Hösten smyger sig på.

 

Dags att ta mig samman och skriva något här. Jag jobbar för fullt, har bestämt mig för att ha vissa avsnitt klara innan jag reser till Hälsingland i slutet av månaden. Anledningen till det är, att då kan både min lokala ”expert” och min förläggare ta del av det jag skrivit. Men det finns mycket mera att skriva om och det som vi gissade kunde bli en bok om 250 – 300 sidor, det blir mera, men jag vet inte hur mycket. Historier rullas upp i berättelserna och knyts samman på det mest oväntade sätt.

Vad händer mer här då? Inte så mycket. Det mest spännande är förstås att Luca har skaffat sig en flickvän och hon var med honom till söndagens samling. Hon heter Isabel och är hudterapeut, katolik och spelar basket. Så mycket vet jag just nu.  Det där med hudterapeut är förstås intressant, hon och Regula hade massor att tala om och vad jag kunde förstå så blev hon överraskad när ”vår Regula Huber” också är Helene Huber, en riktig kändis i skönhetsvårds- och stylingbranschen. Luca hade avsiktligt inte nämnt det.

Även om Regula sålt sin verksamhet och pensionerat sig, så dyker hon ibland upp i reportage i damtidningarna och är känd för att hon fortfarande stylar en hel del kändisar. Men i vår grupp så är hon inte Helene Huber utan Regula.

Men för övrigt, inget intressant att berätta. Jo, Pierres avresa till Chile har blivit framflyttad , han reser från Zürich söndag morgon och i morgon kväll skall vi ha avskedskalas för honom.

Inte stjärnklart i Hälsingland.

 

Jag pratade med Janne igår kväll, Janne är vår amatörastronom. Amatör är kanske att förringa hans kunskaper men han har aldrig jobbat inom rymdvetenskapen.

Janne hade förstås läst vad jag skrev om stjärnhimlen i Chile och han var lindrigt uttryckt, avundsjuk på Pierre – som ju inte är astronom utan geolog dessutom. Janne har ju t o m ett eget litet observatorium och två olika slags teleskop där, men det har varit få tillfällen att beskåda stjärnhimlen sedan nätterna började bli mörkare. Det har mest varit molnigt. Vi får hoppas att det klarnar upp nu när hösten kommer.

Janne har tagit hand om två hem- och herrelösa katter. Först Rigel och sedan Maia, uppkallade efter två stjärnor. Troligen kommer de från samma familj, som gav  sig av utan att sörja för katterna. Nu är de väl hemmastadda hos Janne, har femstjärnig service och egen ingång. Happy end alltså.

Vi samlades alltså hos Jen och Nigel igår. Yves hade en tråkig nyhet, församlingen i Lugano kommer med största sannolikhet att bli av med sin lilla kyrka. Den ligger inklämd mellan två stora, kommersiella byggnader som sedan länge sett lystet på marken där kyrkan ligger. De vill bygga ihop de här två husen.  Nu har kommunen börjat blanda sig i ärendet och har erbjudit mark och företagen har erbjudit en rätt hyfsad ekonomisk kompensation. Problemet är bara att marken som erbjudits ligger rätt avsides. Men man kommer inte att acceptera det erbjudandet, det är alla i församlingen eniga om.

Och om någon undrar, Jansson tog snabbt slut.

Avbrott eller rättare sagt ras-skadat.

 

Internet för min pc har varit stendött sedan söndag kväll. Nu har linan till omvärlden börjat fungera igen. Jag tänkte först att skriva något här via min telefon men det kändes lite väl bökigt. Vad har hänt? En kombination av effekterna av det myckna regnandet tidigare, dagvattenledningar som rasat ihop och skulle lagas samtidigt som man måste åtgärda ett ras på en gata strax ovanför mig. För övrigt samma gata där Regula bor. Man hade dels vissa svårigheter att lokalisera brottet, som visade sig sedan vara två brott och skulle också reparera kabeln i konkurrens med dem som åtgärdade de andra problemen.

Nu har vi ganska normalt sensommarväder här, minst +20 på dagarna och faktiskt en och annan oväntad regnskur också. Solen skall gå upp klockan sju och ner halv åtta men dagarna blir inte så långa eftersom upp- och nedgång inträffar bakom ett och annat högt berg.

Jag jobbar på och måste nog säja att jag har varit ganska flitig. Men då kan man ta en och annan ledig dag när man kan göra en utflykt. Resandet blir förstås ganska begränsat men vi har varit uppe i Tamaro och beundrat den intressanta kyrkan Santa Maria degli angeli, ett av Mario Bottas arkitektoniska mästerverk. Googla gärna på Mario Botta så kan ni se bilder på hans verk, kyrkliga och profana. En del av våra favoriter bland vandringslederna har varit helt eller delvis avstängda så det har vi hoppat över men kompenserat det med ett par turer med Davids och Pierres båt.

Pierre skall resa tillbaka till Chile den 4 oktober, Då är det fortfarande snö uppe i bergen men de skall tydligen skrivbordsjobba i Santiago tillsammans med chilenska geologer under några veckor. Pierre säjer att det han saknar mest från Chile, är stjärnhimlen. Utan teleskop kan man se myriader av stjärnor och med ett enkelt sådant kan man se många galaxer. Visst låter det spännande!

Lotta och Dwight kom hem i onsdags. De hade tänkt att stanna lite längre i Sverige men har nu lånat ut sitt hus till en familj som bor i närheten av Blidsberg, vars hus måste genomgå en större reparation. Jag har bara talat helt kort med Lotta, hon var här med lite matvaror som jag hade beställt. Hon tycker att precis som här, präglas allt i Sverige av pandemin, men folk i allmänhet verkar ta saken med förstånd. Det gör man ju inte här.

På söndag skall vi samlas hemma hos Jen och Nigel. Då skall vi också ha knytkalas och eftersom jag högst sannolikt kommer att tillbringa julen i Sverige, så får jag göra min årliga Jansson nu i stället. Janssons frestelse är gott, men jag kan inte riktigt förstå mina vänners besatthet över denna enkla rätt. Potatis, lök, ansjovis och grädde. Ja, det är tydligen ett vinnande koncept-

 

Vi har varit på utflykt.

Dags att samla mig och skriva något här.

Vi har alltså varit på utflykt. Vi, det är Jen, Nigel, Diana, Yves, Pierre, David, Marlene och jag. Vi fick låna ett hus i utkanten av St Moritz, körde dit i onsdags och kom hem igår kväll. Huset tillhör Nigels grannar, det är stort och har t o m fungerat som pensionat tidigare. Vi hade skaplig tur med vädret, två riktigt fina dagar och bara en eftermiddag med regn. Vad gör man i St Moritz? Det finns turstigar, faktiskt riktigt välskötta och reparerade efter allt regnande, det finns en promenadväg runt sjön, i centrum finns det många exklusiva butiker och prisnivån på restaurangerna är hög. Det säjs att St Moritz har kommit lite i skymundan de sista decennierna och att det är ett lite äldre klientel som söker sig dit. Jag vet inte om det stämmer, men vi såg faktiskt två brittiskregistrerade Rolls Royce, en Bentley och en Jaguar plus en Jaguar med finska skyltar.

Vi köpte med oss mat och lagade själva men var på kafé två gånger. Priserna var i högsta laget men bakverken var superfina och ganska väl tilltagna. När jag skriver att det var dyrt, så jämförde vi med vad motsvarande kostar hemma hos oss i Ticino. Men det var en intressant tur och som sagt, vi hade tur med vädret.

Nu får jag börja samla mig och fortsätta jobba. Jag talade nyss med Elvy och allt var sig likt uppe i Hälsingland utom att en äldre man i Ockelbo antagligen har mördat sin sambo. Nu har kyrkan börjat ha gudstjänster igen, men inte i söndags. Då samlades den vanliga gruppen i uterummet.

Det är fortfarande sommarvarmt här men ganska mulet. Den kommande helgen skall det bli väderomslag och regn.

Lördag kväll.

 

Nej, jag har inte slutat blogga. Men jag har inte haft något särskilt att skriva om. Hyggligt sommarväder, fortfarande semestertider men skolorna skall just börja och nu har man problem med hur man skall hålla covidsmittan borta från skolorna. Jag tror inte att det går.

Nu är praktiskt taget alla som jag känner vaccinerade två gånger, ett par tonåringar har faktiskt fått sin första spruta och nu behöver de bara vänta fyra veckor på spruta nummer två.

Jag vet inte var det kommer ifrån, men någonstans så har man för avsikt att prioritera ”vanliga” patienter om det är fullt på IVA, de som har valt att avstå från vaccination och insjuknar kommer alltså inte vårdas där. Tufft, men hur har det varit tidigare, ”vanliga” patienter har faktiskt avlidit i brist på IVA-plats. Nu för man en diskussion om det är oetiskt att göra denna prioritering. En absolut majoritet av dem som valt att inte vaccinera sig är s k antivaxxare som i sin tur spridit budskapet om den farliga vaccineringen och skrämt upp andra. Man kanske får stå sitt kast.

Och så var det Afghanistan.  Eländes elände och hur kommer det att sluta? Fullt krig mellan IS och talibanerna, som kanske i största hemlighet kommer att få stöd av USA.

Skrivandet flyter på. Det har blivit en hel del mindre utflykter upp i bergen, vi hade tänkt oss att köra upp i Verzasca och vandra. Det är så otroligt vackert där. Men sedan fick vi höra att när vädret är fint, så är det en milslång bilkö och efter Lavertezzo är det hart när omöjligt att parkera bilen.

Det har varit lite obehagligt att läsa om alla dödsolyckor uppe i bergen. Dels beror det på att rasriskerna är större i år än på länge på grund av regnandet, dels också på att oerfarna klättrare har gett sig i kast med alltför svåra klättringsleder. Det är förstås dödsolyckor där varje åt men inte i samma utsträckning som nu.

Planeringen för hösten är att jag skall vara en duktig flicka och jobba på, sedan skall jag resa till Hälsingland i november-och stanna där över jul och nyår. Om man nu får resa in i Sverige. Men dom är inte lika hysteriska som norrmännen.

Lotta och Dwight har varit på Geilo. De hade inga problem med att komma in i Norge via Svinesund men när de har varit inne i butiker eller varit på restaurang så har de fått visa upp sina vaccinationsintyg. Som tur var, hade de dem på papper... En gång blev Dwight tvungen att visa upp sitt pass också.

I morgon samlas vi uppe i Orselina. Vägen dit upp  har blivit lagad, det har varit ras på flera ställen. Först lagade man det provisoriskt och sedan rasade det vid nästa regnväder. Lotta och Dwight är i Sverige, Regula och Annemarie är i Solothurn men sedan tror jag att alla andra kommer.

Long time no see.

 

Det var en dryg vecka sedan jag skrev här, det har bara inte blivit av när det inte händer något särskilt. Åtminstone inte här i Ascona.

Jag jobbar på med boken, har massor av info som måste värderas så det har inte blivit några ”sidor” skrivna, däremot har jag massor av anteckningar som jag måste kontrollera  med info från andra källor. Det är tidsödande men intressant. Det har spridit sig bland folk med intresse för hembygden och historia att jag håller på och skriver och jag har fått en del förfrågningar om när boken kommer ut. Jag kan bara svara att det vet jag inte. Jag vet bara att jag kommer att få den förlagd. Det är en förmån som inte alla kan påräkna.

Jag blev lite orolig när jag hörde att det skulle komma mycket regn över Hälsingland, men det blev ju inte så farligt. Gästrikland fick ta den värsta smällen. Elvy hade inte märkt något mer än att det är en stora sjöar på gräsmattan framför huset och på fälten ner mot landsvägen. Båda husen har s k torpargrund och nu på förmiddagen hade BG kollat tak, väggar och golv med en fuktmätare och det var tydligen lugnt. Regnet hade ändå varit så kraftigt att det hade slagit in vid vädringsfönstren i uterummet men där kan man ju faktiskt spilla lite på golvet utan att det blir problem. Uthuset ligger en liten aning högre än de andra husen och hade klarat sig men i garaget var det blött på golvet. Så den här gången gick det bra. Någon hade kallat det för ett femtioårsregn men jag misstänker att det inte kommer att dröja femtio år tills något sådant här händer igen.

Här har sommaren återkommit. Det har varit några regndagar men inte mer än att det är till nytta för växtligheten. Här skall vi normalt ha sommar minst en månad till, även om kvällarna blir mörkare.

Det har förstås också tagit en hel del tid att ha koll på läget i Afghanistan den sista veckan. Här var det någon politiker som generöst förklarade att Schweiz skall ta emot tiotusen flyktingar. Men det var nog lite förhastat, politisk enighet finns nog inte - just nu i alla fall.

Nu var dagens lunchrast över, åter till arbetet!

 

 

Nu är det allvar!

 

Vädret har blivit bättre, mer sommarlikt. Pandemin har väl gått åt rätt håll. Det var det om detta.

Nu blir det miljö. Wolfgang Hansson, krönikör i Aftonbladet skriver så här;

 

Efter FN:s senaste klimatrapport kan man konstatera en sak.

Vi går med öppna ögon rakt in i apokalypsen.

Alla vet vad som behöver göras men ingen förmår att åstadkomma det.

 

Kommer den här larmrapporten att förändra något? Vanligt folk kanske kör bil lite mindre eller t o m köper en elbil. Vanligt folk kanske funderar två gånger innan de köper en ny soffa. Vanligt folk kanske kollar märkningen i det nya plagget som man tänker köpa och konstaterar Made in China, nej då köper jag inte det. Vanligt folk kanske väljer att äta mindre kött och mer grönt.

 

 Jag är vanligt folk, jag tänker mig för två gånger innan jag tar bilen för att handla. Men så som vädret har varit, så har jag tagit bilen rätt ofta. Jag är vanligt folk, jag tänker numera på vad jag köper och jag kollar två gånger i klädförrådet innan jag köper nytt. Jag är vanligt folk och jag köper betydligt mer frukt, grönsaker och rotfrukter än kött. Och så vidare.

 

Men hjälper det när makthavarna och kapitalisterna först och främst tänker på sin makt eller sina bokslut? Hjälper mina små ”uppoffringar” när Kina är fullt av kolkraftverk som spyr ut rök? De förändringar som måste göras är så stora att politiker som skulle kunna införa dem, med dessa undertecknar sin politiska dödsdom.

 

Det som behövs är globala beslut. Vem skall genomföra dem? En kommande världsregering? Jag tror inte det. De förändringar som måste till är så stora att vi inte förstår konsekvenserna av dem.

 

Men genomför vi dem inte, så kommer största delen av Afrika att inte kunna producera mat till innevånarna, Sibirien kommer att tina upp och skynda på uppvärmningen, stora delar av kustnära områden kommer inte att vara beboeliga på grund av höjningen av havsytan.

Apokalyps, det låter som något ut Bibeln... Johannes uppenbarelse. Ta inte allt som står i den bokstavligt eller kronologiskt. En del är undergångspoesi. Men resultatet av den globala uppvärmningen det blir en apokalyps.

Apokalyptik avser en viss uppfattning om Guds slutgiltiga seger över ondskan vid världens eller historiens slut, domedagen, apokalyps, ragnarök eller dylikt.

Det står så i Wikipedia.

Jag kommer kanske inte att få stå till svars för godiset jag snattade eller de lögner som jag använt mig av. Jag kanske får stå till svars för överdriven konsumtion.

 

Tisdagens ovädersrapport.

 

Idag regnar det rejält, i morgon skall det regna lika mycket. Sedan kan det bli ett par dagar med lite bättre väder innan de verkligt stora vattenmängderna kommer till helgen. Lågtrycken verkar inte flytta på sig. Många av de mindre vägarna är avstängda, röjningsmanskapen har tydligen fullt upp med att hålla huvudvägarna öppna för trafik. Det fungerar ändå inte något vidare.

Märkligt nog så är det fortfarande många som ger sig ut på vandringar i bergen och som räddarna får söka efter. Det skall finnas fyra personer bara här i Ticino som man inte lyckats hitta nu under de senaste dagarna. Men det har varit uppe i norra Ticino, här omkring är det väl lite svårare att villa bort sig.

Nu kommer åskan tillbaka och med åskan kan hagelstormarna komma. Jag har bilen i carport så jag är inte så bekymrad, men för dem som har bilar stående ute kan en hagelstorm bli en mycket dyrbar affär.

Jag sitter inne och jobbar så vädret påverkar mig inte så mycket. Men det är viktigt att ha laptopen fulladdad plus ett reservbatteri som jag köpte häromdagen. Jag köpte också en laddningsbar pannlampa och en lite större som kallas för arbetslampa. Sen har jag laddat med några gammaldags stearinljus också.

Det var dagens väderrapport. Jag har inget mer intressant att berätta.

Bättre väder på nationaldagen.

 

Idag har vi haft riktigt fint väder. Inte så varmt, kanske +20 och i det närmaste vindstilla. Vi har avverkat ett stillsamt nationaldagsfirande här hos mig. Pierre hade tänkt att vi skulle vara uppe hos dem, men vägen upp till Orselina är i dåligt skick. Jordras och stenras, som överallt alltså. Här i min närhet är det så tättbebyggt och det finns så många stödmurar runt tomterna att vi inte har de problemen. Men det är blött...

Det var Pierre och David som stod för maten, lövbiff med grillade grönsaker, Pierres hemliga sås och rösti. Pierre var själv inte så nöjd, utbudet i butikerna har påverkats av vädret men jag kan försäkra er att det var såå gott. Jag har aldrig ätit grillade paraguayos tidigare men med lite salt och chiliflakes var det en helt ny upplevelse. Desserten bestod av Pierres tolkning av Matterhorn, ett glassberg med flagga på toppen. Jag känner verkligen att vi har saknat Pierres kreativa matlagning. Han reser inte tillbaka till Chile förrän i slutet av september så han skall nog få glädja oss fler gånger!

Varför blev Pierre geolog? Han är en fantastisk kock.

Det går bra, ja över förväntan för Schweiz i OS. Tre guld, fyra silver och fem brons – än så länge. Schweiz är på 15 plats ii medaljligan, Sverige på 26. Just nu i alla fall. Danmark ligger på 33 och Norge på 35 plats.

Jag är inte så nationalistisk när det gäller sport, tycker att de som gör de bästa prestationerna är värda sina medaljer. Men visst hoppas jag att de svenska fotbollstjejerna vinner guld.

Ytterligare en väderrapport.

 

Vi har fått både regn, hagel och åska plus riktiga stormbyar. Fortfarande är området kring Lugano mest utsatt men nu börjar allt regn här att förorsaka ler- och stenras. Det är stopp på många mindre vägar även här omkring. Den här stormen heter Ferdinand och...

Här försvann strömmen igår kväll, det kom ett par rejäla åskknallar när jag började skriva.

Idag har vi fått veta att ikväll, alltså lördag kväll kommer det att åska och regna och blåsa intensivt. Man varnar för jordras och uppmanar alla att stanna hemma. Jag trotsar uppmaningen men kör bara bort till Jen och Nigel som bjuder på middag. Rickard är där också, han har inspekterat Lotta och Dwights hus.

Som ni ser så har jag inget mer spännande att berätta än att vi har ett bedrövligt väder. Här i Ticino har vi varit relativt förskonade hittills, tidigare har eländet drabbat den norra halvan av Schweiz.

I morgon är det den schweiziska nationaldagen. Firandet kommer att bli betydligt mer dämpat än vanligt, dels p g a pandemin men mest på grund av vädret.