Rapport lördag-onsdag

Eftersom jag var så duktig (!) med dagliga rapporter så fortsätter jag väl med mina rapporter fram tills dess att jag nu är hemma igen. Sen blir det kanske lite si och så med den saken.

Lördag: Uppe tidigt, tog underground till Kew Gardens, var där t o m lite innan de öppnade 09.30. Vi åkte ”tåg” runt hela anläggningen först, vilket jag kan rekommendera. Kollade Palm House och Temperate House och den japanska trädgården Sedan var vi uppe i Xstrata Treetop walkway – man börjar under jorden och kommer upp till en gång uppe bland trätopparna. Förutom den upplevelsen så fick man en fin vy över västra Londons skyline. Sen tog vi bussen till Hampton för att Marlene skulle få gå i ”the maze”. Jag har varit där flera gånger förut. Marlene tyckte nog att det var lite läskigt, inte minst därför att det var rätt många som velade omkring och var rätt skärrade för att dom inte hittade ut. Jag låtsades inte om att jag var skapligt orienterad, inte minst för att undvika att någon skulle hänga på oss för att komma ut. Vi åkte sen med båten från Hampton till Westminster. Vi var jättehungriga efter att ha levt på glass och en pizzaslice hela dagen – det är snudd på omöjligt att få en sittplats på något matställe i närheten av någon attraktion lördag-söndag. När vi var på väg hemåt och spanade efter något ställe där vi kunde äta, så ringde Rickard och frågade vad vi skulle göra på kvällen. Michael, som han bor hos, var på väg till middag på sin golfklubb.

Det slutade med att vi köpte med oss fish & chips från ett riktigt snobbigt sådant ställe nere i South Kensington, och så åt vi hemma hos mig alla tre. Man får maten i nytryckta, hygieniska ”tidningar” som är fakisimil av olika autentiska tidningar från betydelsefulla händelser. Marlene fick en med Edward VIII:s abdikation, Rickard och jag fick samma, Elisabeth II:s kröning. Marlene och jag vilade fötterna en stund och sen var vi mogna för en liten kvällstur på stan. Drev omkring lite här och var och kollade på folk, drack orange fizz på en uteservering i Covent Garden och tog taxi hem vid halv tolvtiden.
 
Söndag: Rickard och Michael fick sköta sig själva, Marlene och jag var ute och shoppade. Marlene ville förstås ta en tur genom Harrods, Selfridges, John Lewis, M&S och några till. Jag inskränkte mig till ett par loafers, en kofta och en liten påse från Boots. Marlene tyckte det var bra att vi skall åka bil hem... Det blev rätt många kassar! Ingen 20 kg-begränsning i min bil alltså. På kvällen var vi hemma hos Michael och åt sushi. Hem tidigt eftersom vi hade bestämt att vara klara att köra till Folkestone halv sju nästa morgon.

Måndag: Kom iväg halv sju - inte så illa! Det tog 2½ timma till Folkestone, så vi var där i god tid, skulle checka in senast 0950, vi var där redan klockan nio. The shuttle avgick 1020 och underresan (det måste väl heta så?) varade som vanligt i 35 minuter. Smidigt och snabbt men inte direkt billigt.

Vi hade diskuterat om vi skulle ta snabbaste vägen (som går via Metz och Strasbourg och ner till Basel) eller köra en annan tur genom Frankrike. Vi valde det senare, Rickard hade kört den vägen tidigare, så han visste att det var bra vägar och vackra omgivningar. Vi passerade Reims, sen körde vi söderut, passerade Troyes och stannade vid sextiden i Langres, och tog in på Le Cheval Blanc, (alltså Vita Hästen), ett rätt medelmåttigt hotell vad anbelangar rummen, men med ett alldeles utmärkt kök. Vi hade bara stannat till i närheten av Reims för en sallad till lunch, så vi var riktigt hungriga när köket öppnade för kvällen klockan sju. Vi åt kalvrullader med fyllning av pilgrimsmussla och till det små glaserade potatisar och något slags ärtmousse. Langres var för övrigt en riktigt trevlig och pittoresk liten stad.

Tisdag: Nästa morgon startade vi tidigt, frukosten (kaffe och croissant) var avklarad vid åtta. Det tog 4½ timma till Biel (via Belfort) och när vi kom dit – rättare sagt till Magglingen – så hade Lisa lunchen klar. Gissa om vi var hungriga! Pausade en timma drygt, kramade om Rickard och gav honom förhållningsorder angående min hytte. Efter att ha funderat lite på om vi skulle köra motorvägen eller ta biltåget genom Lötschberg-och Simplontunnlarna, så valde vi motorvägen för det skulle nog ändå gå snabbast. Vi var hemma kvart över sex.

Onsdag: Idag börjar vardagen igen. Jag har varit iväg och handlat lite mat, min frukost bestod av te och några gamla kex. Men nu har jag ätit lunch och börjar känna mig som en människa igen. Jag har någon liten stund då och då under båtresan varit inne och kollat lite på mitt nya uppdrag, och känner att jag har rätt bra koll på hur mycket tid som kommer att gå åt. Och nu känns det faktiskt riktigt kul att sätta igång och jobba.