Lång rapport - tisdag-söndag

Tisdag-onsdag: Vi lämnade Larvik halv sex i tisdags och var framme i Hirtshals vid niotiden. Havet höll sig mycket lugnt. Inte riktigt lika lugnt på båten. Fulla norrmän är värre än fulla svenskar och engelsmän. Vi lämnade det stökiga sällskapet åt sitt öde och körde till Hjörring och övernattade där. Onsdag morgon körde vi rakt söderut genom Ålborg till Viborg. När Rickard jobbade på Haukeland hade han en kollega som kom därifrån och som trots exilen var lokalpatriot. Så Rickard ville bara kolla... Det var en trevlig liten stad med en imponerande kyrka. Påminde om Lunds domkyrka, tyckte i alla fall jag. Efter en kopp kaffe och ett ohälsosamt men gott wienerbröd fortsatte vi till Silkeborg, för att se på Tollundmannen. Det är fascinerande att se hur väl bevarad han är. Och lite kusligt, för han har ju ett så tydligt uttryck i sitt ansikte. Vi åt smörrebröd som sen lunch, gick en tur i centrum och körde sedan ner till Jelling och tittade på gravhögarna, undvek Vejle och Kolding för att ta oss till Christiansfeld och ”Den gamle grensekro” som ligger strax norr om stan. Vi fick var sitt trevligt, traditionellt inrett rum och körde sen in en sväng till stan för att se oss om lite. Jag har varit där förr, och Rickard hade läst på ordentligt och kunde berätta om Herrnhutarna och Christian VII, Caroline Mathilde och Struensee. Just nu genomgår alla de gamla byggnaderna ett gigantiskt restaureringsarbete, man står på UNESCOS wannabeelista för att bli ett World heritage. Vi skulle gått till kyrkogården, men då började det regna, så vi sköt upp det till torsdagen. Annars var det ok väder hela dagen. Åt middag på hotellet (rödspätta) och bestämde oss för att komma igång tidigt nästa morgon. Kro-morgenmaden serverades från sju, men vi tyckte att det räckte med halv åtta.


Torsdag: Morgenmaden var god och riklig och vi fick både nybakat bröd och nybakade wienerbröd plus pålägg och ägg. Och Ymer med drys. Det är dansk filmjölk med rivet rågbröd med lite socker och kanel i. Dom höll hårt på gamla danska mattraditioner. Sen stack vi iväg, först besök på kyrkogården i Christiansfeld, Gudsåkern där män ligger för sig och kvinnor för sig på en jättelik grusplan omgiven av stora gamla träd. Alla har likadana enkla gravstenar och ligger vända med ansiktet mot öster. Nu låg regnet i luften, men vi klarade oss. Fortsatte sen till Haderslev, en liten bit söderut där Rickard hade ytterligare en kyrka att kolla - domkyrkan som ligger uppe på en höjd, imponerande faktiskt. Sen rakt österut mot Ribe, nästa ”museistad”. Nu kom det lite regnstänk då och då, men det hindrade inte oss från att ge oss i kast med sevärdheterna. Beundrade utsikten från det 50 m höga Borgertornet, landet runt Ribe är helplatt ut mot Nordsjön och stan blir ibland översvämmad. Vi åt frokost (=lunch) på Hotel Dagmar, sägs vara Danmarks äldsta hotell. ”Frukosttallrik med kallt och varmt, ost och sött.” Vi blev mätta. Sen gick vi runt på alla små krokiga gator och insöp atmosfären. Regnet höll sig på avstånd. Fortsatte norrut till Esbjerg, där ingen av oss har varit tidigare. Vi hade ett visst behov av att orientera oss lite och även sträcka på benen innan vi kom till hamnen för att köra ombord kl 1600. Vi hade paraply med oss... det regnade rejält. Sjöresan? Ja det var inga problem. En hel del vind och vågor men båten gick stabilt i sjön. Lätt måltid på båten, sallad och ett glas vin. Skrällig underhållning och ett par packade fotbollsgäng som inte kom riktigt överens gjorde att vi drog oss tillbaka i mycket rimlig tid.


Fredag: Frukost på färjan - fotbollsfansen såg vi inte till - och så var vi framme i Harwich klockan tolv. Det tog en god stund innan vi hade kommit ut från hamnen, det verkade som om det pågick något slags maskningsaktion bland både pass- och tullpersonal. Sen körde vi till Saffron Walden, en resa på drygt tio mil. Margaret och Kevin höll på i verkstaden med något som måste bli färdigt till på måndag, så jag fixade kaffe och skickade iväg Rickard att köpa fikabröd – han var lite tveksam men jag sa bara: nerför backen och andra tvärgatan till höger. Han kom tillbaka en kvart senare och hade köpt russinbullar, muffins och en liten chokladtårta! Sen gick vi ut och tittade på stan, den är sevärd och på kvällen var vi på en vegetarisk restaurang och åt middag. De hade nog lånat en del recept från Cranks, gissar jag. Husets vin var ”Bio” och helt OK. Vädret? Inte en regndroppe på hela dagen. Rätt blåsigt i förmiddags, men det lugnade ner sig och framåt kvällen kom solen fram. Lite kyligt, 15-16 grader gissar jag.


Lördag:Vi tog tåget till Cambridge, ingen idé att ens försöka få P-plats där en lördag enligt Kevin. Han var hygglig och körde oss till Wendens Ambo (vilket namn!) eftersom tåget inte går in till själva Saffron Walden. Vi strövade omkring i Cambridge och såg på alla gamla fina hus, åt publunch och var tillbaka vid halv sextiden. Kvällen tillbringades på Trevi, en italiensk restaurang som hade riktigt bra mat. Och vin. Fint väder hela dagen.

Söndag: Började med att duscha och tvätta håret – vet inte hur det blir med hygienen när man är ute på kanalfärd - och åt frukost och körde norrut. GPS:en hade fått spader och vi fick själva leta oss fram, tur att vi hade en bilkarta. Men jag gillar att köra på mindre vägar och vi hade rätt gott om tid också, för resten av sällskapet som körde från Basildon låg lite efter oss. När vi kom till Daventry såg vi en Tesco och gick in och handlade lite. Det hade regnat lite grann tidigare, men nu bröt solen igenom så vi passade på att ta en tur i stan. Inte mycket att skriva hem om, ärligt talat. Sen skulle vi träffas vid infarten till marinan som låg vid vägen från Daventry, så det var inga problem att hitta dit.


Vi fick vänta en halvtimma innan resten av sällskapet kom. Ja, för den som inte vet det så består det av David och Pierre samt Marlene. De har tagit flyget till London och Davids syster körde dem hit. Jag ”korrekturläste” den här lilla reseberättelsen under tiden för att ha något att göra. Rickard läste en dagstidning som sannerligen gjorde skäl för benämningen ”tabloid”.

Ibland inträffar sånt som man inte ens kunde hoppas på. David har en kompis i IT-branschen som har fixat ett modem för gratis trådlös internetuppkoppling till oss. Helt oväntat alltså kan jag sitta här och skriva loggbok eller vad man nu skall kalla det för. Dagbok kan det ju inte heta på sjön. Kanalen alltså. Vi har bestämt oss för att allt som vi skall skicka skriver vi offline, kopplar upp och skickar iväg sen.
....................................
Och här börjar ”loggboken”.

Söndag: start i Braunston klockan två. Medan killarna gjorde iordning båten, så fixade Marlene och jag till en improviserad, kall lunch som vi åt när vi kommit i väg. Landskapet som vi gled igenom var faktiskt riktigt ödsligt för att vara i England, men naturskönt. Kor och får betade på ängarna intill kanalen. Körde förbi Napton där man kan ta av på South Oxford Canal, kom till de första tre slussarna, Calcutt locks. David körde båten, Marlene och jag öppnade och stängde slussportarna och Rickard och Pierre skötte vatten-av-och-tillförseln. Det var inte så märkvärdigt och när vi var fyra som tog det praktiska så gick det relativt fort. Sen fortsatte vi fram till Stockton locks. 10 slussar varav 8 i en slusstrappa, 2 lite längre bort. Stannade för kvällen eftersom det redan fanns en hel del båtar före oss och det fanns en trevlig pub i grannskapet där vi både kunde få mat och något att dricka. Båten är jättefin, det finns fyra bäddar längst bak, där sover killarna, sen är det en toa med tvättställ och en toa som också har duschkabin. Sen kommer the galley, alltså köket och längst fram i båten finns två bekväma soffor med matbord mellan där Marlene och jag skall sova. (Långt från snarkarna...) Matbordet har två längsgående klaffar, som kan fällas ner så det är gott om plats när man inte äter. I aktern står eller sitter vår styrman och där finns det också bänkar längs sidorna, motsvarande utrymme finns i fören. Och nu sänder jag iväg detta och hoppas att att tekniken fungerar.