Nu är himlen blå, det är +15 och näst intill vindstilla. Rickard kommer hit om en liten stund för brunch och sen tänkte vi åka upp mot Strandavattnet och gå en tur. Rickard blev tillfrågad om han kunde resa ner till Kongo eller något näraliggande land för att vara med i någon av akutgrupperna efter den hemska tankbilsexplosionen, men han svarade nej och kände sig som en svikare. Rickard drog på sig en kraftig mögelallergi under den första perioden som han var i Nagercoil och sedan var han där i sex veckor efter tsunamikatastrofen och fick besvär som det tog ett par år att bli av med. Jag tycker att det var helt rätt av honom att säja nej, han har ju inte blivit yngre...
Det har blivit ett dramatiskt skifte från förra veckans lugn och ro här uppe på Kikut. Nu är det bilar vid nästan varje hus, hundar som skäller, barn som cyklar och vuxna som kör med gräsklippare och trimmer. Jag begriper inte varför man skall ha en 25 kvadratmeters gräsmatta på en sluttande naturtomt. Grannen intill mig har en liten naturlig blomsteräng med "alpina växter" och så slår han ängen när sommaren är över och låter gräs och blommor ligga kvar tills snön har gått bort. En del växter har kommit över på min tomt, jag har små mörkröda digitalis, blå stormhatt, miniprästkragar och någon gul, krypande ärtväxt som jag ser fram emot att de kommer att breda ut sig ännu mer bland den alpina, krypande floran som finns här naturligt.
Nu hör jag Rickards bil utanför, kommer kanske tillbaka med rapport om vår vandring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.