With Christ in my vessel...

Idag har jag "tagit ledigt" på eftermiddagen. David och Pierre har en segelbåt, och som de ansvarslösa individer de är, så hade de bestämt sig för att ta ledigt efter lunch. Ja, om jag nu skall vara helt korrekt, så höll båda på med diverse efterarbete efter torsdagens fältarbete, och de ansåg sig vara klara vid elvatiden. Så då fick jag order att infinna mig i båthamnen i Locarno klockan tolv, för tvärs emot vad de hade sagt på TV, så var det alldeles förträffligt väder idag. Det var närmare 25 grader, så gott som molnfri himmel och lite lagom vind som kom någonstans från nordost. Vi seglade ner till Gerra, på sydsidan av sjön och sen till Cannobio på nordsidan. Cannobio är en pittoresk stad, faktiskt belägen en halvmil in in i Italien på norra sidan av sjön. Dit åker man för att titta på Fetta di torta, ett hus från 1600-talet som ser ut som en tårtbit. Och många andra fina gamla hus.

Sen försökte David och Pierre att segla hemåt, men det var inte så enkelt, de fick ligga och kryssa och det hjälpte inte att de båda sjöng "with Christ in my vessel I can smile at the storm". Sånt hörs rätt långt över sjön och dessutom var det definitivt ingen storm. Till slut fick de använda motorn. (Som överröstade sången.)  Vi var hemma vid sextiden och jag tackade artigt nej till en invitation till kvällsmat på båten. Dom skulle nämligen kalasa på bläckfisk. Där går gränsen! Och nu skall jag faktiskt försöka få lite gjort i kväll. Det har sina fördelar att bo på en plats där de flesta TV-programmen som vi kan få in är rena skiten. Det är som David säjer, att sovjetisk TV var mer underhållande. Men jag skall kanske skaffa mig ett abonnemang som har Sky och BBC prime och ett par vettiga kanaler från Tyskland. Men det har jag inte idag och nu jobbar jag en stund. Och sjunger "with Christ in my vessel I can smile at the storm, till He drives me home..."