Söndag kväll i Ascona.

 

Sista söndagen med mina vänner på ett tag. Vi har varit här hemma hos mig, Dwight fick ansvara för dagens samling och sedan blev det cateringmiddag här. Hade jag haft mera ansjovis så hade de nöjt sig med Jansson, men tyvärr, ansjovisen var slut.

Nu minimerar jag skrivandet, det får bli förberedelser för att huset skall stå tomt här ett par månader. Viss tillsyn blir det, det har Jen och Nigel lovat.

Vädret har varit skapligt och jag har försökt att städa upp på tomten. Jag tycker nog att det har blivit lite mindre av valnötter i år, kan bero på att det var riktigt dåligt väder en period i våras. Nu ligger de och torkar och den som kommer hit får förse sig. Valnötterna måste torka några veckor, det finns en tunn hinna innanför skalet, kring själva nöten och den smakar riktigt illa, bittert eller beskt innan den försvinner spårlöst.

Jag känner att jag har varit så upptagen med mitt arbete sedan jag kom hem att det har varit tur att mina vänner tagit tag i mig och sett till att jag stängt av min pc, rest mig upp och varit social eller t o m fått lite motion. Det blir nog annorlunda, både socialt och fysiskt när jag kommer upp till Hälsingland. Elvy och hennes vänner är fullvaccinerade, några av dem har t o m fått tre sprutor så de umgås nästan som vanligt, men mest i uterummet som är lite större än samlingslokalen i uthuset. Det skall bli skönt att träffa dem alla, jag är så tacksam för att alla har klarat sig från att bli sjuka.

Det var dagens rapport, nästa gång jag skriver här så är jag högst sannolikt i Hälsingland, i min egen lilla skrivarstuga.  

 

Lite av varje. Och så börjar julen tränga sig på....

 Dags för en lägesrapport. Det fina höstvädret har, med någon dags undantag, hållit i sig men nu ser det ut att bli ändring.

Jag tog en promenad nu på förmiddagen för att handla på Coop och upptäckte att butikerna i centrum, inte alla men många av dem hade startat julen, både inne i och utanför butiken. Det verkade inte vara så stor brist på billigt krafs från Kina som man påstår. Eller också var det fjolårets grejor som inte blev sålda p g a restriktionerna. Trist att se hur de börjar kommersen två månader innan julhelgen.

I söndags hade församlingen i Lugano fått låna en större frikyrka, för att alla skulle kunna komma. Ovaccinerade satt uppe på den lilla läktaren.  Först var det gudstjänst och sedan församlingsmöte där man skulle diskutera en eventuell försäljning av kyrkan och om man i så fall skulle kunna anta något av de två förslag som kommunen hade lämnat. Vi var ganska många, för det var inte enbart registrerade medlemmar som var välkomna utan även andra intresserade. Ett av förslagen är bra för det finns busshållplatser i närheten och det kommer att bli en rätt stor parkeringsplats där. Problemet är bara att där finns en del hus som skall rivas, oavsett om det blir en kyrka där eller inte, så en ny kyrka kan tidigast bli klar om ett år. Den betalar företagen som vill komma åt området där den lilla kyrkan står nu. De hade t o m tagit fram skisser på bygget. Det andra förslaget ligger något mer centralt, tomten är inte riktigt så stor och det blir därför färre p-platser. Där skulle man kunna börja grovplanera redan nu. Där blir det en kyrka som är något mindre också.  Om församlingen godtar det första budet så kan man omgående få använda en samlingssal i en skola hela söndagarna, men för övrigt blir församlingen ”hemlös”. Det slutgiltiga beslutet ligger förstås hos styrelsen.

Ja, för övrigt jobbar jag på, har bokat biljett till Arlanda nästa torsdag, den 28.10. Avresa från Zürich 1715, anländer Arlanda 2010.  

 

Riktigt behagligt höstväder faktiskt.

 

Vädret har förändrats, nu har vi milt och soligt höstväder och det ser ut att förbli så minst en vecka framåt. Det medför att jag inte alltid har samma arbetslust, men det gäller att ta vara på de fina höstdagarna. Då promenerar vi (Regula, Annemarie och jag) uppe i parken på Monte Verita. Sedan går vi hem till Regula och fikar, hon bor alldeles invid parken.

Pierre kom fram till Santiago ett och ett halvt dygn försenad. Zürich – Paris fungerade helt enligt tidtabellen, sen skulle han till Sao Paulo (inte Rio som jag trodde) och där fanns det först inget plan till Santiago, det stod någon annanstans med motorkrångel och när det kom ett plan så hade de ingen pilot som kunde köra p g a arbetstidsregler. Nu skall Pierre vara i Santiago några veckor, det är fortfarande vinter uppe i bergen så något geologiskt fältarbete är inte möjligt. I stället sammanställer de resultaten från förra sommaren och planerar för nästa.

Rickard skall resa tillbaka till Geilo. Han vill passa på innan gränsen till Norge stängs igen. Kanske lite väl pessimistiskt? Idag har regeringen Solbergs sista förslag till  budget presenterats. Mindre pengar till järnvägarna för underhåll och utbyggnad men mer till flyget. Jag får det inte att gå ihop. Dessutom dyrare tobak och snus (det tackar de svenska gränshandlarna för!), dyrare diesel och bensin, det blir dyrare att köpa bilar som drivs med fossila bränslen och även hybridbilar, vissa lättnader i avgifterna för elbilar tas bort (det finns för många nu!). Hytteskatten höjs men räknas samman på något vis med inkomster i Norge så jag vet inte hur det kan  påverka mig och så höjs skatten rejält för de största och dyraste bostäderna.

Erna Solbergs f d kompis, Sylvi Listhaug i Fremskrittspartiet rasar över miljarderna som går till bistånd och klimatarbetet och menar förstås att pengarna måste stanna i Norge och komma ”vanligt folk” till godo.

Man räknar med att det kommer att ta ett år för den nya regeringen med Jonas Gahr Störe från Arbeiderpartiet som statsminister, att rätta till de värsta knasigheterna i det budget som blir regeringen Solbergs sista.

Jag skall ärligt säja att svensk och norsk politik intresserar mig mer än politiken här i Schweiz.

Jag räknar med att resa till Sverige någon av de första dagarna i november och stanna där minst över jul- och nyårshelgen.

Nu är det dags för lite lunch, jag tar en portion frysmat, köttfärsbiffar med svampsås och klyftpotatis. Den kunde lika gärna ha kommit från en frysdisk på Ica som från Migros.

Regn, mera regn...

 

Fredag kväll hade vi avskedskalas för Pierre, lördag eftermiddag tog han tåget till Zürich för att påbörja sin resa söndag morgon, först till Paris och sedan till Rio och därefter till Santiago.

Igår var vi samlade i Bellinzona hos Julia, Leo och Stephan. Då var det minnesdag för ett lokalt helgon, Andana som vårdade de sjuka under digerdöden och själv inte blev smittad. Leo hade letat reda på en gammal berättelse om henne, där man också berättade om de under som hon säjs ha utfört efter att digerdöden ebbat ut. Sant eller inte så var det en intressant berättelse som säjer mycket om katolskt tänkesätt i gamla dagar. Hon blev inte kanoniserad så man kan nog misstänka att en del av alla de märkliga ting som tillskrivs henne inte har ägt rum.

Det är riktigt ruskväder idag men det blev inte så kraftigt regn här som man har varnat för. Nu regnar det värst nere i trakten av Genua och Savona, men regnet skall troligen dra sig norrut. Prognoserna säjer att här kan det komma 40–50 mm regn idag och i morgon omkring 100 mm. Effekten av så mycket regn blir ju våldsam i kuperad terräng. Det betyder nya ras, nya vägskador och allmän kalabalik uppe i bergen.

Sverige har varit på tapeten i både tidningar och tv här nu. Det handlar förstås om bomben i Göteborg. Man tror allmänt att Sverige är en lugn plats på jorden men så är det inte längre. Nu på morgonen ägnade en tidning några rader åt konstnären Lars Wilks död och antydde att det skulle vara ett islamistdåd, vilket polisen i Sverige inte tror. Men det är ju mer spännande än ett exploderande däck. Sanningshalten får komma i andra hand.

Det blir nog ingen utevistelse idag. Det är bara att jobba på.

 

 

Hösten smyger sig på.

 

Dags att ta mig samman och skriva något här. Jag jobbar för fullt, har bestämt mig för att ha vissa avsnitt klara innan jag reser till Hälsingland i slutet av månaden. Anledningen till det är, att då kan både min lokala ”expert” och min förläggare ta del av det jag skrivit. Men det finns mycket mera att skriva om och det som vi gissade kunde bli en bok om 250 – 300 sidor, det blir mera, men jag vet inte hur mycket. Historier rullas upp i berättelserna och knyts samman på det mest oväntade sätt.

Vad händer mer här då? Inte så mycket. Det mest spännande är förstås att Luca har skaffat sig en flickvän och hon var med honom till söndagens samling. Hon heter Isabel och är hudterapeut, katolik och spelar basket. Så mycket vet jag just nu.  Det där med hudterapeut är förstås intressant, hon och Regula hade massor att tala om och vad jag kunde förstå så blev hon överraskad när ”vår Regula Huber” också är Helene Huber, en riktig kändis i skönhetsvårds- och stylingbranschen. Luca hade avsiktligt inte nämnt det.

Även om Regula sålt sin verksamhet och pensionerat sig, så dyker hon ibland upp i reportage i damtidningarna och är känd för att hon fortfarande stylar en hel del kändisar. Men i vår grupp så är hon inte Helene Huber utan Regula.

Men för övrigt, inget intressant att berätta. Jo, Pierres avresa till Chile har blivit framflyttad , han reser från Zürich söndag morgon och i morgon kväll skall vi ha avskedskalas för honom.

Inte stjärnklart i Hälsingland.

 

Jag pratade med Janne igår kväll, Janne är vår amatörastronom. Amatör är kanske att förringa hans kunskaper men han har aldrig jobbat inom rymdvetenskapen.

Janne hade förstås läst vad jag skrev om stjärnhimlen i Chile och han var lindrigt uttryckt, avundsjuk på Pierre – som ju inte är astronom utan geolog dessutom. Janne har ju t o m ett eget litet observatorium och två olika slags teleskop där, men det har varit få tillfällen att beskåda stjärnhimlen sedan nätterna började bli mörkare. Det har mest varit molnigt. Vi får hoppas att det klarnar upp nu när hösten kommer.

Janne har tagit hand om två hem- och herrelösa katter. Först Rigel och sedan Maia, uppkallade efter två stjärnor. Troligen kommer de från samma familj, som gav  sig av utan att sörja för katterna. Nu är de väl hemmastadda hos Janne, har femstjärnig service och egen ingång. Happy end alltså.

Vi samlades alltså hos Jen och Nigel igår. Yves hade en tråkig nyhet, församlingen i Lugano kommer med största sannolikhet att bli av med sin lilla kyrka. Den ligger inklämd mellan två stora, kommersiella byggnader som sedan länge sett lystet på marken där kyrkan ligger. De vill bygga ihop de här två husen.  Nu har kommunen börjat blanda sig i ärendet och har erbjudit mark och företagen har erbjudit en rätt hyfsad ekonomisk kompensation. Problemet är bara att marken som erbjudits ligger rätt avsides. Men man kommer inte att acceptera det erbjudandet, det är alla i församlingen eniga om.

Och om någon undrar, Jansson tog snabbt slut.

Avbrott eller rättare sagt ras-skadat.

 

Internet för min pc har varit stendött sedan söndag kväll. Nu har linan till omvärlden börjat fungera igen. Jag tänkte först att skriva något här via min telefon men det kändes lite väl bökigt. Vad har hänt? En kombination av effekterna av det myckna regnandet tidigare, dagvattenledningar som rasat ihop och skulle lagas samtidigt som man måste åtgärda ett ras på en gata strax ovanför mig. För övrigt samma gata där Regula bor. Man hade dels vissa svårigheter att lokalisera brottet, som visade sig sedan vara två brott och skulle också reparera kabeln i konkurrens med dem som åtgärdade de andra problemen.

Nu har vi ganska normalt sensommarväder här, minst +20 på dagarna och faktiskt en och annan oväntad regnskur också. Solen skall gå upp klockan sju och ner halv åtta men dagarna blir inte så långa eftersom upp- och nedgång inträffar bakom ett och annat högt berg.

Jag jobbar på och måste nog säja att jag har varit ganska flitig. Men då kan man ta en och annan ledig dag när man kan göra en utflykt. Resandet blir förstås ganska begränsat men vi har varit uppe i Tamaro och beundrat den intressanta kyrkan Santa Maria degli angeli, ett av Mario Bottas arkitektoniska mästerverk. Googla gärna på Mario Botta så kan ni se bilder på hans verk, kyrkliga och profana. En del av våra favoriter bland vandringslederna har varit helt eller delvis avstängda så det har vi hoppat över men kompenserat det med ett par turer med Davids och Pierres båt.

Pierre skall resa tillbaka till Chile den 4 oktober, Då är det fortfarande snö uppe i bergen men de skall tydligen skrivbordsjobba i Santiago tillsammans med chilenska geologer under några veckor. Pierre säjer att det han saknar mest från Chile, är stjärnhimlen. Utan teleskop kan man se myriader av stjärnor och med ett enkelt sådant kan man se många galaxer. Visst låter det spännande!

Lotta och Dwight kom hem i onsdags. De hade tänkt att stanna lite längre i Sverige men har nu lånat ut sitt hus till en familj som bor i närheten av Blidsberg, vars hus måste genomgå en större reparation. Jag har bara talat helt kort med Lotta, hon var här med lite matvaror som jag hade beställt. Hon tycker att precis som här, präglas allt i Sverige av pandemin, men folk i allmänhet verkar ta saken med förstånd. Det gör man ju inte här.

På söndag skall vi samlas hemma hos Jen och Nigel. Då skall vi också ha knytkalas och eftersom jag högst sannolikt kommer att tillbringa julen i Sverige, så får jag göra min årliga Jansson nu i stället. Janssons frestelse är gott, men jag kan inte riktigt förstå mina vänners besatthet över denna enkla rätt. Potatis, lök, ansjovis och grädde. Ja, det är tydligen ett vinnande koncept-

 

Vi har varit på utflykt.

Dags att samla mig och skriva något här.

Vi har alltså varit på utflykt. Vi, det är Jen, Nigel, Diana, Yves, Pierre, David, Marlene och jag. Vi fick låna ett hus i utkanten av St Moritz, körde dit i onsdags och kom hem igår kväll. Huset tillhör Nigels grannar, det är stort och har t o m fungerat som pensionat tidigare. Vi hade skaplig tur med vädret, två riktigt fina dagar och bara en eftermiddag med regn. Vad gör man i St Moritz? Det finns turstigar, faktiskt riktigt välskötta och reparerade efter allt regnande, det finns en promenadväg runt sjön, i centrum finns det många exklusiva butiker och prisnivån på restaurangerna är hög. Det säjs att St Moritz har kommit lite i skymundan de sista decennierna och att det är ett lite äldre klientel som söker sig dit. Jag vet inte om det stämmer, men vi såg faktiskt två brittiskregistrerade Rolls Royce, en Bentley och en Jaguar plus en Jaguar med finska skyltar.

Vi köpte med oss mat och lagade själva men var på kafé två gånger. Priserna var i högsta laget men bakverken var superfina och ganska väl tilltagna. När jag skriver att det var dyrt, så jämförde vi med vad motsvarande kostar hemma hos oss i Ticino. Men det var en intressant tur och som sagt, vi hade tur med vädret.

Nu får jag börja samla mig och fortsätta jobba. Jag talade nyss med Elvy och allt var sig likt uppe i Hälsingland utom att en äldre man i Ockelbo antagligen har mördat sin sambo. Nu har kyrkan börjat ha gudstjänster igen, men inte i söndags. Då samlades den vanliga gruppen i uterummet.

Det är fortfarande sommarvarmt här men ganska mulet. Den kommande helgen skall det bli väderomslag och regn.

Lördag kväll.

 

Nej, jag har inte slutat blogga. Men jag har inte haft något särskilt att skriva om. Hyggligt sommarväder, fortfarande semestertider men skolorna skall just börja och nu har man problem med hur man skall hålla covidsmittan borta från skolorna. Jag tror inte att det går.

Nu är praktiskt taget alla som jag känner vaccinerade två gånger, ett par tonåringar har faktiskt fått sin första spruta och nu behöver de bara vänta fyra veckor på spruta nummer två.

Jag vet inte var det kommer ifrån, men någonstans så har man för avsikt att prioritera ”vanliga” patienter om det är fullt på IVA, de som har valt att avstå från vaccination och insjuknar kommer alltså inte vårdas där. Tufft, men hur har det varit tidigare, ”vanliga” patienter har faktiskt avlidit i brist på IVA-plats. Nu för man en diskussion om det är oetiskt att göra denna prioritering. En absolut majoritet av dem som valt att inte vaccinera sig är s k antivaxxare som i sin tur spridit budskapet om den farliga vaccineringen och skrämt upp andra. Man kanske får stå sitt kast.

Och så var det Afghanistan.  Eländes elände och hur kommer det att sluta? Fullt krig mellan IS och talibanerna, som kanske i största hemlighet kommer att få stöd av USA.

Skrivandet flyter på. Det har blivit en hel del mindre utflykter upp i bergen, vi hade tänkt oss att köra upp i Verzasca och vandra. Det är så otroligt vackert där. Men sedan fick vi höra att när vädret är fint, så är det en milslång bilkö och efter Lavertezzo är det hart när omöjligt att parkera bilen.

Det har varit lite obehagligt att läsa om alla dödsolyckor uppe i bergen. Dels beror det på att rasriskerna är större i år än på länge på grund av regnandet, dels också på att oerfarna klättrare har gett sig i kast med alltför svåra klättringsleder. Det är förstås dödsolyckor där varje åt men inte i samma utsträckning som nu.

Planeringen för hösten är att jag skall vara en duktig flicka och jobba på, sedan skall jag resa till Hälsingland i november-och stanna där över jul och nyår. Om man nu får resa in i Sverige. Men dom är inte lika hysteriska som norrmännen.

Lotta och Dwight har varit på Geilo. De hade inga problem med att komma in i Norge via Svinesund men när de har varit inne i butiker eller varit på restaurang så har de fått visa upp sina vaccinationsintyg. Som tur var, hade de dem på papper... En gång blev Dwight tvungen att visa upp sitt pass också.

I morgon samlas vi uppe i Orselina. Vägen dit upp  har blivit lagad, det har varit ras på flera ställen. Först lagade man det provisoriskt och sedan rasade det vid nästa regnväder. Lotta och Dwight är i Sverige, Regula och Annemarie är i Solothurn men sedan tror jag att alla andra kommer.

Long time no see.

 

Det var en dryg vecka sedan jag skrev här, det har bara inte blivit av när det inte händer något särskilt. Åtminstone inte här i Ascona.

Jag jobbar på med boken, har massor av info som måste värderas så det har inte blivit några ”sidor” skrivna, däremot har jag massor av anteckningar som jag måste kontrollera  med info från andra källor. Det är tidsödande men intressant. Det har spridit sig bland folk med intresse för hembygden och historia att jag håller på och skriver och jag har fått en del förfrågningar om när boken kommer ut. Jag kan bara svara att det vet jag inte. Jag vet bara att jag kommer att få den förlagd. Det är en förmån som inte alla kan påräkna.

Jag blev lite orolig när jag hörde att det skulle komma mycket regn över Hälsingland, men det blev ju inte så farligt. Gästrikland fick ta den värsta smällen. Elvy hade inte märkt något mer än att det är en stora sjöar på gräsmattan framför huset och på fälten ner mot landsvägen. Båda husen har s k torpargrund och nu på förmiddagen hade BG kollat tak, väggar och golv med en fuktmätare och det var tydligen lugnt. Regnet hade ändå varit så kraftigt att det hade slagit in vid vädringsfönstren i uterummet men där kan man ju faktiskt spilla lite på golvet utan att det blir problem. Uthuset ligger en liten aning högre än de andra husen och hade klarat sig men i garaget var det blött på golvet. Så den här gången gick det bra. Någon hade kallat det för ett femtioårsregn men jag misstänker att det inte kommer att dröja femtio år tills något sådant här händer igen.

Här har sommaren återkommit. Det har varit några regndagar men inte mer än att det är till nytta för växtligheten. Här skall vi normalt ha sommar minst en månad till, även om kvällarna blir mörkare.

Det har förstås också tagit en hel del tid att ha koll på läget i Afghanistan den sista veckan. Här var det någon politiker som generöst förklarade att Schweiz skall ta emot tiotusen flyktingar. Men det var nog lite förhastat, politisk enighet finns nog inte - just nu i alla fall.

Nu var dagens lunchrast över, åter till arbetet!