Söndag
eftermiddag gjorde vi en riktig djupdykning i miljöproblematiken. Det började
med att vi åt en vegetarisk middag hemma hos Marita och Johnny. De odlar
grönsaker helt ekologiskt och säljer dem sedan till restauranger, matbutiker
och även privatpersoner. En del odlas i växthus, en del i odlingstunnlar och
annat på friland. I växthuset finns det nu gott om olika bladgrönsaker,
primörmorötter, sockerärter och inte minst jordgubbar som faktiskt är nästan
mogna. Sedan står grönsakerna ute i tunnlarna på tur och därefter i odlingarna
på friland. Under tidig höst sår de sådant i växthuset som kan överleva vintern,
täckt med halm och snö. Jo, ni läste rätt. Snö. Pak Choi och morötterna var
sådda i höstas. Det är nästan trolleri.
Sedan var
det lätt gjort att vi halkade in på de stora miljöproblemen. Det som bekymrar
oss, d v s BG, Maritha, Inger och Göran, värdfolket samt Elvy och mig det är om
de miljövänliga innovationerna verkligen är så bra som man vill få oss att tro.
Elbilar behöver batterier, de sällsynta mineraler/metaller som används till dem
får vi i stor utsträckning från Östra Kongo, ett av jordens oroligaste hörn.
Och vad gör man med alla uttjänta batterier som kommer att finnas i framtiden?
Vätgasbilar framstår just nu som det mest miljövänliga fordonet. Relativt
billiga att tillverka om man får dem i serieproduktion och om tillverkarna kan
garantera att inte vätgasen exploderar.
Vi har en stor
bilpark som man faktiskt borde köra slut på. Visst borde man, säjer BG. om
viljan finns kunna modifiera motorerna så att maxhastigheten dras ner och utsläppen
blir något lägre. Fordonsavgiften borde regleras efter varje besiktning, har
man kört mycket, kostar det mer. Då borde man också kunna justera
fordonsavgiften för dem som inte har tillgång till fungerande kollektivtrafik. Har
man datasystem för allting annat så borde väl det fungera, menar BG.
Det är nästan
omöjligt för mig att ta mig till skolan utan bil. Jo, jag skulle kanske kunna
cykla om jag startade 0615 eller i bästa fall 0630. Återstår då att jag skaffar
mig en bostad närmare min arbetsplats. Det är ju inte så rimligt då jag är
vikarie och inte vet hur länge jag kan jobba inom just det rektorsområdet.
Jag flyger
en del. Det handlar om Zürich – Arlanda eller eventuellt någon tur till London.
Att flyga till exotiska resmål är inte intressant för mig. Om Elvy vill hälsa
på i Toronto så får hon flyga. Hade det funnits båt över Atlanten så hade hon
gärna tagit den. Stressade affärsmän och politiker har inte den möjligheten.
Kläderna är
ett sorgligt kapitel. De älskade jeansen är riktiga miljöbovar, det har vi fått
lära oss.. Men om jag ser hur jag använder jeans kontra de få långbyxor av
annat material som jag har och har haft, så har jeansen en betydligt längre
livslängd, det är helt ok att använda slitna urblekta jeans som kanske dessutom
till slut blir shorts. Jag skulle aldrig drömma om att visa mig i långbyxor av
andra material, som på det viset verkligen sjunger på sista versen. Andra
klädesplagg kan hänga med länge och utslitna t-shirt blir bra polertrasor. Men
naturligtvis skall vi alla minska våra klädinköp och verkligen använda det vi
har, även om det inte är årets färg. Men effekten av det är att ett stort antal
underbetalda, utnyttjade sömmerskor i Sydostasien blir arbetslösa. Fattigdomen
breder ut sig. Men HM och de andra klädmiljardärerna får sannolikt och förhoppningsvis
minskade ”inkomster”.
Maritha har
köpt en linneskjorta. Den var inte billig men hon föll för att det stod på märklappen
att den var sydd i Estland.
Skor är ett
annat kapitel, d v s jympaskor. De går sönder inuti, vid stortån långt innan
skon för övrigt är utsliten. Skulle det inte vara på sin plats att det satt en
bit läder där? Ser man på andra skor, så verkar det mesta vara okej att använda,
både stilettklackar och rejäla klumpiga klackar. Inger hade hört att skohandeln
uppskattar att de under 15 år hade förlorat 40% av de mer klassiska skorna till
förmån för olika jympaskor. Det kan nog stämma.
Det finns en
massa saker som vi inte kan påverka, kinesiska kolkraftverk till exempel. Annat
kan vi påverka. Regnskogen skövlas för att få plats med odlingar som ger
palmolja och nu senast hörde vi att det
sker samma sak för kikärtsodling. Vanliga bönor kan man odla på Öland så det är
väl tillåtet att äta?
Det var
mycket mer som avhandlades, och jag känner att det är så här som folk i
allmänhet tänker. Bilkörning, kläder och mat. Det kan vi faktiskt göra något
åt, men hur stor är effekten?
En annan sak
som kom upp var sopsortering och återvinning. Om man har ett fönsterkuvert
skall man klippa bort fönstret och lägga i brännbart medan resten av kuvertet
hamnar bland papper. MEN – är det en självhäftande förslutning eller någon
klisterlapp på kuvertet skall också detta klippas bort. Den lilla skruvkorken
på mjölkförpackningarna skall hamna bland plastförpackningarna och så skall man
pilla väck det lilla fästet för skruvkorken som också hör hemma bland plast.
Småsaker men det blir lite löjligt.
En alldeles
sann historia från England, detta inträffade någon gång omkring 1990 i Kent
eller Sussex. Han som berättade detta bodde i East Sussex;
Sopberget i
en stad växte och man ville göra något radikalt för att minska detta. En tysk firma
anlitades och hushållen försågs med nya soptunnor och kommunen köpte in nya
sopbilar som vägde avfallet och sedan skulle man få betala efter vikt. Engelsmännen
kan vara ett kreativt folk om det kniper. Hushållssoporna lades ut i trädgården
för att torka, sånt som luktade spolades ner i toaletterna.
Sommaren var
ovanligt torr och varm, det utfärdades Hosepipe Ban (förbud att använda slang
för att vattna i trädgården) och i den rådande torkan och värmen så dunstade
vattnet fort i reningsverkets dammar. Det var inte nog med att det luktade
förskräckligt, hela reningsverket drabbades av något slags infarkt och ute i
villaområdena levde råttorna gott på det som låg på tork i trädgårdarna.
Experimentet avbröts efter fem månader.
NEJ, jag är
inte motståndare till sopsortering och återvinning. Tvärtom. Men det skall vara
lätt att göra rätt. Jag är bekymrad över miljöförstöring och global uppvärmning.
Mycket bekymrad faktiskt. Och jag tycker Greta Thunberg är en helt fantastisk
tjej! Hon borde vara en förebild för alla åldrar.
Jag föreslog
att resten av sällskapet, som alla har uppnått pensionsåldern skulle sätta sig utanför
kommunkontoret och strejka för miljön. Det var först ingen som tände på idén
men sen kom BG på att ”Då kommer vi säkert i TV”.
