Enligt
prognoserna skulle det vara +25 nu på eftermiddagen och kanske en och annan
lätt regnskur. Men det är +32, nästan mulet och jag har en bestämd känsla av
att det snart bryter ut ett åskväder.
Nu på
förmiddagen har Marlene och jag varit nere i Lugano och kollat vad som händer
med kyrkan där. Från 1 juni tillhör den ”Luganos fria ekumeniska evangeliska
gemenskap” och är alltså frikopplad från stiftet. Det gick att få ihop pengar
till köpeskillingen efter en hel del förhandlingar, bl a därför att huset behövde
renoveras både ut- och invändigt. Taket har blivit omlagt, fönstren har
renoverats både in- och utvärtes (säjer man så?) och nu skall det målas
inomhus. Det blir inga kostnadskrävande arbeten, kyrksalen är redan i minsta laget
men man vill förstås avvakta innan man börjar se sig om efter en större lokal. Dessutom
är det inte så gott om lediga lokaler. I all synnerhet sådana som passar att
förvandla till en kyrka.
När vi var
inne i kyrkan kom jag att tänka på vad mormor berättade. Hon växte upp hos Sigurd
och Ellen Westermark. När hon kom dit var hon sju år och Westermarks var regelbundna
besökare i Svenska kyrkan. Westermarks fångades sedan av den nya
pingstväckelsen. Mormor gick i kyrkans söndagsskola och trivdes där. Plötsligt
skulle hon inte gå dit mer, utan följa med till pingstvännernas möten som hölls
i en provisorisk lokal. Mormor saknade kyrkan och söndagsskolan. Men så skulle
pingstvännerna bygga sin egen kyrka, eller kapell som man sade. Sigurd Westermark,
som var egen företagare och hade gott ställt var en av dem som såg till att
drömmen realiserades. Farbror Sigurd finansierade inte enbart, han såg till att
vara med och bygga också. Tant Ellen bidrog på sitt sätt, hon försåg
arbetslaget med smörgåsar. Mormor, som väl var 9-10 år då, fick gå till bygget med
smörgåsarna och allt eftersom byggandet fortskred så kände mormor att ”kapellet”
var hennes kyrka och hon kände att hon också hade varit delaktig i byggandet. Mormor
var trogen församlingen och kapellet livet ut.
Jag fick
höra av Jenny att Frälsningsarmén i Sverige hade startat en blogg. Det senaste inlägget
”Örnulf” är verkligen läsvärt, på tal om att vara trogen. Läs det och bli
berörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.