Klar för avresa

Jag blev klar med mitt uppdrag i onsdags och kan med gott samvete resa till Geilo. Nu tänker jag ta ledigt över sommaren. Jag tar tåget till Zürich i eftermiddag och är framme i morgon vid halvåtta på kvällen. Det är ganska knöligt att ta sig till Geilo härifrån sedan både SAS och Swiss dragit ner på antalet direktflyg.

Här firas inte midsommar på samma sätt som längre norrut i Europa. Däremot är Corpus Christi den 19 juni helgdag i de katolska delarna av Schweiz, vilket förstås inkluderar Ticino. Firandet inskränker sig till mässor och processioner. När nu sommarsolståndet i år inföll på en lördag blev det i alla fall en extra markering, det var några byfester mitt på dagen när det egentliga sommarsolståndet inträffar och musik nere i centrum på kvällen så vi drev omkring nere vid piazzan ett par timmar. Firandet av sommarsolståndet betraktas som en hednisk sed och uppmuntras därför inte alls av kyrkan.

På söndag var vi i Lugano. Den luthersk-reformerta kyrka som Dianas föräldrar tillhör hade först gudstjänst och sen grillparty uppe på Monte Bré. Luthersk-reformert går inte riktigt ihop för mig, men den lilla församlingen tycks inte ha något problem med detta. De är eniga därför att de inte är katoliker. De har varit utan ledare i ett par år, men nu har de fått en ung italiensk pastor som kommer från en församling med samma inriktning i Bolzano. Han verkade riktigt trevlig, hade dessutom fått delar av sin utbildning vid universitetet i Exeter.

De senaste dagarna har det varit kraftig åska på eftermiddagarna och igår kväll höll det på och åskade flera timmar, men ovädrets centrum låg över sjöns södra del. Hur som helst så låter det väldigt mycket mellan bergen när det åskar. Just nu skiner solen och det är redan riktigt varmt ute, tjugofem plusgrader. Det blir nog åska till eftermiddagen idag också.

Idag är det Johannes döparens dag, som inte är någon helgdag, men det har varit utomhusmässa med lite speciell utformning på någon plats vid sjön nu på morgonen.

Alice kom till Sverige förra tisdagen och efter ett par vilodagar med lite försiktig sightseeing i Uppsala så reste de till Stockholm i torsdags och hamnade mitt i ett ”bombdrama” i gamla stan. Sen firades det traditionell kylslagen midsommarafton ute på landet i närheten av Knutby. Lördag morgon satte de sig i bilen och körde via Sorunda och diverse annan sightseeing till Söderköping där de övernattade. Jag fick en klump i halsen när Elvy talade om att de varit på kyrkogården i Sorunda, där min pappa och hans släkt vilar.

Söderköping var tydligen en hit, riktigt idylliskt och så var det Göta Kanal. Det väcktes tankar om att kanske göra en sådan resa mellan Stockholm och Göteborg nästa år. Söndag fortsatte de ner till Växjö som nu är basen för deras utforskande av Alices förfäders bygder. I morgon skall hon t o m få träffa två avlägsna släktingar som den energiske släktforskaren letat reda på. På torsdag eller fredag kör de genom Sverige upp till Strömstad för att ta färjan över till Sandefjord.

När de berättar vad de är med om, så märker jag en tydlig skillnad mellan europeiskt och nordamerikanskt kynne. De går in för allt till 150%, ser till att uppleva saker och har en positiv inställning, även om vädret inte är det bästa. Jag tror att jag skall försöka ta efter lite mer av detta. Vädret kanske inte är så enkelt att bortse från, jag är ändå uppvuxen i England där vädret är det absolut vanligaste och säkraste samtalsämnet. Sen har jag nog tagit till mig den schweiziska attityden till tid, det är väldigt viktigt med exakta tidsangivelser. Som att jag avreser från Locarno 1604 och ankommer Zürich Flughafen 1913.