Farväl kött!

Det har varit kallt här de senaste dagarna och vi har faktiskt fått en del snö – blötsnö. Uppe i bergen har det snöat ymnigt och natten mellan lördag och söndag var det -36 i ett par bergsbyar i Schwyz och i Bern uppmättes det -15 på natten. Just nu känns våren långt borta men det kan ändra sig på ett par dagar.

Karnevalen eller rättare sagt karnevalerna drog igång på allvar i fredags, här i området var det Stranociada i Locarno, en karneval med musik, utstyrsel à la Rio och ficktjuvar. Sen har det fortsatt med större och mindre karnevalståg, musik, vin och mat i alla städer och byar här i Ticino. Asconas stora officiella firande blir i morgon, karnevalståg, musik och rissottata på piazzan. ”Risotto e luganighe per tutti” vilket betyder att alla kan äta risotto med en kryddad korv som lunch där.

Det firas så mycket att det för en nordbo som jag blir lite för mycket. För min del räcker det med fredagskvällen i Locarno och risotton i morgon. Sen fortsätter firandet under hela fastan, men när vi kommer närmare påsk, så tar de katolska inslagen med olika processioner över mer och mer.

Dessutom har jag jobb som skall utföras. Den här gången har får jag ta in experthjälp. Uppdraget gäller ett häfte om 84 sidor med information om olika sjukvårdssystem i några av EU-länderna, främst baserat på den ekonomiska delen med varierande finansieringsmodeller, men också med så mycket medicinska termer och ställningstaganden att jag bjöd hit Rickard. Han kommer i slutet av veckan när jag gjort grovjobbet med översättningen.

Igår var det bara D&P och jag hemma. Regula är i Goa, Marlene, som just befriats från gipset men skall använda kryckor ett par veckor till, var på karnevalsfirande i Bellinzona och Yvette låg till sängs med influensa. Dagens samtalsämne blev detta med fasta. Ingen av oss är lagd åt det hållet och vi diskuterade om man kunde göra några andliga upplevelser genom bön och fasta. David var en gång tvingad till fasta efter att han fått besök av några oönskade gäster i sin mag-tarmkanal vid ett besök i Indonesien. I hans medvetande fanns det inte plats för några ”högre tankar” under de två veckor som han var hänvisad till mediciner och örtte. Han tänkte bara på mat. Men vi var rörande eniga om att fyrtio dagar utan kött, det skulle vi klara.

På tal om sånt som man dricker, så görs det mycket reklam för ”Cannabis energy drink” nu i samband med karnevalerna och fastan. Det är ett holländskt företag som tillverkar den och dess magiska inverkan lär inte komma från bladen på cannabis sativa utan från fröna, samma hampfrön som en del fåglar med förtjusning sätter i sig. Man skall bli oerhört pigg av denna energidryck och vi tror att det är samma distributör som av den österrikiska uppfinningen Red Bull, burkarna står i samma ställ i butikerna. Det finns misstankar om att Red Bull i samband med hård träning kan förorsaka hjärtflimmer och Red Bull har kopplats till ett par dödsfall här i regionen. David hade googlat och jämfört de här båda dryckerna och funnit att det var i stort sett samma sak, med undantag för hampfröna. Vi såg, när vi var i Locarno att det fanns gott om urdruckna gröna burkar med ”CED” som den kallas, kastade på gatorna. Det här känns inte alls bra – inte minst därför att burkarna pryds av det klassiska cannabisbladet.

Jag nöjer mig med en kopp helt vanligt kaffe och sen skall jag sätta igång med dagens arbete. Ute faller det snöblandat regn, men i morgon skall solen skina igen.