Igår kväll började vi prata om vattenläckan som inträffade i Uppsala för tre år sedan. Det var mannen som bodde i lägenheten ovanför Elvy som ”installerade” en ny diskmaskin med hjälp av silvertejp och sedan reste på semester. Vattenskadorna i Elvys lägenhet blev stora och även lägenheten under henne fick sin del av eländet. Det var de där som upptäckte att vattnet rann efter väggarna, Elvy hade inte varit i Uppsala på ett par veckor så hon hade ju inte kunnat avvärja det som inträffade. Nåja, det är tre år sedan nu.
Men det var en annan sak som jag blev påmind om – den sommaren bodde en schweizisk kvinna och hennes barn under ett par månader i mitt hus, som då stod tomt. Hennes man, som kom från en väletablerad libanesisk hotellägarfamilj, hade radikaliserats och i sista minuten upptäckte hon att han hade bokat flyg för sig och barnen till Istanbul och lagt beslag på deras pass. Han och barnen skulle naturligtvis till IS. De fick hjälp att brådstörtat ge sig iväg, fick gömma sig på olika platser i Schweiz. Det tog några månader, sedan hade de fått nya identiteter och kunde resa till ett land på andra sidan jordklotet.
Vi hör inte så mycket om IS just nu, men det var en artikel i en schweizisk tidning där man varnade för att det som finns kvar av IS har i skydd av pandemin samlat sig och vi skall inte alls räkna ut dem.
Den stora smällen i Beirut är IS troligen inte ansvariga för – även om de säkert skulle vilja vara misstänkta. Breivik lär ha haft 850 kilo av ett handelspreparat, baserat på ammoniumnitrat i skåpbilen, i Beirut var det 2750 ton ammoniumnitrat som exploderade och en sprängämnesexpert tror att det kan ha varit något mer som var inblandat i den hiskliga explosionen. Det är väl detta ”mer” som föder funderingar på om det inte var en ren olycka.
Det händer så mycket konstigt i världen just nu. Plus Donald Trump.
Nu blir det strax lunch och sedan skall jag iväg på
torsdagens inköpsrunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.