Mitt lille land

Mitt lille land
Et lite sted, en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjord

Mitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jord

Mitt lille land
Der havet stryker mildt og mykt
som kjærtegn fra kyst til kyst

Mitt lille land
Der stjerner glir forbi
og blir et landskap når det blir lyst
mens natten står blek og tyst

Mitt lille land
Et lite sted en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjord

Mitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jord

Geilo söndag förmiddag

Nu är vi tillbaka i Geilo igen, vi kom hit vid sjutiden igår. I korthet så har vi gjort följande: Vi reste västerut, tog med Regula till diverse attraktioner; Flåmsbanan, Sognefjorden, Balestrand, Florö, Ålesund, Atlanterhavsveien, Åndalsnes och Trollveggen, Trollstigen, Geiranger, hade tur med vädret när vi från Lom skulle ta oss söderöver igen, så att det ändå var lönt att köra den bedrövligt håliga och leriga vägen upp till Juvasshytta. När vi om dit upp hade vi utmärkt sikt över mot Jostedalsbreen och ner mot dalen. Det är en fantastisk vy när det är fint väder. Vi hade däremot ingen sikt alls på rutorna runt om bilen när vi kom ner till Galdesanden igen. Lortigare bil fick man leta efter. Efter ”tvätt” av bilen med vatten från en bäck, så fortsatte vi Sognefjellsvegen, besåg Laerdal och körde genom Laerdalstunneln och tillbaka hit igen. Det var alltså vår resa i korta drag och vädret har faktiskt varit bättre än vad som förutspåtts i prognoserna.

Sen har det ju hänt en del andra saker i Norge. Regula har varit helt fascinerad av både Jens Stoltenberg och av de kungliga. Hon kunde inte drömma om att de kunde vara så personliga och visa känslor så öppet och att det dessutom var tydligt att det inte finns så stort avstånd mellan makthavare och medborgare i det här landet, som i andra europeiska länder. Och jag tror att det ligger mycket i det hon registrerade. När Sonja och Harald grät i TV då grät Regula också. Sen blev det ju extra ”nära” när Mette-Marits styvbror fanns med bland de omkomna. Jag kunde dessutom upplysa Regula och att M-M:s farfar varit officer och att hon hade en faster och farbror i Kristiansand som var salvationister.

Vi såg minneskonserten igår kväll. Det är bara att konstatera att den var så oerhört norsk och så oerhört bra. Mitt lille land är så vacker, jag har hört den förr men aldrig lyssnat till den. Avslutningen med Lys og varme där alla stilla sjöng med i refrängen var fantastisk. Nu vill jag ha en DVD eller CD med konserten.

Rickard har en teori om att norrmännen kommer att bli lite mer ödmjuka efter terrorangreppen. Det är så många som blivit övermodiga och arroganta nu när Norge är ett av världens rikaste länder. Nå, de tjusiga urbana osloborna kanske inte är så lätta att programmera om, men "folk flest" har nog påverkats.

Vi har följt TV-sändningarna på Rickards nyinköpta ”telefon” och satt sedan flera kvällar klistrade framför TV:n på hotellrummet. Rickard var lite orolig för att man skulle ringa in honom som ersättare till någon doktor som var mer lämpad för traumapatienter, men telefonen höll sig lugn i det avseendet.

Det har varit väldigt växlande väder i Ascona med omnejd. Skyfall och åska varvat med sommarväder. David har inte kunnat ta sig till de platser där han tar prover och gör andra mätningar och nu är det tveksamt om det är någon idé att slutföra vissa provserier eftersom det kommit så mycket regnvatten. Pierre har fått släppa undersökningarna i Glarus och göra akutinsatser på flera rasutsatta ställen. Marlene passar mitt hus, vilket jag är tacksam för, men det hade varit roligare om hon varit med här. Och så frågade David om vi är intresserade av en kanalfärd i september. Det var vi inte, av olika skäl och då ville han veta om det fanns intresse för en treveckorstur nästa år. Det skulle bli Grand Union Braunston-London, sen via Themsen upp till Oxford och så South Oxford till Napton och GU till Braunston igen. Den turen tar minst tre veckor...

Nu tätnar molnen och vi skall gå ut en liten tur innan regnet kommer. I morgon skall det bli bättre väder och efter den absolut nödvändiga biltvätten så kör vi till Hök. Det ser ut somom vädret kommer att vara ok ett par dagar framöver och då blir det nog en tur upp på Hardangervidda. Sen vill Rickard att vi tar en tur till Bergen och eventuellt en rundtur via helårsveien och Rjukan tillbaka hit. Vädret får bestämma.

Svensk TV tisdag kväll

Rickard har aviserat ankomst hit om en halvtimma och då vill han ha mat. Sen kör vi bort till Flåm där rum har bokats på Hotell Fretheim och i morgon skall det bli fint väder och då skall vi åka med Flåmsbanan. Sen har Rickard planerat för resa via Gudvangen och troligen uppför Stalheimskleivane till Vinje och nattlogi i Vik. På fredag gissar jag att han skall överraska Regula med ett besök hos Fridtjof den frökne innan vi tar färjan över till Balestrand och sedan kör västerut på Väg 55. Rickard har förståndigt nog tänkt att Regula kan vara mer intresserad av att se havet än hisnande hårnålskurvor - men vad han sen har planerat det är håller han för sig själv.Vi räknar med att vara borta minst en vecka.

Jag brukar testa om det går att se svensk TV här, ibland fungerar det helt ok, ibland är det bara snöfall. Igår kväll hade vi superfin bild och kunde se Allsång på Skansen, något som Regula tyckte var helt fantastiskt. Det blev inte sämre av att en av allsångerna var Pärleporten.  Det är helt klart att en sån mix skulle aldrig kunna förekomma i någoon schweizisk TV-kanal. Vi sjöng med, Regula på tyska och jag på svenska... Han har  öppnat pärleporten så att jag får komma in, genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin!  Och sen var det Morden i Midsomer. Vilken TV-kväll!

Och nu skall jag gå till spisen och se om maten är färdig. Vad det blir? Lasagne med sallad och till dessert glass. Och sen sticker vi iväg över fjället mot Aurland. Det regnar inte och man kan ana lite blå himmel också.

Nej, vi har inte regnat bort.

Vädret här på Geilo har varit bättre än vad prognoserna angett. Vädret i  Ascona har varit sämre än vad prognoserna angett. Så är det. Vi har haft en hel del regnskurar, men inte alls lika mycket regn som det har kommit på andra sidan av Hardangervidda. Och i Ascona har det åskat och regnet har vräkt ner och ställt till det och dessutom har det varit ganska kyligt vissa dagar. Lyckligtvis kunde Regula inte bestämma sig för hur hon skulle göra om sin trädgård. Nu har en stor del av befintlig "trädgård" (läs vildmark) blivit genomsur och flyttat på sig nerför sluttningen. Hemma hos mig finns det ingen liknande trädgård, vilket jag är tacksam för. Marlene häller ett öga på Regulas hus och så bor hon ju fortfarande hemma hos mig.

Detta om vädret, detta alltid så angelägna ämne. Regula kom i torsdags kväll och i fredags regnade det så mycket att våra utomhusaktiviteter inskränkte sig till ett besök i Geilo. I lördags var vi ute på en tvåtimmarstur och kvällen tillbringade vi  på Highland där Regula fick göra bekantskap med "grillet breiflabb". Det smakade helt okej. I söndags körde vi bort till Langedrag och igår höll vi oss på hemmaplan. Det blev en längre och två kortare turer mellan skurarna. Rickard kör hem från Oslo i kväll, han slutar jobba nu klockan sex. Vi har planer på att ge oss iväg på en lite längre tur på torsdag.

Sol, sol, sol.

Regula ringde för en stund sedan och talade om att hon sitter på bussen från Oslo S till Hönefoss. Sen blir det tåg hela vägen till Geilo, men det är nog väl optimistiskt att tro att tåget är här 1939, det brukar det ju inte vara i vanliga fall heller.

Vädret är riktigt fint, solsken och +18. Vi kan räkna med uppehåll fredag-lördag, söndag blir det regn och nästa vecka kan det bli perioder med sol, men även regn. Maken till trist väder som i år har jag inte varit med om. Men i Ascona, där har regnet vräkt ner flera dagar i rad och igår kulminerade det dåliga vädret med ras och stomvindar och kullfallna träd.

Rickard kommer tillbaka från Oslo på onsdag, han anser att han har gjort sin "samhällstjänst" för den här gången. Det har visst varit väldigt rörigt på sjukhuset med missad bemanning och Rickard var nog rätt trött på cirkusen. Han har jobbat mer än 12 timmar ganska många dagar. Han hoppas att vädret blir acceptabelt så att vi kan kuska runt lite på Vestlandet alla tre.

Keeps me singing as I go...

Jag blev både överraskad och glad när det kom ett mail från Melanie, som var med oss på vår senaste kanalresa. Hon hade sökt på Internet efter sånger som vi sjöng i vår singalong. Då hade hon hittat en som hon visste är bland mina absoluta favoriter, "Jesus, Jesus, Jesus, sweetest name I know" och skickade över länken till mig.
http://www.youtube.com/watch?v=-1KYKCcEvIc

Det måste ha varit något som har satt spår hos flera i resesällskapet, Stephan och Leo har kopierat flera av D&P:s armé-CD. Marlene mailade mig och frågade om jag hade fler CD och kassetter än de som låg vid stereon (och det hade jag) och nu har hon fått en favorit, Walking in white. Det skallvara lite action för att Marlene skall gilla det! Det är ISS som sjunger i en inspelning från 80-talet.

Marlene har en bra lägenhet på gång, men hon kan inte flytta in förrän i början av oktober. För min del så får Marlene bo hos mig så länge hon behöver, men jag förstår också att hon vill komma i ordning i en egen lägenhet.

Och nu väntar jag på att det skall bli torsdag då Regula kommer hit. Det är verkligen roligt för mig att ha fått kontakt med henne.Lisa säjer att deras kontakt också har fått en nytändning. Det är lite konstigt, förut bodde de 15-20 km från varandra och nu är det 260 km. Men det är väl så att det behövs en förändring för att annat skall kunna förändras.

Rickard har talat om att Lotta och Dwight kommer att vara i Vancouver minst fram till årsskiftet. När de inte kunde få besked inom rimlig tid om sitt erbjudande att jobba i Schweiz, så var det andra som tog tillfället och anlitade dem. Men Lotta säjer att deras ambition är att komma tillbaka till Schweiz och att hon vill jobba några år till. Det vill Dwight också, även om han officiellt är pensionär. Jag kan inte fatta att han är det och det kan väl ingen annan heller, han varken är eller ser ut som en sådan.

Och så fyller Pierres mamma 83 idag. Jag har försökt att ringa och gratulera, men troligen är hon i Cardiff och firar. Pierre är någonstans i Glarus och jobbar, så honom får jag inte tag i heller... och David har på sin telefonsvarare...

Helikopterolycka och naturkatastrof.

I måndags var det helikopterolyckan i Hardanger, fem omkom. De fyra passagerarna hade släkt- eller vänskapsförbindelser med varandra. Det påstås att helikopterföretaget är kända för att ta riske, men det är väl sådant som man "tar till" efteråt för att ha något att skylla på.

Igår kväll rasade 30 meter av stenmassorna som bär upp Bergensbanan efter ett våldsamt skyfall. Nu är sträckningen mellan Ål och Geilo stängd - minst till och med måndag nästa vecka - och de resande får åka buss den här sträckan. Regnet raserade också en del vägar och det ligger ett ganska stort hytteområde uppe på Sangefjellet där man nu måste få hjälp med att ta sig från sina hytter. Jag hörde just på radion att det finns risk för att ytterligare sträckor på järnvägen är underminerade. Vid Sangelia går järnvägen på den södra sidan av Ustedalen och det är en riktigt brant sluttning. Det har kommit olika uppgifter om hur mycket regn som kom, jag har hört både 120 mm och 220 mm - det senare verkar knappast troligt. Hur som helst, så blir det otroliga krafter som släpps lösa när regnet har fritt lopp nedför den branta sluttningen och marken under dessutom är mättad med vatten. Sangelia, där raset var ligger nog inte mer än 10 km fågelvägen härifrån och här kom det inte särskilt mycket regn igår kväll. Alltid något att vara glad över.

Regula har köpt flygbiljett till Oslo torsdagen den 14, och nu får man bara hoppas att Bergensbanan är igång och att det inte har inträffat några nya malörer...  Om allt fungerar, så kommer hon hit med kvällståget.

Idag skulle det regna, men nu spricker molntäcket upp och det är hela +15 ute. Dags att ta på kängorna och gå ut en tur.

Måndag förmiddag.

Det har regnat och det skall regna. Men just nu är det uppehåll och om man skall tro på yr.no så skall det inte regna på ett par timmar. Och skall man tro på yr.no så kommer det att regna hela nästa vecka. Mer eller mindre... En positiv sak för regnet med sig, torvtaken är gröna och frodiga. På mitt tak finns det minst fem sorters blommor.

Regula har aviserat att hon kommer hit den 14 eller 15 juli. Vi får väl hoppas att det har skett en väderförbättring tills dess. Jag vågar inte skriva "väderförändring" för det kunde ju innebära att det blev ännu mera regn. Vädret har inte varit så lysande i Ascona heller, en del fina dagar men också rätt mycket störtregn och kraftig åska. Jag har funderat på hur jag skall visa henne den här delen av Norge - min egen version av "Norway in a nutshell" - som börjar bli lite för mycket av rutin för mig.  Jag får nog fundera på den saken och se om jag kan göra några justeringar.

Jag har läst en  intressant bok som jag köpte för två kronor på en loppis för ett par år sedan. Den heter Prest på allfarvei - og utenfor, en självbiografisk bok av Ragnar Forbech. Han var präst, blevpolitiskt  radikal efter att ha arbetat i ett av Oslos fattigaste områden, han var fredsvän och redan på 1950 och 60-talet reste han till Sovjet och Kina. Han levde mellan 1894 och 1975 och måste ha varit en nagel i ögat för många, både politiskt konservativa och kyrkokonservativa. Dessutom var han involverad i Oxfordrörelsen på 1930-talet men hade inget till övers för den när den "övertogs" av  MRA 1938.

På tal om MRA (Moral Re-Armament) så fick jag höra en rolig historia av en studiekamrat i Stockholm. Släkten hade haft en skräcktant, hon var ensamstående, mycket rik och tillhörde MRA. Hon terroriserade släkten med sina krav på absolut renhet, sanning, osjälviskhet och kärlek till
medmänniskorna. Släktens ungdomar blev inkallade till förhör - tänkte de orena tankar? Tanten var så rik att ingen varken ville eller vågade stöta sig med henne och hon höll ständigt på och orerade om allt som hade med MRA:s högtstående principer att göra och hur viktigt det var att vara absolut hederlig.

Så dog tanten någon gång på 1960-talet och i hennes stora våning fanns ett stort, magnifikt barockskåp. Man kunde inte hitta nyckeln till skåpet och låssmed tillkallades. Denne gick bet på uppdraget men rekommenderade en dansk kollega, expert på riktigt gamla lås. Dansken lyckades inte heller, men hade en kontakt nere i Bayern som kom med flyg och lyckades öppna skåpet. Vad fann man där? Jo, tanten hade rest en hel del och samlat på sig bestick, handdukar, askfat, linneservetter o s v från de femstjärniga hotell som hon brukade bo på. Skåpet var proppfullt med stöldgods, bl a en stilig uppsättning kristallskålar med lock och vaser, graverade med Dolder Hotel Zürich och en cigarettask och tändare i silver med emblemet från något riktigt fint hotell i Paris. Sen fanns det förstås tvålar och annat smått och gott i det fullproppade skåpet. Släktingarna fick sig ett gott skratt och innehålet fördelades bland dem.

Och nu är det dags för mig att åka ner till Geilo och handla lite mat, jag har varken bröd, mjölk eller juice.

Regn och åska.

Längre bort i väster är det regn, massor av regn och åska. Vi har hört en del åskmuller här också, men det har varit på avstånd. Det har regnat av och till hela dagen och det är inte enbart idag det har regnat - alltså. Och det är inte enbart idag det kommer att regna. Men det blir en och annan solglimt mellan skurarna också. Det är i alla fall ganska milt väder.

Rickard var mycket entusiastisk för kongressen, jag var lite mindre entusiastisk då utsändningen på nätet inte fungerade särskilt bra. Dessutom snuvade de oss på det mötet som jag hade mest förväntningar på, Vekkelsetoner i natten. Nu är Rickard kvar i Oslo, han skall vara semestervikarie på något sjukhus där i tre, eventuellt fyra veckor. Regula har anmält att hon gärna tar en tur till Geilo om vädret är skapligt. vi avvaktar väl några dagaroch ser hur det blir.

Nu är snart alla mina nya böcker lästa. Jag trodde att jag hade med mig lektyr för hela sommaren från London... Men nu skall jag sätta igång med ett privat skrivprojekt. Jag har en del stolpar nedskrivna i en anteckningsbok. Men vad det handlar om, det får vara hemligt tills vidare.

Det verkar som om åskan kommer närmare. Jag har sett några blixtar och hört lite muller, men det har nog varit ganska långt bort. Det finns några riktigt mörka moln borta i väster.

"När i dalen skuggor råda är det sol på bergets topp"

Idag skiner solen och det är rätt varmt ute. Ja, +15 vilket väl inte är så imponerande men det har varit kyligt och regnigt nästan varenda dag sen jag kom hit till Geilo. Nu är det väl inte så dramatiskt, jag är van vid att juni är en kall månad och att värmen kommer i juli och varar tills i slutet av augusti. Om det nu blir någon värme vill säja...

Det är i alla fall skönt att vara här, ta det lugnt och läsa böcker och gå på tur när det är uppehåll. Och så ser jag på maratonsändningen från Hurtigruten. Just nu är de i Honningsvåg där det blev ett långt stopp eftersom många av passagerarna var på tur till Nordkapp och detta samtidigt med att ett stort schabrak till kryssningsfartyg samtidigt fanns i Honningsvåg och deras passagerare skulle förstås också resa dit. Det var tjock dimma på Nordkapp så dom såg inget... Det blev visst busskö på vägen tillbaka. Det är helt fantastiskt hur man ställer upp, oavsett tid på dygnet, när båten kommer till de olika hamnarna. Jag får nog ta mig i kragen och göra den där turen. Helst vill jag ju resa Bergen - Kirkenes tur och retur så att man hinner se ALLT. Rickard har rest den i båda riktningarna, men inte vid samma ttillfälle och han var rätt entusiastisk. Jag skall inte åka på utflykt till Nordkapp om jag skulle resa med Hurtigruten. Det är Norges absolut värsta och sämsta turistfälla.

Rickard reser till Oslo på torsdag, det är kongress. Jag var med förrra året, det får räcka. Och så sänds hela kongressen (nja, det får vi väl ta med en nypa salt) på nätet så jag kan ändå se det som jag är mest intresserad av. Jag har informerat D&P om detta. Det är "vekkelsetoner i natten" som jag hoppas att de kommer att se. Vi - d v s D&P, Regula och jag är entusiastiska anhängare av traditionella sånger. Kolla rubriken!

Det var väl allt för idag.