Då har det
blivit tisdag och i morgon reser jag norröver. Det brukar fungera bra, totalt
blir det en restid på knappt tolv timmar – vilket inkluderar en del väntetid
förstås.
Nu i helgen
var det vår tur att ha andakten i kyrkan i Lugano. Den kallas fortfarande inte
gudstjänst utan ”andakt” eftersom relationerna med stiftet ännu inte är
utredda, Troligen kommer församlingen att få köpa kyrkan och bilda en ”fri ekumenisk
församling”. Stiftet krävde ett orimligt högt belopp för den modesta lilla
kyrkobyggnaden, det var först när styrelsen informerade om att det fanns en
annan användbar lokal, som priset ändrades till en rimlig nivå. Sen, sett i ett
längre perspektiv, kanske man ändå måste skaffa en större lokal, intresset för
den totalt ekumeniska verksamheten har dragit till sig nytt folk.
Men det
gäller att ta det försiktigt. Jag har skrivit om det tidigare här, för en del
år sedan fanns det en engelskspråkig ekumenisk församling ledd av en
pensionerad metodistpastor. När han sedan med ålderns rätt drog sig tillbaka
och flyttade hem till England, så ”kapades” verksamheten av en grupp som väl bör
betecknas som att de tillhörde trosförkunnelsen. Det var mycket hej och hå
under en kort tid, många drog sig undan och så vitt jag vet, upphörde
verksamheten efter ett år ungefär Så får det naturligtvis inte bli nu.
Idag har jag städat och köpt hem lite mat. Jag
hade uppfattat det som att Irene och BG skulle komma hit nästa torsdag, men de
kommer i övermorgon. Klokt av dem att undvika den trängsel i trafiken, både i luften
och på land, som det blir under påskveckan. De skall stanna i tre veckor, sedan
kommer Maj och Benny. Det är bara positivt att huset inte står tomt.
Nu återstår det bara att packa. Jag är optimist och tar med mig kläder för vår och försommar.
