag (alltså igår) och det skulle bli ett stort släktkalas någonstans i Uppland. Man hade hyrt en idrottshall och en pensionerad smittskyddsläkare som är gift med en släkting hade åtagit sig att ordna allt på ett smittsäkert sätt. Det var klart att Lotta och Dwight inte ville missa detta.

Idag ringde Lotta och berättade att det hade varit hundratolv deltagare på  kalaset, släktingar och en del ingifta också förstås. Lotta hade träffat släktingar som hon inte hade sett sedan hon var barn och en hel del hittills helt obekanta släktingar också. Plus sådana som hon kände väl och som det var extra roligt att träffa. Nu har en lite trängre krets i släkten träffats idag också..

När de ändå är så pass långt norrut i Sverige, så kör de upp till Hälsingland i morgon- Gissa om jag är avundsjuk som inte kan vara med! Jag har verkligen en fot här och en fot i Hälsingland. Är jag här, längtar jag dit och tvärtom. Aldrig nöjd alltså.