Nästan oväntat besök

Kvart över åtta ringde telefonen. En röst sade på skånska "Jag väckte dig väl inte?" - "Nej då, vem är det jag talar med?" - "Det är Susanne. Vi har sovit över på ett ställe som heter Lavorgno och då tänkte vi komma och hälsa på dig, vi är ju på väg söderöver." (Jag känner en Susanne i Sverige och hon talar inte skånska.) "Du sa Susanne, nu hänger jag faktiskt inte riktigt med." - "Susanne Fransson, vi jobbade ju på Continental i Halmstad..." - "Sorry, men jag har aldrig jobbat där." - "Marie Lundberg... visst i helvete är det du? Vi hade ett jävla jobb med att få tag i ditt telefonnummer." - "Jag heter Maria Lindberg." (Jag ville inte röra till det mer gonom att hävda att jag heter Hultin.) - "Va... är det inte du som jobbar på det där italienska kasinot i Lugano?" - "Nej, det är inte jag." - "Vem faen är du då?" - "Jag bor i Ascona och heter alltså inte Lundberg utan Lindberg. Ascona ligger fem mil från Lugano och ännu längre från Campione d´Italia." - "Kan du fixa fram hennes telefonnummer åt mig?" - "Tyvärr, det har jag inte möjlighet att göra nu. Ni får väl köra till Campione och försöka leta reda på henne." - "Skit i det du." - och så avbröts samtalet. Hade hon låtit lite trevligare och haft ett lite mer vårdat språk, så hade jag kanske hjälpt henne. Jag har aldrig hört talas om någon "nästan namne" som jobbar i Campione, så det kan väl vara någon som är ny där och det är väl tveksamt om hon finns i telefonregistret. Men jag kom i alla fall på att jag måste påminna telefonbolaget igen att ändra mitt efternamn. Och sen undrar jag ju om dom körde till Campione och började leta efter Maria Lundberg.

Annars har jag inget särskilt att rapportera. Annat än att jag håller på att tömma köksskåpen på allt utom det mest nödvändiga. Det gäller att vara väl förberedd inför kökstrenoveringen, jag vet ju inte exakt när jag kommer hit från Geilo igen.