Onsdag: Idag vägrade jag att göra frukost. Slussarna vid Lapworth är så små att två tjejer, d v s Marlene och jag kan klara av dem utan några som helst problem, så Pierre och Rickard fick laga frukost, David satt och kontrollerade oss. Lite nervös var han nog, men vi klarade det utan problem. Det var 7+2 slussar och sen fyra glest placerade slussar. Jag tog båten de första sju och Marlene de sista sex och tvärtom med slussarna. Vi hade passerat när klockan var elva och hade en lång slussfri kanalfärd (allt är relativt) framför oss till Kings Norton Junction. Nu var det också Marlene och jag som turades om att köra båten resten av dagen. Pierre hade högläsning för David och Rickard från en nyutkommen bok som heter 1929, den behandlar händelserna kring när Bramwell Booth avsattes som general detta år. Jag frågade om han inte kunde sätta sig i aktern och läsa så jag fick höra också, men han påstod att jag skulle bli så ”o-välsignad” då. Och Marlene har fått boken 'The general next to God' att läsa. ”Lika bra att hon vänjer sig” säjer Pierre. Hon tycker att den är intressant och faktiskt ganska spännande. Hon kvitterade med att Pierre skulle få en bok av henne om Johannes Paulus I, en påve som troligen blev mördad. Pierre vet inte om hon läst omslaget till 1929... När vi kom till en plats som hette Dickens Heath fanns det en skylt vid kanalbanken som talade om att det var 200 m till Tesco så vi tog tillfället i akt att proviantera. Inga som helst problem för Marlene att graciöst glida intill vid kanalbanken.
Det hade inte blivit någon ”full english breakfast” idag, bara kaffe och mackor så vi handlade till lunch, middag och till frukost torsdag morgon. Lunchen blev en riktig engelsk skräpmatlunch, köttpajer som vi kunde värma i ugnen men vi kompenserade det med färska grönsaker till. Plus B-vitaminer i form av beer. Det är praktiskt att någon lagar mat medan båten tuffar framåt och så lägger vi till vid the towpath medan vi äter. Vi körde nästan fram till Norton Junction, David hade fått tips om ett bra ställe att lägga till för natten och så kunde vi fixa till lite kvällsmat i lugn och ro. Ja, vi hade faktiskt kört genom de yttre förorterna till Birmingham sedan vi var och handlade, men kanalbanken skuggas av stora träd på många ställen så man är som tidigare sagt inte alltid medveten om vad som försiggår utanför. Efter maten blev det den obligatoriska promenaden, det var då som vi upptäckte att vi var mitt inne i bebyggelsen. Den pastorala idyllen var långt, långt borta.
Jag borde väl berätta lite mer om båten som vi färdas i. Det är en s k narrowboat, i storlek helt anpassad till de smalare kanalerna. Knappt 2 m bred och drygt 20 m lång. Den är målad i mycket traditionella färger, svart skrov undertill, rött, mörkgrönt och guld på överdelen. Inredningen är i något ljusbrunt trä (eller om det är laminat), gardinerna är mörkgröna (som på utsidan), sofforna är skotskrutiga i blå-grönt. Sängarna i ”aktersalongen” har grönrandiga överkast. Fräscht och snyggt. Köket, som heter the galley på båtspråk är försett med diverse finurligt infogade skåp, diskho, liten arbetsyta, gasspis med tre lågor och ugn, micro, ett litet kylskåp som går på ström när båten är igång, men som automatiskt slår över till gasol när motorn varit avslagen mer än 10 minuter. När dieselmotorn är igång kan vi utnyttja elen till batteriladdare, hårtorkar, micro och kaffebryggare. När den står still så inskränker vi oss till att ha på belysning och TV. Det finns gas- brand- och inbrottslarm också. Plus att fönsterrutorna är av säkerhetsglas och dörrarna in verkar vara mycket stabila. Safety first heter det ju och om man skulle behöva evakuera snabbt så kan man snabböppna de båda takluckorna som just vid det tillfället också fäller ner något slags minirepstege. Vi har inte provat! Dessutom kan man öppna dem på traditionellt sätt, men då gäller det att stänga dem så att den här extra funktionen fungerar. Pierre är bra på alla sådana här tekniska saker.
Vädret idag har varit helt ok, bara ett och annat moln och troligen uppåt 20 grader på eftermiddagen. (Nej, vi har ingen termometer.) Sen påstår David att man skall ange vindriktning, våghöjd, exakt position och antalet avverkade sjömil om det skall kallas för loggbok. Det kan han glömma.
