Ja, så har det stora genombrottet visats på TV - nu är det hål genom hela den kommande Gotthardtunneln, världens längsta - åtminstone tills någon annan nation får storhetsvansinne och skall överträffa detta - den är 57 km lång. Det kommer att dröja närmare sju år innan den är klar att köra tågen genom. Stora delar av det schweiziska folket satt nog bänkade framför TV:n vid tvåtiden, genombrottet skedde 1417. Tunnelarbetarna bar i procession en staty av Santa Barbara, tunnelarbetarnas skyddshelgon och triumfmarschen ut Aida ekade mellan tunnelväggarna. Tunneln beräknas vara klar 2017, och då skall 300 tåg passera dagligen i någondera riktningen. Persontågen skall gå med en hastighet av 250 km/t och godstågen får nöja sig med 160 km/t. Det påstås att restiden Milano-Zürich skall kunna reduceras med en timma, men det måste enbart gälla snabbtågen. Som det är nu kan man behöva byta i Schweiz om man åker den sträckan, det säjs att järnvägsnätet kring Zürich är så belastat att alla tåg inte kan gå kortaste vägen dit. Jag vet inte vad det kommer att innebära för oss här, naturligtvis kan det gå lite snabbare men CdT, vår lokaltidning menar att de som reser från Ticino, och då är väl Bellinzona den station som de tänker på, vi kan komma att få stå tillbaka för att snabbtågen skall komma fram.
Mysteriet med e-posten som inte kom fram är löst. Vad som egentligen hänt vet inte Håkan, men den officiella förklaringen från Tele2 är att det varit en bugg i ett av deras nyinstallerade interna spamfilter. Håkans kompis, som kan sånt här, säjer att det är en dålig förklaring. Men huvudsaken är väl att det fungerar igen.
I förmiddags var det strålande sol, jag hade +25 på min altan, men egentligen så var det +16. Nu har det mulnat på och de närmaste dagarna skall det bli en del regn, sen återkommer det fina vädret nästa vecka.
I kväll kommer D&P och Marlene hit. Maten hämtar vi nere på kinesrestaurangen och underhållningen står Pierre för. Han fick tag i alla tre delarna av "Marching as to war" på en arméloppis i London. Det skall bli kul att se dem, jag kommer ihåg hur vi bänkade oss framför TV:n, försedda med lite extra godis och såg på programmet. Jag gissar att det var 1988. Jag undrar om det är lika bra som jag uppfattade det då.
fredag 15 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.