En innehållsrik weekend

Nu har jag varit flitig hela förmiddagen, men jag måste nog ta en paus och berätta om vad vi haft för oss i helgen. Vilken eftermiddag det blev!

Jag får väl ta det från början...

När vi körde upp till Orselina, så fick vi plötsligt se en stor skylt med arméskölden med texten

Esercito della Salvezza

d v s Frälsningsarmén på italienska. I nästa sväng fanns det en ny skylt och när vi skulle parkera, så fanns det en skylt alldeles vid infarten till D&P. När Stephan såg att vi kom, så skyndade han sig till entrén och visade med en vältalig men diskret gest att vi skulle hålla tyst.

När klockan var halv fyra så var alla samlade, d v s Julia, Yvette, Leo, Stephan, Regula, Marlene, värdfolket David och Pierre och jag förstås. Leo kom sist och han hade tagit ned de båda skyltarna vid Chiesa och Via Eco. Den vid infarten fick stå kvar.

D&P började med en videopresentation som de hade fått från England. Där fick man en snabblektion om vad Frälsningsarmén tror på och varför man tror som man gör, om t ex sakramenten. Nu var det väl ingen nyhet, men var ett bra komplement till de diskussioner som vi haft, inte minst på den sista kanalfärden och som vi fortsatte med nu. Leo kan inte tänka sig ett liv utan sakramenten, i all synnerhet kommunionen, medan Julia, Yvette och Stephan har lite mer kätterska åsikter. Marlene betraktas av Leo redan som obotlig avfälling från KK:s lära ”men vi älskar dig ändå”. Sen gjorde vi som vi brukar göra när vi har vår s k studiecirkel, vi – och då var det alla - talade fritt om det som vi kände att vi ville dela med de andra. Och när vi gör det, så känns inte avståndet så stort mellan de miljöer som vi växt upp i, alltså Frälsningsarmén och katolska kyrkan.

Sen hade D&P förberett ett ”mini-armémöte”. D&P har ett litet och ganska primitivt elpiano, och jag var i förväg ombedd att kolla in två sånger, så vi började med Whosoever will may come och när vi kom till kören så hade både David och Pierre små flaggdukar som de viftade med, vilket väckte en viss munterhet. Det var Pierre som var mötesledare och stod för inledningen och sen sjöng han If the spirit says go (vilket är hans bravurnummer) och efter det bejublade framträdandet skulle det bli vittnesbörd. D v s det var jag som blev uppmanad till det och sen sjöng vi Sweetest name I know (som alla kan) och därefter uppenbarade sig David som en skäggig men något rundlagd William Booth och deklamerade ”while women weep” och ”mötet” avslutades med O boundless Salvation - alla verserna - och som magnifik avslutning The heavenly gales are blowing. Allt spelades in för att Pierre skulle kunna visa sin mamma.

Sen åt vi och som vanligt så hade D&P (i all synnerhet Pierre) förberett en måltid, värdig åtminstone en Michelinstjärna. Och naturligtvis så tog vi oss sedan igenom hela vår sångrepertoar under kvällen.

David följde med ner till infarten när vi skulle åka och då först fick han se den fina skylten. Leo talade om att det hade funnits två skyltar till på vägen upp ”men vi tog bort dem så ingen skulle tro att det var något soppkök som hade öppnat uppe hos er.”

Igår så hade vi vår studiecirkel hemma hos Regula. Vi avverkade Apg 3-5. och vi har så mycket att diskutera att den genomgången tog mer än två timmar. Vi känner att Apostlagärningarna handlar om oss. Det var intressant att gå igenom evangelierna, men det vi nu läser och diskuterar är mer relevant för oss. Och det där med att vi skulle vara klara med Apg till jul, det kan vi glömma.

Och nu skall jag försöka att koncentrera mig på jobbet som jag håller på med - trots att det är soligt och molnfritt ute. Det ser ut att bli riktigt fint höstväder hela veckan, t o m lite varmare. Jobbar jag på bra idag så...