Mera sång och oväntade nyheter

Först: ”Sömnlös i Hägersten” frågade i en kommentar vad LSE var förkortning för. Det står för London School of Economics and political science. (Sorry, jag missade det när jag skrev mitt förra inlägg här.) 

-----------------------
 

Den gångna weekenden hade vi en riktigt trevlig ”övningshelg” i Magglingen. Vi ( Marlene, Yvette, David, Pierre och jag – Regula hade rest i förväg) tog tåget till Biel fredag eftermiddag och sen började vi så smått att sjunga upp oss under kvällen. Tillsammans med Lisa och Robbie, Lotta och Dwight samt Rickard var vi alltså hela elva stycken. Killarna har löst det bra med att de är fem barbershoppare, de väljer en del sånger där någon av dem har ett solo så blir allt så rättvist, så rättvist så...

”Damkören” håller nog på att hitta sin stil, vi har en mjukare repertoar och lämnar ”stridssångerna” till killarna. Vi har bestämt oss för att endast använda sånger ur engelska sångboken – det finns en sångskatt som inte får falla i glömska. Dwight är inte riktigt snäll – han föreslog att vi skulle ha ”Let the lower lights be burning” som vår signaturmelodi, men det fick han snabbt igen från Lisa som sa att vi redan hade bestämt oss för ”Saviour while my heart is tender...” 

Killarna är jätteduktiga och sporras naturligtvis av att Stephan har lovat göra en inspelning med dem. De har övat in The world for God, med solo i verserna och fyrstämmigt i kören och lite uptempo – otroligt bra!

Vi har tre sånger som faktiskt låter riktigt bra, He lifted me, This one thing I know och Rock of ages, på den svenska melodin. Vi har bestämt oss för ytterligare en övningshelg innan jul och då blir det i Orselina. Det är så kul att Marlene och Yvette, som kommer från en helt annan tradition så helhjärtat går in för att sjunga armésångerna. Marlene har en gedigen musikalisk bakgrund och Yvette har den absolut bästa rösten av oss sex. Lisa kände till ett gammalt uttryck, ”inte fiska i andras sumpar” men det har vi inte gjort, det har bara blivit helt naturligt att de är med oss. Marlene har fått en del gliringar från sina släktingar, det är en riktigt ärkekatolsk familj som hon kommer från, men hon kan svara för sig och jag tror att åtminstone hennes mamma, om än motvilligt, har accepterat att hon är med i vår gemenskap. Marlene har försett henne med doktrinerna på franska och hon förstod nog efter att ha läst dem, att Frälsningsarmén inte är någon sekt á la JV eller mormonerna.

Lite extra draghjälp har Marlene väl fått av You and me, som nu kvalificerat sig för deltagande i den nationella uttagningen till Eurovision Song Contest. Lys Assia lyckades inte gå till final med All in your head, vilket blev ett nationellt trauma. Nu blev den legendariska 88-åringen passerad av den 94-årige salvationisten Emil Ramsauer från Thun.

Efter gudstjänsten i söndags så ville Rickard att jag skulle boka om min returbiljett till måndag när vi ändå var nere i Biel. Då först berättade han att han hade skaffat information från Kanada, men han ville inte berätta något så länge de andra var kvar. Han var nog lite orolig för hur jag skulle reagera.

Efter en eftermiddag som var så lång, så lång så fick jag reda på att Rickard på eget bevåg och med viss assistans av Dwight hade anlitat en seriös private investigator som rätt snabbt hade fått fram en del information. Min mamma heter inte Vaugh längre, utan Milton men både mr Vaugh och mr Milton är döda. Hon bor fortfarande i Toronto, i ett exklusivt område som heter Rosedale och ägnar sig åt ideellt arbete. Hon har det gott ställt, har god hälsa och lever ett stillsamt liv men har en stor bekantskapskrets. Jag fick se en bild på huset där hon bor och två bilder på henne, ingen av dem var särskilt tydlig men nog var det samma person som jag såg på Oxford street. Skall jag kontakta henne, jag har ju adressen? Det har jag inte tagit ställning till ännu. Men jag är förstås tacksam för att Rickard och Dwight tog det här initiativet.

Nu har jag jobb att utföra, jag hade kalkylerat med att jag skulle vara klar senast den 15 december för att sen vara ledig över jul och nyår. Så jag lägger nog undan alla tankar på att kontakta henne tills jag är klar med det här stora uppdraget.

Och för att göra er lite avundsjuka så kan jag berätta att vi fortfarande har dagstemperaturer på 14-16 grader här nere i Ascona, att trots prognos om mulet väder idag, så skiner solen och ser ut att fortsätta göra så de närmaste dagarna. Det ser ut som om regnperioden är över. För den här gången i alla fall....