Geilo - världens navel?

Igår började jag läsa Keplers "Hypnotisören". Den var så spännande och intressant komponerad att jag läste och läste och läste. Som tur är, så blir jag trött framåt midnatt, men efter frukost idag så fortsatte jag att läsa. Vid elvatiden bestämde jag mig för att göra ett break, d v s spara den spännande upplösningen och åkte ner till Geilo för att handla. Mjölken var slut och utan mjölk inget kaffe.

Plötsligt känner jag en hand på min axel. "Elisabeth, vad i all världen gör du här?" Jag vände mig om och fick se en totalt främmande man. "Jag heter inte Elisabeth... du måste ha tagit fel på person." - "Äh, larva dig inte... himla kul att se dig men vad gör du i Norge?" - "Tyvärr, jag heter definitivt inte Elisabeth och vi har aldrig setts förr." - "Jo men... visst gick du på sjuksköterskutbildningen samtidigt med mig..." - "Jag beklagar, men jag är inte sjuksköterska. Det är väl någon som är förvillande lik mig." Då såg han plötsligt lite generad ut men måste fråga en gång till för att riktigt förvissa sig om att jag inte bluffade. Bad sen lite halvhjärtat om ursäkt och stod länge och tittade efter mig.

Jag fortsatte in på Coop och där står Therese, en tjej som jag läste tillsammans med i Stockholm för rätt så många år sedan. Jag kände igen henne och hon kände igen mig. Som tur var. Tyvärr hade vi inte så många minuter på oss att prata, hon var med i en turistbuss som vad jag kunde förstå kom från Bergen och hade Hemsedal som nästa mål.

Och i torsdags träffade jag på vår granne från Ashlands Road. Kom inte och kalla Geilo för en avkrok!

Och nu har jag läst färdigt Hypnotisören. Den var bra. Nu skall jag börja med Vi de drunknade.