Jag tror inte att jag riktigt har fått klart för mig hur allvarlig den ekonomiska krisen är. Jo, jag har naturligtvis tillräckliga kunskaper för att kunna analysera vad som hände i USA och hur de händelserna har spritts vidare som ringar på vattnet över snart sagt hela världen.
Om man som jag reser mellan Norge och Schweiz och någon gång mellanlandar i Kensington/London, så befinner jag mig i de delar av Europa som "seglar på en räkmacka genom livet". Men nu har flera av mina svenska vänner blivit arbetslösa eller är varslade. De som jobbar inom bilindustrin eller underleverantörerna, nej det kom ju inte som någon överraskning, men nu har ett par som arbetar på kvalificerade jobb inom sjukvården inte fått sina vikariat förlängda och det finns inga nya jobb att söka, en gymnasielärare med attraktiv ämneskombination kommer att bli arbetslös när terminen är slut. Det beror sannolikt mest på att nyetablerade friskolor ställer till det för planerarna i skolförvaltningen, men friskolorna är inte intresserade av behörig (dyrare) personal utan anställer icke behöriga lärare. Vi märker inte så mycket av krisen ännu här i Schweiz, visst har arbetslösheten gått upp men än är det inga alarmerande siffror och schweiziska banker är stabila som bohuslänska granitklippor. Men en och annan dynamitladdning kan säkert få några av dem att skälva och rämna. Men inte än och ingen tror på allvar att det kommer att ske. Bokningarna inför sommaren på de mest populära (och dyra) semesterorterna har minskat, och jag hörde att förbokningarna av amerikanska sällskap på Glaciärexpressen (Zermatt - St Moritz) hade halverats. Så det kommer säkert att märkas och vilka drabbas i första hand, jo gästarbetarna. Och har de inga jobb så får de inte stanna här.
Men solen skiner fortfarande och termometern gick upp till +20 idag. Alltid något att vara glad åt. Och nu skall jag ägna mig åt TV en halvtimma framåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.