Video - men det är lite omodernt förstås.

I fredags jobbade jag hela dagen (nästan) och kan konstatera att jag har gott om tid att slutföra jobbet, blir nog klar i mitten av denna vecka, har deadline till 20 oktober. I går var det halvdåligt väder på förmiddagen, och fram till tretiden, så jag passade på att städa av lite (men bara LITE) och sen var vi på ”kastanje- och höstmarknaden” nere på piazzan, som jag tycker mer är en strandpromenad än en piazza. Marknaden hålls två lördagar i oktober. Det är marknadsstånd, mat och dryck och naturligtvis rostade kastanjer och kastanjer som förädlats lite mer, som t ex kakor med fyllning av kastanjemousse. Om jag skall vara riktigt ärlig, så tycker jag inte att det är så fantastiskt gott, det är mest bara för att det är en sån uppskattad tradition som jag klämmer i mig några stycken rostade kastanjer. Moussen i kakorna är sötad och smaksatt med något svårdefinierbart starkt, svårt att känna någon kastanjesmak där.

Men det är kul att gå omkring där en stund och kolla på folk, lyssna på musik och dricka lokalt vin. Som inte är så lysande, bara lokalt. Se där vilken gnällkärring jag är! Sen traskade vi hem till mig, jag bor ju bara några minuters promenad från Piazza Giuseppe Motta som ”strandpromenaden” officiellt heter.

David hade tänkt att vi tre skulle åka till den lilla ekumeniska församlingen i Lugano idag, men de hade ingen gudstjänst. Då kom han på att vi skulle ta och se på en videoinspelning från internationella kongressen 1990, A day of worship. Den väckte så många minnen till liv och här och var skymtade människor som vi känner eller kände igen. Vi var nog rätt tagna av det alla tre. Så vi blev sittande hela eftermiddagen och talade om det vi sett och om gamla minnen från den tiden vi var aktiva salvationister. Och alla tre skulle nog egentligen vilja vara det fortfarande.

Det tar väl en stund att smälta det här. Men i morgon är det jobb igen, för oss alla tre. Pierre reser iväg till något riskområde i Glarus och David blir kall om händerna i iskalla bergssjöar och jag sitter framför min PC. Och för de två andra i ”the crew” så har Marlene varit bortrest över helgen, men hon får väl slå sig ner framför en annan PC på resebyrån och Rickard är tillbaka i Uvdal, där det är flera minusgrader och lite snö. Det är det i alla fall inte här. Min termometer visar just nu på +12.