Dagen efter "mello"

Som goda svenskar så bänkade Anita, Elvy och jag oss igår framför tv:n med ost, kex och en flaska rött. Och lyssnade uppmärksamt och tyckte att jojken var bäst men att ”Linus på linjen” nog hade lite bättre chans i den europeiska finalen. Så nu har vi gjort vår medborgerliga plikt. Lyssnat, men inte röstat. (Jag fattade inte vad Linus på linjen var för något, trodde att det var ett öknamn på artisten. Elvy fick sen förklara för mig.)

Det har varit en intensiv vecka för mig. Tågen har gått (nästan) enligt tidtabellen och jag kände i fredags att det nog var okej att gå upp i svinottan. Man känner sig duktig när man orkar ge sig iväg så tidigt på morgonen. Det är kul att få ansikten på personer på förlaget som jag bara mailat eller möjligtvis talat i telefon med tidigare. Och jag har faktiskt gjort lite nytta också. Den kommande veckan skall jag ”korra” ett kursmaterial. Det skall bli intressant. Mitt arbete korras ju också, och jag antar att jag kan få ett och annat att tänka på för framtiden.

Idag har Elvy och jag varit i kyrkan. Elvy har ägnat sig åt churchshopping, har nog besökt de flesta kyrkorna i Uppsala nu, både frikyrkor och Svenska kyrkan. Hon har gått systematiskt till väga, gett dem ett par chanser och nu var vi i en av dem som skulle få en andra chans. Men sen var vi eniga om att det blir ingen tredje chans. Elvy har också varit på armén ett par gånger, men där kände hon sig inte alls hemma och efter hennes beskrivning så skulle inte jag göra det heller. Nu lutar det åt att hon skall bli ”permanent visitor” i en av de mindre frikyrkorna, där blir man vänligt emottagen och förkunnelsen är balanserad. Nog är det så att Livets Ord har påverkat det frikyrkliga klimatet?

Men för henne finns det nog inget som kan mäta sig med församlingen ”hemma” i Hälsingland, trots att den numera är sammanslagen med en annan församling och finns i en ny lokal. Och jag förstår henne. Och gläds åt att få vara med om påskens gudstjänster där.