Snabba ryck och lite panik i Ascona.

I lördags talade jag med Inger och Göran, de var inte oroliga för att coronaviruset hade nått Lombardiet, alltså det område i Italien som gränsar till Ticino. Söndag ringde deras son Magnus, som är läkare och sade att nu måste de komma hem. Det hade de inga planer på. Några timmar senare, när det hade kommit rapporter om en stor smittspridning, så hotade han ned att komma ner och hämta dem.

Men då var det så att Lotta och Dwight hade planerat att resa till Sverige för att vara med på ett släktkalas den 14 mars, och nu hade de bestämt att tidigarelägga sin resa. Nu skulle de resa till sitt hus utanför Ulricehamn och det betydde att då fick de köra till Sverige, för där på bonnlandet behöver man verkligen ha bil.

Så resultatet blev, ja ni har säkert räknat ut det själva, att tisdag morgon satte de sig i bilen tillsammans med Inger och Göran och körde till Sverige, en liten nätt tur på 175 mil. De övernattade utanför Hamburg och kom sedan fram onsdag kväll. Inger och Göran skall resa norrut i morgon. Och nu får vi bara hoppas att ingen av dem har med sig viruset till Sverige.

Det är lite komiskt, det har varit rekordvarmt i södra Sverige men nu kom de till snö och många minusgrader.

Här har vädret stabiliserats lite, men fortfarande är det mycket snö som driver omkring och ställer till det i trafiken. Det är riktigt kallt, den gångna natten var det -18 häruppe på Kikut och den kommande natten blir nog lika kall. Och det skall komma mer snö.

Rickard lyckades i alla fall ta sig hit från Bergen, men han kom först måndag kväll. Det är inte alls lika mycket folk här som det brukar vara, man ser det så tydligt när man kommer ner till Geilo för att handla. Inga problem med p-platser, inga köer i butikerna.

Jag reser härifrån på måndag. Vill inte råka ut för några reserestriktioner. Nej, så dramatiskt blir det nog inte. Elvy säjer att Inger och Göran får hålla sig undan en vecka eller så, det planeras visst för inköp i morgon av mat till dem. Jag vet inte om hon tänker sätta mig i husarrest i undantagsstugan när jag kommer fram. Hon skall hämta mig vid tåget och jag ser mig själv sitta hopkrupen i bagageutrymmet, längst bak i bilen, iförd ansiktsmask.

Försiktighet är bra men det kan bli lite för mycket av den varan också.