Förändring på gång!

 

Nu har jag bestämt mig – jag lämnar Ascona och flyttar hem till Sverige och Hälsingland. Det har varit en lång process med funderingar hit och dit. Jag trivs i Ascona, jag har många vänner här men det är inte längre ”hemma” för mig. Nu har jag varit här i två månader och haft tillfälle att fundera, väga för och emot, t o m gjort upp ett par listor med argument.

Det som fick mig att fatta det slutgiltiga beslutet, var att vänner till Jen och Nigel har lämnat USA och fått uppehållstillstånd i Schweiz. De kommer att hyra mitt hus, just nu bor de tillfälligt  i Locarno.

De har båda rötter i Italien, även om det ligger några generationer bakåt. Hennes rötter kommer från trakterna kring Cremona och hans från Turin. De menar att USA är ett land i fritt fall, betydligt närmare en katastrof än vad vi kan tro. De har tre barn, en dotter är gift på Nya Zeeland, en son jobbar i Norge inom oljeindustrin och en på Island – han är vulkanolog. Nu kommer Carol och Harry Brent att bo i mitt hus minst i två år – de avvaktar resultatet av nästa presidentval. Väljer de att stanna här, så kan det tänkas att de köper huset.

Vad skall jag göra nu då? När jag var i Hälsingland, så blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att vikariera som lärare under höstterminen. Just då var det inte aktuellt men när jag kommer dit igen så är jag disponibel för lärarvik, korta eller längre. Jag trivdes bra som lärare, även om det var ett par år sedan.

Nu har jag börjat packa, den här gången skall jag ta med mig det allra mesta av mina tillhörigheter. Däremot skall förstås möblerna och allt husgeråd vara kvar. Jag skall sälja bilen, det är inget problem, den vill Luca köpa.

Elvy är förstås glad, vi trivs så gott tillsammans och nu bor vi ju i var sitt hus, så vi sliter inte på varandra. Det jag saknar i Hälsingland, det är vänner i min ålder. Jag delar vänner med Elvy, men de är mest i det som bör beskrivas som ”föräldragenerationen”. Men sånt löser sig nog.

Nu blir det också närmare till hytta på Geilo. Jo, det är 60 mil och det tar en dag att köra dit, men det kräver inga flygbiljetter och ingen tågbiljett.

Nigel frågade mig om jag räknade med att det skulle vara tryggare att bo i Sverige. Det tror jag faktiskt. Det som skrivs om kriminalitet och skjutningar i Sverige sker ju i begränsade områden och jag tror att risken för att bli drabbade av något krig är lika stor i både Schweiz och Sverige.  

I morgon skall vår husgrupp samlas hemma hos Diana och Yves. De tillfällena kommer jag nog att sakna, men med teknikens hjälp är allt möjligt!